Hallå där

David ”Kocky” Åström från Boden, som spelade på Arvikafestivalen i lördags.

Hej, hallå där. Hur gick spelningen?
- Jag tycker att det gick bra. Jag var lite nojjig eftersom vi började så tidigt och jag är ju van att spela mycket på klubbar, gå på vid tolv när det kommit igång. Vårt set är lite gjort för att det ska vara dans hela vägen.
Men jag blev positivt överraskad.

Vad är största skillnaden på en klubb respektive festivalspelning?
- På klubb kommer ju folk bara för att se mig. På festival är det kanske lite mer spillfolk. - Men jag tror ändå inte att det är så himla stor skillnad. På festival kanske det blir mer av en bonus för publiken.

Vad var ”grejen” med dina sportiga visuals från t ex boxning och Amerikansk fotboll?
- Vår grafiker på La vida Locash (produktionbolaget reds anm) fick fria tyglar. Jag vill att det ska vara lite storslaget, en mäktig känsla, over-the-top.
Ofta med backdrop ska det liksom vara bilder från ”cykeltjuven”. Då är det kul att köra lite Hollywood. Vi har liksom haft Ivanhoe och Gladiator.

Jag träffade en tjej innan du spelade som var besviken över att du klippt av dig håret. Kommentar?

- Äh, jag blev less på att ha långt hår. Jag behövde förnya mig lite.

Kortis publicerad i dagens NSD, foto taget av mig.

Intervju med Kocky

"Jag gillar låtar som fastnar"

Bodensonen David Åström har tidigare producerat beats under namnet Soul Supreme för svenska artister som Petter och amerikanska storheter som KRS-One. Tidigare i år kom hans egen debut "Kingdom came" under artistnamnet Kocky. Själva musikgenren har han döpt till Rapclash.
NSD träffar honom på festivalen Way out west i Göteborg. David "Kocky" Åström känns spontant som en ganska "stockholmsk" bodensare. Han röker, pratar snabb rikssvenska och klär sig snyggt.

Förklara gärna begreppet "rapclash".

- När vi gjorde plattan så kände vi att det inte fanns någon musikgenre som passade in på musiken, framför allt en blandning mellan europeisk dansmusik och hiphop. Det är bättre att göra genrebenämningen själv i stället för att låta någon rockjournalist göra det.

Jens Lekman, Timbuktu, Mapei, Hey willpower med flera gästar din debutplatta "Kingdom Came". Fick du övertala någon?

- Nej, däremot tjata på att få in deras bidrag. Artister är inte de bästa på att hålla deadlines.

Hur stor vill du bli?

- Den inställning jag har, vad jag än gör, är att bli så stor så möjligt. Sen får jag väl fundera över hur mycket jag vill kompromissa. Artister som går in för att vara extremt kompromisslösa tycker jag är konstiga. Jag ser musiken väldigt mycket som en kommunikation mellan den som gör och den som lyssnar. Det är farligt att bli för idealistisk, men vad än gör så vill jag att det ska vara nyskapande på något sätt. Som artist eller konstnär är det väl det man ska sträva efter, men jag vill inte vara någon jävla "starving artist".

Jag behöver inte lyssna på din skiva tio gånger innan jag börjar gilla den alltså?

- Det beror ju på vad man gillar. Det finns de som gör musik de inte tycker om bara för att det funkar, men jag kan inte göra det. Jag gillar låtar som är catchy och fastnar direkt. Det är lättare att göra något som är svårt att lyssna på. Du kan blanda techno och dansbandsmusik, ingen kanske har gjort det förut men det behöver inte vara bra för det.


Leker med hiphop-klicheer
I låten Get that dough rhymar Timbuktu om att pendla mellan rik och fattigdom. "Been on top, been on empty, seen a half a mille, been on en å femti" samt att Kocky ligger på sina vänners skivbolag, fyndigt döpt till "La vida Locash" ger upphov till frågan:

Vad har du för relation till musik om pengar?

- Jag tycker att det är ganska spännande att leka med amerikanska hiphopklicheer. Jag vill dock inte att det ska uppfattas som en ironisk betraktelse, då det är bland det värsta jag vet. Att ironisera över 50 cent är att sparka in en öppen dörr. Jag tycker att 50 cent är 10 000 gånger grymmare än Common, så det är genuin kärlek till den musiken. Det är en fördom att 50 cent och Fat Joe inte kan ha självdistans i sina låtar, man underkänner deras möjlighet att vara ironiska och överdriva.

Kommer Kocky någonsin att spela i Norrbotten?

- Om de bokar mig kommer jag att spela såklart. Vi spelar i Umeå till hösten så vi ska försöka få en spelning i Luleå samtidigt. Det är svårt att göra en spelning i Boden, det är för smalt som det ser ut nu. Det kan vara för smalt i Luleå också. Överhuvudtaget är det smalt att spela utanför Stockholm, Göteborg och Malmö. Så det är utlandslansering som är tanken.

(Intervju publicerad i NSD 14/08-07)

Exklusivt stycke för Goodbye Zebras läsare:

Vad har du för åsikt kring hiphopscenen i Norrbotten?

Den är väl varken bättre eller sämre än någon annan del av Sverige. Jag kan tycka att de rent musikaliskt kört fast i en stil som känns överspelad. Det är ointressant att göra hiphop som låter som om den kommer från 95. Men visst, om det är den musiken man verkligen gillar så… (ring) Hallå? Jag sitter i intervju. Va? Vart står ni? Tallen? Äh…
Finns många tallar här.
Precis. Men det är väl ett problem som svensk hiphop har i allmänhet, den har varit väldigt låst även om det börjar bli lite mer framåttänkande. Det är ju ganska stort att rappa över electrobeat nu. När Alexis Weak rappade över ”rhythm of the night” för två år sedan var det många hiphoppare som liksom sa ”Stäng av technon” men som nu kör på dansgrejer.
Att sammankoppla modern MC-Ing med modern dansmusik är något som inte finns i USA.