Sent inlägg i hängdebatten

Adam Tensta (eller Adam Taal for reals) är inte direkt enkelspårig. Hans houseglättiga klubbmusik på plattan It's a Tensta thing är ingen självklar bas för rhymes om niggers, bitches och blunts.

Så för att göra musiken mer hipstervänlig rappar Tensta också (tight) om gamla tv-spel och transformersleksaker. Känn igen knepet från Kanyes "Stronger" där denne rappar om att han vill ligga med flator och samtidigt "samplar" Daft Punk - we can all relate more liksom.
Bildgooglar man Adam hittas flera bilder där han poserar med en gammal handkontroll från ett nintendo 8-bitars. Han kombinerar detta med skrikiga new-ravefärger och tryck, fast i hiphopmodell (kompletterad av en keps på sniskan), och en oklanderligt tidsenlig look är gjuten. Och javars, det känns väl okej.
Även om jag har svårt för att återvända till pojkrummets trygga lekmiljö dit Tensta själv verkar vilja dyka ner och romantisera ibland, så gillar jag den andra biten av It's a Tensta thing. Den som handlar om knark och ghettot då naturligtvis. Dock så har jag märkt av ett ständigt återkommande inslag på skivan. Det är en revolt mot förmyndarsamhället på högsta nivå, nämligen hårda örfilar mot åsikten om hängiga byxors icke-vara.

På andra spåret och debutsingeln "Bangin' on the system" pratas om utanförskapet om kommer med att bo i ett svenskt ghetto. Här listar Tensta en massa prylar systemet vill tvinga på honom vilket han, som den rebelliske förortsgangsta han är, fullständigt skiter i, men det viktiga här är hur han statear att ingen ska få berätta hur Adam Tensta ska klä sig:

"And they don't like us over there cus where we come from, how we speak and how we walk, just let em' know son. Cus' I ain't pullin up my pants for nobody man, An' we ain't lettin' no police ridin' king..."

I den nya singeln "My cool", som är en fett catchy dansgolvsbanger, fortsätter Adam Tensta att marknadsföra sin ställning i hängdebatten som något anarkistisk:

"Nodody belive it til' I made som crosses and I ain't never once pulled my pants up homie." Efter några snabba rader jag inte lyckades uppfatta kommer refrängen lite senare i låten: "They say the cool is all over me. That's my cool and I can't take it off (Ah-ah-ah far too cool, let's talk about that)..."

Det är dock i hitten "They wanna know" som Tensta delar ut en rejäl "käftsmäll i skrevet" (C Petter Granberg) till borgarsvennarnas tuktande dresscode:

"I tell it like it is, I got it from my mother. That's just the way wer're raised.
They wanna know why my pants aint low, what it says on my tee, why I dress like this fo'?. So I tell 'em "Fuck your dresscode!" Who am I suppose to pull my pants up fo'?"

Den intressanta frågan är naturligtvis vilken livstrött 30-talistlärare med manchesterbyxorna i armvecken, som ständigt skrikigt efter den unge Adam i skolkorridorerna att "dra upp byxorna!" och inspirerat Tensta till det upprorskap vi nu får ta del av?
Oavsett så behöver Jan Björklund allt motstånd han kan få, kanske i synnerhet pubertalt sådant.

Lyssna på Adam Tensta här.

Han är våldtäktsman

Alla som inte ansar skägget är våldtäktsmän
Gäller alla hela julen ingen åldersgräns
Gäller han och hon så konsekvent, att alla som inte ansar är våltäktsmän
Säg det till tjejen och kompisen-s väns vän: att den som inte ansar nu är våldtäktsman. Varför är det konstigt att att...
Alla som inte ansar är våldtäktsmän
Alla som inte ansar är våldtäktsmän
Alla som inte ansar är våldtäktsmän
Alla som inte ansar är våldtäktsmän
Gäller hela julen mellan dec nollett och jan nollfem.

Maskinen.



inspiration: Donnie Donut.

Double up

Det är mycket här i livet som kommer i tvåtal.

Två koppar kaffe om dagen, två gånger boxad i skallen i veckan, två armhävningar, två flickvänner, två bilar, två gram kokain, två mål mat, två kisspauser under varje föreläsning, två snubbar från Iran och två slag med rottingen av Morbror Rufus varje söndag för att man inte ska göra oväsen när han tittar på nyheterna.

Nej men vilket trams jag hittar på. Jag har varken två gram kokain eller två flickvänner och det där med rottingen har jag heller aldrig upplevt. Antar att jag blev lite carried away.
Men vad jag har gjort är att gå ut på lokal två dagar efter varandra. "Kört en fredag/lördag" eller en "dubbelburgare" som man förmodligen kallar det på någon självdöd kebabsylta.

Det najsa med att gå ut och supa två dagar i rad är att man får må skit två dagar i rad också. Vilken bonus, "double-up" som R Kelly skulle säga innan han kissar två 14 åriga tjejer i ansiktet.

Fredag:

Att låtsas att man förstår norska i ett alkoholhöljt skimmer är inte det lättaste att pull-off, kanske var det därför vår kvinnliga norska gäst mest höll käften resten av kvällen då vi nickat i djupt förståelse efter att hon berättat ett skämt (kanske en Sk "Norgehistoria", vem vet?).

Nåväl, under tobaksinhalering utanför min port bromsar en 15-årig kille in framför mig och Nils med sin cykel.
Jag: Tja
Killen: Tja, har ni cigg eller?
Jag: Nej tyvärr alltså, de är slut (lögn)
Killen: (hotfullt) Alltså, du kan inte blåsa mig.
Nils: Men du borde ändå inte röka.
Killen: Vafan är problemet, jag är 15, okej? Jag bor i Bergsjön. Sista hållplatsen, vet du vad Bergsön e eller?
Jag: Jo jag känner till det.
Killen: Ja, jag ska cykla hem utan cigg, ge mig cigg för fan du kan inte blåsa mig fattar du?
Jag: Men de är slut!
Killen: Vad har du där då, där? (pekar på mina fickor)
Jag: (irriterat) Men vill du se vad jag har i fickorna? Kolla här: Två kondomer och ett spårvagnskort, är du nöjd nu?
Killen: Han då, han!? (Pekar på Nils)
Nils: Nej jag fick av honom (pekar på mig)
Jag: Ja det stämmer, vi ska gå in nu...
Killen: Alltså! Din morsas fitta!
Jag: Okej killen. (går tillbaka upp till lägenheten)

Efter denna lilla otäcka episod av psykterror dricker vi fishermansfriendshots som våra gäster dansksöserna (feminin form för dansk) bjuder på. Vi åker ut till ett öga rött och dansar en del. En blond kvinna stoppar mig och frågar om jag "kommer hit ofta?" Detta leder som ni förstår till ett lite längre samtal. Irriterande nog är den här kvinnan ute med halva sitt kontor där killarna tagit på sig batmankalsongerna och går hårt in i beskyddarrollen.
Där står jag och är charmig som fan med mitt "Jag och Fredrik Strage är "såhär" tighta"-snack (obs! skämt) och så dyker det upp en snubbe, kaxig som fan och bara "Hallå, kan du ge henne din mail eller nåt? Vi måste faktiskt dra!"
Skulle jag lämna ut min mail efter att ha blivit så nergjord? Hah! jag skulle ju framstå som ännu mer dum i huvudet än vad jag redan är. Mail förresten, vad är det liksom?

Lördag:

Styrbord babord blev det att vi gick för att värma våra kalla blickar. Tillsammans med sex tjejer och en kille. Bra könsbalans tycker jag.

Jag vet att min boy Gordy är en stark anhängare av jantelagen, så jag kan inte låta bli att provocera honom lite: Vi gick förbi den långa kön eftersom vi stod på listan och betalade inte en smack i inträde (Tack Lina!).

Lär mig ett nytt ord för ligga: Täbba.

Senare gjorde jag en ganska djurisk upptäckt. För att få en kvinnas uppmärksamhet i konkurrens med en annan man finns det bara ett alternativ: Att prata högre och högre tills man nästan skriker sig hes. Då kommer hon till slut att börja lyssna. Det verkar dessutom vara skitsamma vad man säger, så länge man gör det med muntligt caps lock nedtryckt.

Exempel:
- Ja alltså det är så tråkiga interiörer på guggeligrums på fredagsfisten...
- Aah... visst, jag tycker...
- JAG HÖRDE ATT DE STÄNGER OM EN OCH EN HALV TIMME!!! KAN DU FATTA ELLER? HAR DU CIGG?
- Jasså, fniss. Och vad heter du?
(fritt fabricerat i fantasin)


Söndag: två koppar kaffe, två droppar blod, två skvallriga telefonsamtal, två röda ögon, två dagars ångest.

Glory Hole, # 2

Torsdag är torsdag, och torsdag är bra. Om man dansar så att svetten sprutar på en båt i Göteborg. Kvällens förspel slarvade igång hos en popluggs-spelar-i-ett-emo-hardcore-band-Staffan. En Mycket trevlig butikschef på Carlingsfemman som lät oss röka i köksfönstret och hade en tidning med en Slayer på omslaget i hyllan brevid sin toalett. han skrattade mycket, visade underhållande bilder, charmade oss. Och bjöd på öl.

Allt var bra, vi drack Minttu, alltså den fulsnygga spriten som ger en andedräkt likvärdig den man får av att ha tugga jenka.

Glorybåten var fint pimpad som vanligt, och ljudet var så sjukt jävla högt att jag höll på att dö. Men det var nice. Jag dansade, dansade, dansade. Jag rökte, jag tiggde cigg, Jag fick ögonkontakt med en tjej som dissat mig förra torsdagen. ...Then I danced some more.

GloryHole har 20-årsgräns och jag njöt därför speciellt när jag såg en 18-årig klubbredaktör studsa omkring och blåsa i en visselpipa när klockan var stängningsdags.

En av mina vänner fick åka hem med en tjej, en annan vän som heter Henrik fick hångla (han tyckte att det var x-tra cool att tjejen var "neger"). Jag själv fick många fina intryck och en kebabrulle i mitt sköte.

Nästa Torsdag spelar The Touch på båten. Det blir nog fint.

Bonus. kvällen citat:

"Tänk dig hur många som har knullat till den här låten" - Henrik, som tyvärr inte fick med sig sin tjej hem och blev tungen att sova på min madrass.

(Det var "Baker Street 1977" med Gerry Rafferty.)

Konstskoleparty

Var igår på konsthögskolan Valands avslutningsfest i Göteborg. Festen var benägen i något som heter Berg 211, även kallat "Grottan". Det var lite segt till en början även om DJn spelade en låt från Soundtracket till John Carpenters Escape from NY för ett tomt dansgolv (Behöver jag förklara at jag blev kär i henne?). Vi önskade dessutom Ross ross ross med SebastiAn men fick inget där.

Konstskoleeleverna hade alla på sig kaninmasker och en norsk tjej med rött hår som bor i sin ateljé kletade fast en neonfärgad kaninkontur-bild på min arm.

Senare på dansgolvet i en groggy dimma av öl och housemusik knackar en tjej mig på axeln. Jag känner direkt på mig att hon är en konstskoletjej.
Hon är ganska liten och söt. Har på sig vita spetshandskar. Hon tittar lite underligt på mig. Som en blandning mellan sur och flirtig. Jag kan inte fastställa vilket.

Tjejen: - Alltså jag vill bara säga att din kanin, den är så jävla ful.
Jag: - Jaha?
Tjejen: - Ja alltså den är bara så provocerande jävla ful
Jag: - Vad är det som provocerar dig med den?
Tjejen: - Det är liksom hela dens väsen.
Jag: - Va..?
Tjejen: - Hela dens väsen!
Jag: - Aha...

Jag tittar på henne länge, i ögonen. Och jag förstår verkligen inte vad hon vill att jag ska säga.

Jag: - Ja... Så kan det vara.
Så vänder jag mig om och dansar vidare, men jag ser i ögonvrån att de där spetshandskarna är självlysande i dansgolvets belysning.

Alltså, bara en fråga: Whatever happened to "You look good tonight, may I have this dance?" Va?

Och jo: PS. Vad är prylen med allt detta par-bögande? Nån måtta får det vara, vissa fixar det utmärkt (Linus L), andra ska "mysa" i hemmets lugna vrå (Linus P) och vissa ringer mig inte ens tillbaka (That means you NILS). Wtf?

Edit: Känsliga läsare varnas för att klicka på kommentarerna.

Studentkritik

Ja, jag såg ut som Max Payne på min student, fuck you too.

Nu börjar det vaknas student för en massa barn. Eftersom min egen student ligger i ganska färskt minne (2004 var det väl?). Och eftersom jag medverkade som farsa på stan när mitt ex tog studenten förra året så började jag nu reflektera över hela grejen. Jag minns snacket, särskilt det efteråt. "Fan, världens grymmaste fest" och "jag kommer aldrig ha så roligt igen" var några (oexakta) citat jag minns. Men när jag tänker efter, vad fan var the big deal? Alltså, många pratar om studenten som om den är oantastlig, något perfekt som inte går att kritisera. Well, here we go.

Sista tiden med gänget spenderas som den brukar göra. Vi åkte omkring ett tag och brölande på lastbilsflaken. Jag minns att min polare Prins tröttnade och hoppade av i farten. Själv slängde jag iväg min champagneflarra och krossade den mot trottoaren. Vi spelade Refused - New noise och allt skulle liksom kännas perfekt.

Veckorna innan studentdagarna satt vi på en smaklöst inredd indisk restaurang och drack öl, förmodligen smuggelöl, för 20 kr. Det uppstod en norm som hämtad från firmafesttragiken, att man helt plötsligt var vän med alla. Att man skulle låtsas ha något gemensamt med dessa människor, bara för att de snart skulle ha en likadan mössa som en själv på sig.

- Hej på dig du, ser att du har en fin vit mössa.
- Jajjemen, Jag ser att du också har en.
- Japp, visst betyder det att vi är vänner?
- You betcha, BÄSTA vänner!
-
Jag kunde ändå bortse från det där, jag tyckte att det var ganska trevligt med mina egna polare, vår egna klick.
Men det är ju helt omöjligt att till fullo njuta av en fest när man inte har en aning om vad som väntar dagen efter. Studenten hade en viss pre-apocalyps känsla, "låt oss festa för sista gången, imorrn är livet slut" var attityden både under och efter studenten. Som om det roliga var slut sen. Usch vilket självbedrägeri.
I jämförelse med de fester jag hängt på sedan dess där folk varit trevligare, gjort galnare, roligare upptåg (än att fulhångla med sina klasskamrater) och spelat MYCKET bättre musik. Ja i jämförelse med att dansa ogenerat till brutal house eller se Pete Doherty kasta en gitarr i ansiktet på sitt eget fan. I jämförelse framstår studenten nästan som kompisens storebror man alltid var rädd för som liten. Han som man tyckte var så jävla cool. Sedan insåg man att han bara var en osäker och korkad tönt.

De följande veckorna kommer unga killar och tjejer att dricka kopiösa mängder sprit, säkert lyssna på "dunka mig gul och blå" och skrika åt mig på stan. Jag kommer reflexmässigt att titta på tjejerna, men hoppas lite att de inte tror att studenten är max på lyckoskalan. Det är det inte.

Vapnet sjöng:

Det krävs hat
för att orka med allt,
som att vara kär i dig
så jag hatar vita mössor
framför rådhuset ikväll

Åh, så sorgligt det nu känns
i kostym och nya clarks
på ett äckligt lastbilsflak
där hjärtat klirrar i mig
du är allt jag inte har.

The Touch sjöng: "We all live in the maximization nation!"

Peace out.