You know it ain't trickin' if you got "it"

Hej. Jag har en intervju med Afasi & Filthy i dagens NSD. Det var länge sedan jag gjorde den (Hultsfred) och nu är den lite ändrad och känns nästan som att jag intervjuat mig själv. På det där CRBiska sättet. Fast ändå inte, vad är det egentligen? Bara negativt? Bara en konstig impuls. Den funkar. Enjoy.

Här är några överblivna konsertrecensioner från PDOL för den som orkar:

Afasi & Filthy (obs! låten heter förstås "1990-nånting" och inte "Back in the days". Så jävla sämst av mig, jag vet)
Moneybrother
Mange Schmidt
Adam Tensta (för tredje gången i sommar, uff)

Ny platta med Snook! släpp beräknas ske 2014

MC-duon Snook släppte sin debut ”Vi vet inte vart vi ska men vi ska komma dit” 2004. Då menade många puritanska skallar att det inte ens gick att kalla den poppiga musiken för hiphop. ”Det är inte äkta” var en standardmässig slentriansågning - vilket i praktiken innebar att Snook, olikt många andra inom dåtida svensk hiphop, inte knyckte poser från rappare i USA.
2006 släpptes andra plattan ”Är” som skall få en uppföljare med inspelningsstart våren 2009. Det lovar Daniel Adams-Ray när jag träffar honom i Piteå.

- Det är snarare norm idag att inte posera. Det tycker jag är skitfett. Hela scenen har blivit lite mer dynamisk. Men sen är det risk att alla ska vara anti-posörer och till slut inte har något med hiphop att göra.
Har ni fått en slags upprättelse nu menar du?
- Jag gjorde faktiskt allt för min egen skull. För att det fanns ett syfte med det jag gjorde. ”Upprättelse” tror jag vi fick redan när vi kunde åka landet runt och fylla arenor."

Hiphopen är kanske ingen underdog längre?

- Nej, det har blivit popkultur av hiphopkulturen. Men det känns som att media sätter en etikett på varje ny artist och sedan är det som om den platsen är mättad.
Exempelvis Adam Tensta. Han har skapat något unikt inom Sverige men det är ju inte unikt rent världsligt, även om medierna gärna framställer det så. HAN gör den där electrorapen, sen finns det EN som gör gangstarap som heter Ken och EN kille som heter Kocky som gör nån slags disco rapclash.
Men jag vill nog också påstå att det inte finns så många intressanta hiphopakter. Det finns jävligt många bra rappare, men det är inte samma sak.
Många är jävligt lata med marknadsföringsbiten. De spelar in hundra mixtapes och tror att det ska komma en hand och släppa ut det över hela Sverige.

Daniel pluggar grafisk form på Bergs i Stockholm och arbetar även med sin egna label ”Lagom” som hyllats i diverse modesammanhang.
Just nu arbetar hans bättre hälft Oscar ”Kihlen” Linnros på en soloplatta vilken förhoppningsvis släpps i årsskiftet.

- Har han dragit en Rusiak? Det är den stora frågan. Som den där rockplattan han gjorde ”In the desert”, ”in the sun”? När han red på en kamel. Det vore fett om vi fick se Kihlen rida på en åsna i Tyskland.

Han ska väl greja med Maskinen också? Gillar du deras nya singel (Segertåget)?

- Jag tycker att det är mycket bättre är ”Alla som inte dansar”. För övrigt kom jag på den där refrängen i en freestyle i Borlänge. Jag sa ”alla som inte dansar är våldtäktsmän” till publiken. Det blev lite tyst, blev lite... awkward.

Hur ska ni hinna med Snook med allt annat som händer?
- Vi kanske börjar jobba med en ny Snookskiva våren 2009. Jag har svinmycket idéer men det kommer bara låta konstigt om jag ska försöka beskriva dem med ord. Det kommer när det kommer. Vi börjar till våren, så... den kanske är klar 2014.

En sista fråga: Snook.se uppdaterades 21:05, den 16 augusti 2007. Snart ett år sedan, vad hände?

- Ja, vad hände med det? Vi har ju ingen anställd som sitter och gör saker åt oss. Det är helt och hållet mitt ansvar.
Man kanske skulle uppdatera den med en länk till den här underbara intervjun.

Break Gold

Intervjun med The Hives från kiruna ser på dagens webb rätt ruffig ut. Jag klistrar in den lille här i stället:

Kanske är det mediatränat uttänkt att vi får träffa tre av dem, och de 65% av bandet ger ett något sömnigt första intryck. Vilket känns som en udda tillstånd att förknippa världens kaxigaste rockband med. Naturligtvis är det också en felbedömning. Även om Gitarristen Vigilante Carlstrom och bassisten Matt Destruction inte säger så mycket visar snart Pelles bror Nicholas Arson hur det bubblar av rå energi under fagerstamännens frisyrer.

Nicholas: Allt sitter i muskelminnet. Vi brukar citera Guitar Wolf (japanskt punkband reds anm): Det är inte meningen att man ska tänka. "Most important in rock are: looks, guts and jumping".

Sveriges favoritband i fållan "superkonceptualistisk punkrock" gjorde igår sin sista Sverigespelning på Kirunafestivalen. Efter världsturnén som slutar i september ska The Hives spela in uppföljaren till förra årets "The Black and white album".
Men även om de antyder nya planer på samarbeten verkar det mesta i processen inför det nya albumet diffust.

Nicholas: Ibland vaknar man upp på natten eller på morgonen och bara tänker "Ja. Det här ska vi göra, nu bygger vi hela skivan på det här" och 20 minuter senare har man tröttnat på den idén.
Ibland kan sitta med ett riff i ett halvår. Man vet att det är världens bästa riff men det går inte att sätta ihop med nånting. "Diabolic scheme" på förra skivan var en sån låt.

Tidigare när ni skrek att ni var världens bästa band hade ni inte det stora medhåll från pressen som ni har nu...
Vigilante: Då har alla fattat. Då kan vi luta oss tillbaka och dricka vårt kaffe.
Nicholas: Jo. Vi brukar göra en lista på tidningar i början av året. Aftonbladet, Expressen, DN ja alla de där.
Sen kollar vi av den någon gång under året, och har vi då en femma nånstans så kryssar vi av den tidningen. Annars tar vi kontakt nästa år och förklarar hur läget var förra året. Att vi hade problem med det, och skulle vilja se förändring i det nya året.
Med er i Kiruna krävdes en punktinsats.
Ni blir inte blinda för självkritik när ni får så mycket bra press?
Vigilante: Nej. Vi är våra största kritiker.
Nicholas: Och idag har de flesta som skriver missat poängen tycker jag. "Det är för dålig energi", men gå och se ett band om har bättre energi då. Hives typ.
Har du nåt mer där på ditt slarviga papper?
Okej sista frågan: Vad ska ni göra för att få Kirunapubliken att komma ihåg er?
Vigilante: Vi vänder på det istället: Vad ska Kiruna göra för att inte vi ska glömma dem? Vi kommer vara fruktanvärt bra ikväll.
Nicholas: Vi kommer att bryta guld i gruvan, glöm malm för fan.



Recensioner:

Lillasyster
Mustasch
Adam Tensta


Bloggen. (som nu mest handlar om att dissa min chef Olle)

Hultsfredsfestivalen: part deux

Dagens jobb:

Krönika: Rage against the Festival.

Intervju: Adam Tensta

Recensioner: Babyshambles, Adam Tensta.

Hmm. Dubbelt Double up.


Här är festivalbloggen igen också. Reads.

Sent inlägg i hängdebatten

Adam Tensta (eller Adam Taal for reals) är inte direkt enkelspårig. Hans houseglättiga klubbmusik på plattan It's a Tensta thing är ingen självklar bas för rhymes om niggers, bitches och blunts.

Så för att göra musiken mer hipstervänlig rappar Tensta också (tight) om gamla tv-spel och transformersleksaker. Känn igen knepet från Kanyes "Stronger" där denne rappar om att han vill ligga med flator och samtidigt "samplar" Daft Punk - we can all relate more liksom.
Bildgooglar man Adam hittas flera bilder där han poserar med en gammal handkontroll från ett nintendo 8-bitars. Han kombinerar detta med skrikiga new-ravefärger och tryck, fast i hiphopmodell (kompletterad av en keps på sniskan), och en oklanderligt tidsenlig look är gjuten. Och javars, det känns väl okej.
Även om jag har svårt för att återvända till pojkrummets trygga lekmiljö dit Tensta själv verkar vilja dyka ner och romantisera ibland, så gillar jag den andra biten av It's a Tensta thing. Den som handlar om knark och ghettot då naturligtvis. Dock så har jag märkt av ett ständigt återkommande inslag på skivan. Det är en revolt mot förmyndarsamhället på högsta nivå, nämligen hårda örfilar mot åsikten om hängiga byxors icke-vara.

På andra spåret och debutsingeln "Bangin' on the system" pratas om utanförskapet om kommer med att bo i ett svenskt ghetto. Här listar Tensta en massa prylar systemet vill tvinga på honom vilket han, som den rebelliske förortsgangsta han är, fullständigt skiter i, men det viktiga här är hur han statear att ingen ska få berätta hur Adam Tensta ska klä sig:

"And they don't like us over there cus where we come from, how we speak and how we walk, just let em' know son. Cus' I ain't pullin up my pants for nobody man, An' we ain't lettin' no police ridin' king..."

I den nya singeln "My cool", som är en fett catchy dansgolvsbanger, fortsätter Adam Tensta att marknadsföra sin ställning i hängdebatten som något anarkistisk:

"Nodody belive it til' I made som crosses and I ain't never once pulled my pants up homie." Efter några snabba rader jag inte lyckades uppfatta kommer refrängen lite senare i låten: "They say the cool is all over me. That's my cool and I can't take it off (Ah-ah-ah far too cool, let's talk about that)..."

Det är dock i hitten "They wanna know" som Tensta delar ut en rejäl "käftsmäll i skrevet" (C Petter Granberg) till borgarsvennarnas tuktande dresscode:

"I tell it like it is, I got it from my mother. That's just the way wer're raised.
They wanna know why my pants aint low, what it says on my tee, why I dress like this fo'?. So I tell 'em "Fuck your dresscode!" Who am I suppose to pull my pants up fo'?"

Den intressanta frågan är naturligtvis vilken livstrött 30-talistlärare med manchesterbyxorna i armvecken, som ständigt skrikigt efter den unge Adam i skolkorridorerna att "dra upp byxorna!" och inspirerat Tensta till det upprorskap vi nu får ta del av?
Oavsett så behöver Jan Björklund allt motstånd han kan få, kanske i synnerhet pubertalt sådant.

Lyssna på Adam Tensta här.