USAs mest sedda dokumentär förra året heter "Religulous". En (vilket namnet gör sig lustig över) religionskritisk film gjord av alla amerikanska popkultur och cynismjunkies favoritkomiker - Bill Maher.
Dokumentärer som muckar gräl med människors tro som post-modernt fenomen är inte ovanligt. Några bra är" Jesus Camp", "Zeitgeist" och "The God who wasn't there". Att de blir så pass framgångsrika att de klättrar över stängslet till över sju miljoner dollar i intäckter, det är ovanligt.
Bill Maher börjar sin dokumentär med en roadtrip genom USA där hans egna uppblåsta prat varvas med intervjuer av fundamentalistiska bondläppar. "Jag predikar för tvivel" säger Maher efter att han påpekat idiotin med att tro på Adam och Eva för några lastbilschaffisar. Efter det besöker han ett "museum", vars tokkristna grundare hävdar att människorna levde i symbios med dinosaurier, och använde dessa som husdjur. Filmen fortsätter ut i världen med samma trollerilåda av patronisering och skäller ut Islam för all jihad och Judendomen för kriget i Gaza (Hinduismen och buddhismen lämnas därhän).
Vi i Sverige som är sååå sekulariserade älskar förstås att få våra fördomar bekräftade. "En kille som försöker lura sabbaten genom att uppfinna en telefon som ringer sig själv? Haha vilken dumfan va".
Okej, en annan film, "Expelled", en propagandadokumentär för hokus-pokusreligionen "kreationism" (som i kort går ut på att evolutionen är en myt), gick nästan lika bra i USA som "Religulous". Vilket är ett självklart kvitto på att skepsis inför religion är viktigt. Problemet är att Mahers film inte alls "predikar för tvivel" utan för Mahers egen övertygelse. Typ att religion är orsaken till allt som är fel med världen. För att bevisa detta gräver Maher fram de värsta ur dårarna ur sopberget av religiösa andrasorteringar i intellekt och ställer förlöjligande frågor till dem. Andra som verkar ha något förnuftigt att säga klipps bort och får aldrig bemöta argumenten. Maher tycker att det är viktigare att visa hur han röker på med en präst över "kyrkan av cannabis" i Amsterdam. Allt för att predika till sin redan liberala kör.
Religulous är underhållande, men tom som debattinlägg. Den ställer rationalitet som motpol till religion.
Resonemanget påminner om ett avsnitt i South Park som utspelar sig i framtiden. I avsnittet "Go God Go" blir den girige tjockisen Cartman otålig i väntan på släppet för Nintendo Wii och fryser ner sig, tyvärr vaknar han 540 år in i framtiden. Där visar sig alla religioner vara utrotade, konstigt nog är det fortfarande krig (mellan människor och rymduttrar).
Krig över vadå? Religion är väl den enda orsaken till krig? Nej, i framtiden krigar man över vad ateismen bör kallas och vilken förkortning av termen som låter snitsigast.
Poängen är att irrationalitet kommer att existera med eller utan religion, men Bill Maher är en mobbare som tycker att de två begreppen är synonymer för varandra. Han anser att "vi" ateister måste sluta vara så timida och tolerenta mot "dem" som orsakar allt våld och galenskap. En retorik byggd på svart och vitt tänkande som inte skiljer sig särskilt mycket från de republikaner han ofta kritiserar.
Just nu går en film på svenska biografer som handlar om precis detta. "Tvivel".
Filmen är, enkelt förlarat, ett mästerverk. Allt som Religulous påstår sig vara. "Tvivel" utspelar sig på en irlänsk-katolsk pojkskola 1964. Philip Seymour Hoffman spelar prästen Flynn som tar en afroamerikansk pojke, ensam i sin sort på skolan, i beskydd . Hårdkokta surnunnan Beuviér (Meryl Streep) misstänker att prästen gett pojken vin och sedan begått (vad annars när det gäller katolska präster?) ett sexuellt övergrepp.
Allt är minimalistiskt och trångt beskrivet på ett skådespelarmässigt fulländat sätt. Trots att prästen Flynn framstår som en human karl lyckas Streep skapa otrygghet genom sin fasta övertygelse.
Vad som skiljer filmerna åt är att Bill Mahers dokumentär vill göra tänkandet åt oss (eftersom vi är för dumma för att göra det själva) och presentera en skurk (religion) och en hjälte (rationaliteten). Vad han inte verkar förstå är att folk som blir kallade för idioter oftast beter sig därefter.
"Tvivel" tvingar oss att tänka själva genom att inte ge några svar. Den får oss att ifrågasätta religion, moral och identitet genom allt den inte berättar.
Publicerad i NSD 19/01/09
