Haso har skrivit en fin text om Hultsfredsfestivalen, där jag själv bidrar med ett fylleminne. Att Hultsfred lägger ner markerar slutet på en era av crazy upptåg.
Jag trodde inte att jag skulle bry mig särskilt mycket när Hultsfred lade ned. Den negativa kurvan i biljettintäckter de senaste åren ändå förutspått det. Men jag blev faktiskt väldigt ledsen, och nostalgisk. Men jag tycker att Haso avslutar sin text på ett bra sätt:
"Det har skrivits många spekulativa texter om varför Hultsfred har dött, och jag har också mina teorier. Men det viktiga är inte att spekulera i döden utan att hylla livet. När Hultsfred var som bäst, var det inget som kunde komma i närheten. Det är vad jag vill dela med mig. Och det är vad jag föreslår att ni gör i kommentarerna också. Berätta om era bästa festivalminnen, och låt oss ge Hultsfredsfestivalen det kärleksfulla avsked den förtjänar!"
Därför vill jag bidra med några minnen från tiden som formade min ungdom. Håll till godo:
- Mitt bästa konsertminne är Babyshambles 2006. Inte så mycket att Pete Doherty var en och en halv timme försenad, eller att han var full och hög och slog sönder sina instrument. Utan att han försökte sparka vår fotograf Joel i skallen när han stod nere i diket. Vilket Joel också fångade på bild. Det har, när jag tänker efter, varit väldigt synd om fotograferna på hultsfredsfestivalen. Jocke Berg vrålade "Fotografjävlar" rakt i Joels ansikte ett par år senare och om jag minns rätt lyckades Marilyn Manson uppvigla publiken att "spit on these motherfuckers with the cameras" när han försökte sig på mediekritik under sitt första besök i slutet av 90-talet. Jag såg det på TV.- Eller förresten, min bästa konsert var Latin Kings när jag besökte hultsfred som 17-åring, min första festival ever. Var det 2003? Jag hoppade iaf som en dåre till "snubben". Det året var jag bara där som besökare och tyckte allt var svinstort och farligt. Jag minns att Dogge sade något om "Jag har hört att det här är den röjjigaste festivalen, stämmer det eller?" och jag vrålade och dog av lycka över att jag var där.
Tony Zoulias från ZTV var också på konserten och stod en bit bort och gullade med sin tjej. På något sätt känns det logiskt att Hultsfred dör samtidigt som ZTV. Det var mycket tack vare den kanalens maratonsändingar som festivalen kunde verka mycket häftigare och större än den var på riktigt.
- På senare år har jag nog haft mest kul på Hultsfreds mindre scener, Som när Mapei gjorde en episk spelning på stora dans, eller året då hela Ed banger-gänget var där. Både Justice, Uffie och SebastiAn gjorde astråkiga spelning där de stod bakom skivspelare, men jag tyckte förstås att det var svincoolt att ha sett alla det året då de var så hypade. Idag framstår ju det som helt utvecklingsstört.- Förresten kanske min bästa spelning var Nine Inch Nails (2005). Det regnade så att sminket på rockertjejerna jag hängde med rann ut som corpsepaint, men det var sjukt fett.
- Jag såg Sverige-Spanien matchen 2008 (Sverige förlorade) på storbildskärmarna vid hawaiiscenen. När beskedet att Linkin Park ställt in sin spelning blir fem 15-åriga kepskillar framför mig besvikna. Otroligt fulla ligger de och röker rätt på marken. De praktiskt taget rullar runt i smutsen. Precis när Sverige gör sitt första mål och säkert tiotusen människor skriker ut sin glädje sprutar spyan ut från en av pojkarnas munnar. Alla omkring honom vrålar i extas och han står bara där och kräks och mår så fruktasvärt dåligt. Han visste, redan då, att matchen var förlorad.
- Ett år bodde vi bodde i en husvagn utanför festivalområdet. En natt när vi kom hem till husvagnscampingen på natten stod en kille från den lokala karateklubben, som anlitats som vaktbolaf, mitt på grusplanen och körde Kator. Klockan var 04.30. Han slog, sparkade och armbågade i luften. Högst diciplinerat. Jag kände mig trygg att sova om natten när jag vet han han är där ute. Bara ett exempel på hur mycket hela orten var involverad i festivalen. Vilket också gör det så sorgligt att allt sånt kommer försvinna.
