Den akademiska partyhierarkin

1. Konstskolefester.

Coolast i alla städer (de tre stora that is). Den hegemoniska kreddigheten baseras på otillgängligheten för aveny/stureplan/vadnuMalmösmotsvarighetär-folket men förmodligen också för borderlinesvennar som tittar på tv6 efter en hård dag av mp3bloggletande. Konstskolans fester är också dem som ligger närmast ett samtida populärkulturellt klubbkoncept där typisk rekvisita kan vara roliga saker som barbiedockor och bananer. Ribban för klubbar lades förstås högt när Glory boati Göteborg lät sina besökare göra entré genom en stor fitta ett par somrar tillbaka.
Men det finns en viktig skillnad i attityd mellan skojiga konceptklubbar och konstskolepartyn. Trots att deras plottersaker och trendiga musik ofta är i samma lekpark är konstskolemänniskor alltid mycket surare och trippelt blasé. Det har rapporterats om en konstskoleupplevelse då en arg tjej gick omkring i en knökfull lokal och stötte in i alla axlar hon kunde förmå sig till. Själv fick jag en playboykanin sprejad i neon på armen vid en liknande tillställning för att någon minut senare få den recenserad av en helt okänd tjej som "öppnade" mig genom att säga "Din kanin är verkligen provocerande skitful".

2. Arkitektfester

Det är koftor och svartpermanentat hår med gråa slingor på männen. Kvinnorna har klänningar eller långkjol och inget smink. Visserligen har inte arkitektstudenterna jag träffat gett något annat än ett avslappnat intryck. En kille var in fact så avslappnad att han höll en 10 minuters redogörelse i hur hans liv bestod av koder: "Ja, jag har en en pinkod till bankkortet, en kod till facebook, en till mejlen...ja många koder blir det" osv. osv.
Dock så tror jag att deras fester är någon slags ventil då de äntligen tillåts släppa på det konstlade lugnet. Då jävlar åker spandexkostymerna fram och förmodligen används några av de där "plugg-pillren" till att för länge festen också. Attraktionen för en utomstående ligger i någon form av borgelig vurm för praktiskt konstnärskap. Prestigen i en arkitekts arbete blir ju faktiskt en fet jävla byggnadi slutändan och inte 40 tråkiga a4sidor.
När festspekulanten föreställer sig det färdiga huset i samband med arkitekterna som skapats formas en våt dröm. "Hur kunde det där huset komma från hans händer?"- Lite som att bli upphetsad av den enorma prestation en barnafödsel innebär.
Eller vad fan vet jag. jag har aldrig varit på någon arkitektfest.

3. Psykologfester

Ligger i mitten. Psykologer vet en massa saker som ingen annan vet. Och de har nästan alltid rätt. Det är vad de lär sig på sina skolor och även vad som gör att de håller ganska åtråvärda fester. Vi vill alla veta vad det är psykologerna vet som ingen annan vet.

4. Journalistfester

Tror jag, eller finns de ens?

5. Kursarfester

Vi närmar oss botten. Häri platsar de flesta som slarvigt valt ut random kurs i t ex Historia, litteraturvetenskap, kulturstudier, språk eller sist ner i skiten: musikvetenskap. Dessa samlingar av mäniskor, som inte särskilt ofta kallas fester utan istället saker som "tentapub"," historiapub" eller bara "öl".
Utbildningarna är spretiga och ingen i klasserna känner varandra. Detta gör att mycket av den eftersträvansvärda "vi och dem"-tanken försvinner, något de övre tre placeringarna tagit god fasta på. Kursarna blir helt enkelt ganska identitetslösa. Vem fan har tagit någon som sagt sig vara "filmvetare" på allvar?

6. Chalmersfester

End of the line. Här slutar rekvisita vara roligt och fövandlas till obehagligt. knäppa hipsterglasögon är utbytta mot piratkostymer och killar som klär ut sig till cheerleaders.
Ingen ligger med varandra efteråt för att det "blir ju så pinsamt på måndag"
För djupare förståelse i chalmersfester kan ni klicka här.


Listan är 100% sann och empiriskt bevisad genom kvalitativ forskning i mina allra djupaste fördomar.

Jag: en smutsig voyeur

Hittade via Jazzhands en mycket disturbing sida kallad Family.se där målgruppen jag älskar att...ogilla gjort sig hemmastadda. Jag talar alltså om schablonen av villafamiljerna med en två volvos eller saabs (fullt heterosexuella fordon) med två barn (Anders, Patrik, Anna, Frida, Linnea, Johan eller några andra astrista vanliga svennenamn). Allsång på skansen, Alladinasken på Jul, munktröjor av märket Batistini...

Alltså. jag ska inte snacka sönder upplevelsen, det är bara det att jag känner mig lite äcklig när jag tittar på de här bilderna. Som om jag tjuvtittar på brösten av en kvinna hos en ociviliserad stam i afrika där alla går nakna. Jag betraktar ett skamlöst folk helt enkelt. Så Jag borde inte titta men gör det ändå, för att jag kan.