Jag förlåter dig.

Jag tycker at det är ganska coolt hur han "bryter" med filmen och kollar in i kameran. SOm man inte får göra, så gör Spike Lee.

Jag såg klart Spike Lees "Miracle at St.Anna" idag. Efter tre etapper (33 % om dagen) var den slut. Och shit, ändå fett dålig. Men det gjorde faktiskt inget. Jag ska utveckla det snart.
Den börjar rätt spännande. En bitter svart gammelgubbe sitter hemma och kollar på John Wayne i (titel) och muttrar "It was our war too pilgrim". Sen skjuter han ijhäl en snubbe med en luger vilket blir startskottet (höhö) för en tillbakablick till andra världskrigets lilla utflykt i Italien. Afroamerikanska soldater, ett gäng s.k. "Buffalo Soldiers" kommer bort från konflikten och hamnar hos en italiensk familj där klyshorna kring urbefolkningens tro på religiöst hokuspokus är lika tätt duggande som flosklerna om rasism. Lees filmer handlar ju alltid om rasism mer eller mindre, och det finns några fina scener på temat. Som när en av soldaterna förklarar hur inte ens fascisterna lärt sig förtrycka svarta än, och att han därför känner sig mer hemma i Florens än i USA. Men i övrigt alltså...
Den svettige överbefälhavaren (direktrekryterad från KKK?) Är värst. När de svarta soldaterna ger kordinater över radio från en trängd zon omringad av kulsprute eld får befälet för sig att de "ljuger". När han senare kommer för att hämta dem i en utsatt situation är han skitförbannad och säger att "good white men came to help you!"
Whaa? Really? Really? Det finns förstås fler och djupare bottnar men blandat med hjärnskadade barnskådespelare och allmän förvirring känns det som emancipation proklamation-overkill.

Spike Lee har enorma pretantioner. Jämt. Han ska alltid ha världens mest utdragna sista akt, som alltid är liiite för lång. Det blir alltid liiite för jobbigt. Men jag gillar honom ändå liiite för mycket för att bli särskilt irriterad. Jag gillade Miracle at St Anna. Faktiskt! Även om det var en väldigt dålig film. Spike Lee förtjänar att bli förlåten. Så mycket han ändå har gjort som varit fantastiskt bra.
Hans nästa kommer nog bli rätt ball också.
Jag tycker att det är roligt att följa honom, när jag vet att det finns en chans att han misslyckas. Det är inte av skadeglädje. Det vill jag understryka.

Top-5 Spike Lee Joints

1. He got game
2. Summer of Sam
3. 25th Hour
4. Inside man
5. Do the right thing

(Har dock inte sett Katrina-dokumentärerna)

Gran Torino är teater

För Hollywoods äldre herrar kan brist på självreflexion sluta med att de, trots faran för att bryta lårbenshalsen, försöker spela samma roll de gjorde för 30 år sedan. Som Harrison Ford förra året. Han kryddade Indiana Jones-serien med utomjordisk chockterapi så att ingen skulle lägga märke till hans gubbrumpa. Clint Eastwood däremot, en av Hollywoods få republikaner, är väl medveten om sin egen skröplighet.

I Gran Torino spelar han änklingen Walt som överlevt kriget i Korea. Han är bitter, hård, men har ett hjärta av guld. Det visar sig när han tar grannpojken Tao under sina vingar. Taos familj trakasseras av ett gatugäng och Walt räddar situationen när han dyker upp med sin bössa och gör klart för gängledaren att han "använde fucks som dig som sandsäckar i Korea".
Trots att Walt har en mun som dräller ur sig rasistiska kommentarer av den gamla skolan ("Spooks, gooks, swamp rats") blir han kompis med den asiatiska grannfamiljen. Han fortsätter dock kalla dem fiskögda gulingar i deras hem. För att tuffa till Tao kallar han honom för tönt och pussy.

Eastwoods karaktär är inte på riktigt. Och det är nog meningen att det ska kännas så. Walt är en föråldrad sammanställning av alla Cowboys och Harry Callahans som kommit och gått med samma väsande röster. Ibland till den grad att det blir komiskt. Gran Torino känns som ett lekfullt dramaexperiment, teater nästan. Platsen i filmen är väldigt lik en scen. Verandan där Walt sitter och surar med sin hund lämnas sällan och staden allt utspelar sig i kunde vara vilken som helst. Vi har sett allt förut. Plötsligt blir allt väldigt våldsamt. Jag nyktrar till.
Precis i tid till Clintans sångnummer i eftertexterna.

4/5

Recension publicerad i NSD 20/03/09

Relaterat:

Läs även FLM-Jakobs och Hynek Pallas texter. De dissikerar filmen med vassare knivar.

Vad jag tänkte på, i frågan om hur filmens få svarta porträtteras, var att de ändå får Kowalskis respekt. Visst han trycker upp en picka i nyllet på dem och kallar dem "spooks", men han tycker att de är mycket ballare än den mesige Wiggerkillen. "These boys don't want to be your bro and I don't blame them" säger han. Sedan ber han de svarta killarna att "take care now" innan han kör iväg. Jag skulle i och för sig förstå Spike Lee om han går i taket. En snubbe på Imdbs forum menade ju att hela filmen är ett sätt för Clint Eastwood att trycka upp en så uppenbart rasistisk film i Spikes nylle och komma undan med det. Fast, Blev inte Gran Torino klar långt innan det beefet?
Jag har själv varit lite ambivalent inför den här "gulliga" rasismen. Men den är inte riktigt på allvar, filmen känns för mycket som ett skådespel och en konstruktion.

Vad säger ni?

Racewar!

Minns ni beefen mellan Spike Lee och Clint Eastwood?
Well, shit went down.

Spike Lee bråkar med Coens och Clint i Cannes

Nu när jag skriver uppsats får ni nöja er med att jag länkar till andras analyser av saker och ting. Okej?

Här är det rätt sköna beefet, hittat via The playlist.