Midsommardubbel

Traditionerna till trots steker jag fiskpinnar på midsommarafton. Allt för att gå emot konventionerna.

Här är veckans biorecensioner.

Stop-Loss
Sex and the city

Helgens bio: Sex and the city & The Happening

SATC:

396 skitfula haute coutureklänningar och jag vet inte hur många orgasmutsöndrande Louis Vittonväskor senare känner jag mig lite mör. jag har ändå gillat Sex and the City- serien. Men den här filmen var inte kul någonstans. Bara materialistisk, elitistisk och allmänt dum i huvudet.
Bortsett från de stora idelogiska idiotierna är den också fett slarvig i hantverket. Jag menar varför i helvete slänger de in ett tiominuters ickeproblem om att Charlotte är rädd för att jogga med sin gravida mage? En rädsla som löses av ett tvåminuters peptalk med Carrie. "And like that, charlotte got her will to run back" men Halle-fucking-lujah då, vad tillför detta till handlingen? Jag orkar inte skriva något mer. Dels för att fler har recenserat den, men mest för att jag inte får betalt. Och så här meningslösa bagateller kräver jag ersättning för att rapportera om. Men den här får ni gratis: SJP utesluter inte en uppföljare.

The Happening:

Här börjar det likna något, i skräpväg alltså. underhållande skräp är ju trots allt underhållande.
Plötsligt börjar New Yorkers förlora självbevarelsedriften och påkallar istället en drift att ta sina egna liv. Till slut har det gått så långt att folk startar gräsklippare, bara för att få förvandla sig själva till död köttfärs.
Och allt sker på grund av ett "Oförklarligt vetenskaplig fenomen".
Shyamalan försöker alltså övertyga mig om att vinden är otäck. Han försöker skapa ett osynligt hot, lite mer påtagligt än i Signs och definitivt mer än i The Village. Och det fungerar ju... eeh inte alls. Allt är bara så fånigt. typ när NK-läraren Marky Mark får reda på att "Attacken började i central park" så häver han ur sig "In a park, that's wierd". INGEN frågar varför han tycker att det är konstigt. Och sedan, efter nästa attack bara "What, in another park!?" OKEJ, vi fattar att det har med växterna att göra och att det inte är en terroristattack. WE GET IT.

Faktum är att det här känns precis som det där South Parkavsnittet när alla springer från en osynlig Global Warming. Denna naturens hämnd är också regissörens slutpoäng. Han vill varna (skrämma) oss, något som Stefan Jarl gjorde tusen gånger bättre redan 1983. Men pekoralen är ett faktum och The happening framstår mest som misslyckad skrämselpropaganda.

Kolla in redband-trailern här, och jämför sen med klippet ur south park under. Det är snudd på plagiat från Shymalans håll.