Antingen har jag fått bättre koll eller så är det helt enkelt fler bra filmer på gång till 2009, hur som helst finns det riktigt mycket intressanta filmer i "framtidens sköte" (Svenska språkets äckligaste uttryck?). Tyvärr ser årets bästa premiärer ut att dela en gemensam nämnare: bok som förlaga, och oklarheten om de blir klara till utsatt datum.
Vilka filmer som når Sverige är ännu inte heller helt bestämt. Filmindustrin, som i regel brukar styra upp sin skit när det tryter i kassorna, är både tyngda av finanskris och väntade strejker. Just nu ser 2009s annonserade film-lineup mer ut som hiphopskivornas dito, det vill säga något man bör ta med stora skopor salt och förvänta sig året därpå.
Ett gäng Amerikanska storfilmer hänger just nu i sköra trådar. Jag är till exempel råpepp på filmatiseringen av Alan Moores "Watchmen", en tegelsten till serieroman om ett gäng bittra galningar och trötta idealister till superhjältar. Och en Gud. Som i filmen baxar svenska Malin Åkerman.
Men om Watchmen överhuvudtaget får premiär är osäkert på grund av en utdragen rättstvist mellan filmbolagen.
Den i förväg överviktiga kasskossan "I vildingarnas land", en filmversion på Maurice Sendaks barnbok, är färdig och regisserad av Adaptation-geniet Spike Jonze. Filmen har fått grönt ljus för premiär 2009. Men den här prodruktionen har stängts ner och startats upp så många gånger att jag inte tänker tro på några löften innan jag ser förtexterna rulla. När det väl händer ska det bli intressant att se en film baserad på en bok som bara är tio meningar lång. Förmodligen blir det helt fantastiskt.
Om någon missat det ser jag också fram emot filmen av Cormac McCarthys "The Road". Högst troligt årets atombombs-tunga film som ger post-apokalypsen ett nytt uppsving efter skitfilmer som t ex "Doomsday". Viggo Mortensen skall spela en av få människor kvar, som tillsammans med sin son vandrar vägen fram i en söndervittrad värld där himlen antingen är grå eller svart och där alla hav är döda. Den skulle ha kommit förra året
Mer? Tja, några Svenska regissörer har det viskats om. Jesper Ganslandt som gjorde nästan-dokumentären "Farväl Falkenberg" 2006 återvänder tydligen till hösten med Apan. Hittills är allt väldigt diffust och hemligt. Lite väl diffust och hemligt för att jag ska vara bekväm. En man som jag dock vet kommer leverera en rejält mastig moralkaka är Lukas Moodysson som har premiär för sin Mammut i början av året. Världens bästa emoband Broder Daniel ska visst bli en dokumentär också, hoppas att den inte blir för nostalgisk. Och så hoppas jag att Sverige någon gång släpper fram en ung kvinnlig regissör. De senaste årens toppfilmer (Darling, De Ofrivilliga, Ping-Pong Kingen) har representerats av talang, men samtidigt av konsensus i bastuklubb.
Trots all osäkerhet ute i premiärlandskapet går i januari en av årets, för mig, mest efterlängtade rullar upp i USA.
Notorious, en biografi över livet på en av världens kanske viktigaste rappare: Biggie Smalls.
Trailern lovar mycket gott och jag kommer säkert skriv mer om filmen när det dags. Det som oroar mig är både regissör och manusförfattare är oerfarna, med bara enstaka tv-serieavsnitt i bakluckan så jag hoppas verkligen att allt går bra. Om filmen "kommer till Sverige" (Som i film i fysisk form fortfarande var en förutsättning för att se dem, lol) är förstås osäkert, detta är trots allt landet som knappt klarar av att se slöjor på teve och som tillät en krönikör uppvigla mot "hiphopens sneda ideal" i en stor gratistidning.
Men jag tror att det är som Big säger: "Things done changed motherfucker, this ain't back in the days". Och om inte filmen går upp här tänker jag torka tårarna och se Beef-filmerna eller tanka ner och se om "Tupac: Resurrection". Att 2pac är död är i alla fall ett som är säkert. Men det är sagt utan någon som helst värderande ton. Det är bara rätt fattigt med filmatiserade rapbiografier .
