Jag visste nog hela tiden att det var så här jag skulle dö. I min säng då.
Kanske tänkte jag att det skulle bli i skaterampen, men det hade väl inte varit särskilt realistiskt med tanke på mina mad-skills? Nej, det får bli sömntabletter.
Varför vill jag dö? Well, jag är sjutton år gammal och tills alldeles nyss hade jag allt jag kunde drömma om. Ett eget teveprogram på MTV, en skara av gråtande fans och all lönnsirap i världen att dricka och sedan spy upp på toaletten (jag fick äntligen Bulimi i julklapp förra året).
Jag hade de coolaste kompisarna. De frågade mig alltid vad jag ville göra, vad jag tyckte om och de hjälpte mig med allt.
Casey har varit bäst, jag har älskat att använda hans hjärna som sopstation för min verbala avföring. Men när han gjorde slut med sin tjej blev jag sur, vafan bad han inte mig om lov för?
Sedan dess har vi glidit isär och, well, jag tycker att Tony är en jävla fitta som surar för att jag vill ligga med hans ex.
Så hörni grabbar: Om ni ska vara sådär mensiga kan ni ju se hur roligt det blir när jag är död. Försök hitta en ny kompis som tar med er på fett häftiga skatetävlingar i Dubai.
Anyways, jag hade de coolaste föräldrarna också. Morsan fyller upp sig själv med botox i smilgroparna varannan vecka och farsan har lärt mig hur man doserar ryssfemmorna på rätt sätt. Tyvärr är de skilda vilket gör mig stressad ibland. Och Papa har skaffat en ny tjej nu som är skitjobbig, säger att hon älskar mig. Vafan ska det betyda? Jag pallar inte stressen. Jag vill ju vara NORMAL!
Så mamma, pappa: vi får väl se hur mycket NI gillar att vara skilda, när jag är död.
Life of Ryan kommer efter en liten uppäten kemikaliebuffé att vara lika med Death of Ryan och det kommer att vara erat fel.
Ni gav mig inte mig tillräckligt mycket uppmärksamhet och jag hoppas att ni också dör, så jävla hårt just nu.
Peace out 4-ever!
/Ryan
