Totalt jävla mörker

Donkey Punch. Det är mycket mörker. Alltså inte riktigt mörker som i typ Stjärnor på Is. Mörkt som i mörkt. Som i "det går inte att se vem som håller i kniven nu för vi kan inte regissera foto så vi släcker bara alla lampor och låter publiken gissa istället!"

Top 3 mörkfilmer (rangordnade efter hur omöjligt det är att se vad som händer i de mörka scenerna):

1. Escape from N.Y.
2. Terminator
3. Saw 3-5

Veckans Weed: Pineapple Express

Knarkskallen Dale Denton (Seth Rogen) röker gräs hela dagarna.
I Inledningens bilscen lyssnar Dale på Eddy Grants 80-talshit Electric avenue med en joint i mungipan och lägger snabbt ribban (textraden "let me take it higher" dunkar på i bilstereon medan Dale gör sitt jobb som bilbud).
Dale är 25, har en 18-årig tjej i high school och inga riktiga vänner. Well, hans knarklangare Saul (James Franco) vill i alla fall hänga hela tiden. Han vill att de ska bonda, bli höga tillsammans och kolla på "fucked-up shit on the Internet". Fast Dale vill mest bara ha sitt knark, helst vill han att knarket ska vara lagligt så att han slipper göra sig till och låtsas vara kompis med sin dealer, även om han bara lever i förnekelse för att verkligheten ju ser ut så..

En dag dimper en sändning av "the dopest dope" ner i knät på Saul med smaken Pineapple Express.
Samma dag som Dale köper knarket blir han vittne till ett mord. I panik slänger han sin joint genom förarfönstret och speedar iväg från mordplatsen. Gräset är extremt sällsynt, så sjukt sällsynt att skurkbossen (som själv tar ett bloss för at identifiera varan) snart fått upp spåret på Dale och hans risige vän Saul.
Pineapple Expressförvandlas utifrån den här premissen till en buddykomedi med välkommen tvist.

En enkel, lättillgänglig och oinspirerad filmkoppling skulle låta nåt sånt här: "Det är väl typ Dum & Dummare möter Cheech & Chong". Men hör nu detta: Det är inte så enkelt.
Pineapple Express är väldigt mycket sin egen film. Den innehåller först och främst helt oironiskt, men ändå dumroligt, våld. Men viktigare är att den går bortom bara hån, stereotypförstärkande och förlöjligande av filmens huvudkaraktärer. Visst är de fortfarande losers, men Dale och Saul är samtidigt trovärdiga karaktärer som man bryr sig om. Och som man verkligen hoppas ska klara sig. När Saul undrar varför inter Dale ser honom som sin bäste vän i en av filmens key-moments, då finns det ingen tilstymmelse till skadeglädje hos regissören. Och när vi skattar gör vi det med dem, inte åt dem (eller jo, okej ibland).
Det här är framtiden för komedi. Inte att göra dyra versioner av det där youtubeklippet "laughing baby" - fast med och för övervuxna barn, som i den aktuella Step Brothers (eller som jag kallar den: ett steg fram och två tillbaks).

Marijuana är olagligt i USA, för att inte tala om i vårt grangröna Sverige. Det positiva med detta är att om inte drogen narkotikaklassats hade heller inte Pineapple Express blivit till. Det är en film som både har distans till sin publik och som vet hur man tillfredställer.
Exempel: När gangstrarna ska slänga ner Saul i en håla i golvet hör vi hur han (ur bild) frågar: "Vad har ni där nere egentligen, En Rancor?".
Referensen till Jaba the huts husmonster i Jedins återkomst flyger förbi utan att fria till publiken. Poängen är att Express gör de flesta skämt till ickeskämt genom att låta dialogerna mala på och vara svinroliga, utan att pausa för eventuella reaktioner.
Typ motsatsen till en stenad snubbe som sitter och skrattar åt sina egna skämt.


publicerad i NSD 7/11/08

O'Rock

Ja. Obama vann.

Sämst av Republikanerna att de trashat Obama så hårt att när John McCain skulle vara lite storsint och gratulera så buade rednecksen osmakligt.
Gött att samma sak ledde till jubel borta i chicago. Sjukt fint att Jesse Jackson grät också.

Jag såg femmans valvaka med F&F och måste väl säga att de vuxit någon centimeter i mina ögon. Framförallt för deras val av intressanta gäster. SVT och fyran hade typ världens tröttaste paneler, med undantag för Katrine Kielos som halvdissade Joe Biden. Jag tyckte nog att Göran Greider var bäst igår på femman, cleana runners och rena klokskaper. Mona Sahlin var också skön när hon lite förtäckt visade sitt äckel om hon hade fått se Sarah Palins "vinnarmin" idag.
Tråkigast var kombinationen av David Batra och Pagrotsky.



Jag vet inte vad jag ska göra idag, men det kommer förmodligen att kännas ganska obetydligt.

Aidsburger in paradise

N.Y. ar naturligtvis fantastiskt och allt det dar. Idag besokte jag Museum of modern art. Det var bra dar.
Igar blev jag och min reskamrat Nils antastade i en bar av en koreansk kvinna som bestamt skulle debattera maktforhallanden i sex med oss.
Hon lutade sig mot bada vara axlar och bara:

- Women wants to be fucked, hard and from behind.

hennes tes var att i sangen sa ska man vara man (starka) och kvinnor kvinnor (svaga). Jag forsokte lira upp lite genus, men det var ju inte sa hett. Nils fick fler uppmanande blickar nar han sade att "Thinking about that stuff makes my head hurt.".


En mindre kul grej som hant:

Igar kom en hemlos kvinna fram till oss. Hon var ganska overviktig och bar under sin jacka en t-shirt med trycket "ARMY".
Hon hade Aids, sade hon, och bad oss om lite kristen barmhartighet. Narmare bestamt bad hon oss "Could you please go across the street and but me some Mcdonalds?". Jag gav henne 10 dollar och hon blev sa glad och tacksam att hon forsokte krama om mig. Efterat kande jag mig som en ganska vidrig manniska. Jag hade i princip resonerat sahar: "Hmm ett problem, let's throw some money on it and make it go away".
Ah andra sidan led nog inte kvinnan av det.