Idioten

Fitta vad kallt det var, säkert -18 eller något. Fast vem bryr sig om siffror? Tänkte Andrée, det fanns ju inte ens någon känsel kvar i de skridskoklädda fötterna. Där stod han på en ful scen av fruset vatten med ett obekvämt stålgaller som täckte fejset, en plastkopp på pungen och ett gäng tillgivna "vänner" omkring sig. Ingenting annat än att ta sig därifrån kändes speciellt relevant.

Det var dags för sista delen på träningen. Ett moment lika dumt som det låter. Dvs den eviga klassikern "Idioten".

- Okej grabbar, nu vill jag att ni tänker på tjejer!
Orden var tränaren Roffes. Han kommenderade hela hockeylaget att söka inspiration i de små, eller oftast obefintliga referensbanker över kvinnor som de här 12-åriga småkillarna hade. Andrée fick en bild i huvudet av tjejen han såg en gång i veckan vid busshållsplatsen. Hon var säkert tre-fyra år äldre, hade blont hår klippt i en lite uppkäftig lugg och hon hade inte sällan skrikigt rött läppstift. Andrée hade haft henne på sin kommer-aldrig-få-men-vill-ändå-ha-lista i säkert ett halvår.

- Åk nu! Åk utav bara helvete!

De små isfrusna fötterna började smattra mot isen. Småpojkarnas andfådda flås skapade tillsammans ett litet moln av koldioxid som steg över hockeyrinken.

- Snabbare! Vrålade Roffe samtidigt som han började bli röd i ansiktet, mössan som sponsrats av Luleå Kommun hade han dragit ner långt över öronen. I vanliga fall stod Roffe och slog med mössan på sina ben, som om han piskade en osynlig häst ungefär, medans han skrek så att spottet sprutade. Ut flög hans spott och bildade små oregelbundna bucklor i isen.

Andreé och resten av laget gjorde sitt bästa för att framstå som så stora idioter som de fysisk förmådde. Tredje varvet, fjärde...

- Stop! gläfste Roffe, med sitt röda schäferliknande ansikte.
- Jag sa ju att ni skulle tänka på tjejer för fan, gjorde du det Andrée?
Andrée kände sig helt söndervriden av all kallluft i lungorna men lyckades hosta fram ett "Ja, det gjorde jag"

- Det såg ju fanimej ut som att du tänkte på morsan!

Hela laget skrattade unisont och de pojkar som stod närmast Andrée knuffade till honom, han föll omkull och slog bakhuvudet i isen.

Månadens City: En orgie i självhat. Plus ny karriär som rockfotograf.

Här är min helsida. Mina dvdrecensioner samt krönika för månaden. Filmer som recenserades är Inland Empire, Kidulthood och Hata Göteborg. Jag är halvnöjd med de två första, men Hata Göteborgkänns helt bedrövlig. Jag skäms så mycket över den där korta löjliga texten, pinsamt är vad det är. Shit, den är i princip skriven med en parentes i varje mening. Jag fattar inte vad fan jag höll på med.

Krönikan är också ett mildare skämt, det lustiga är att jag var svinnöjd när jag skrivit den. Bara "yes, I nailed that bitch!". Att läsa den igen några veckor senare var som att se Jurkyrkogården 2 i vuxen ålder, dvs inte helt kul.
Eller vafan, jag tycker typ alltid att det jag skrivit suger när jag läser om det. Den här lille kanske är bra ändå.


Hur är det nu? Har popkritiken blivit bättre eller sämre under 00-talet? Naturligtvis är frågan omöjlig att besvara. Kritik numera är något annat än den konsumentupplysning vars vara eller icke vara diskuterats flitigt. Kritiken är en egen form av nöje där begrepp som ”bra” och ”dåligt” känns oerhört komplexa. Ungefär som att tävla i musik eller diskutera vad ”kvalitetsfilm” egentligen betyder (även om många försöker). Kritiken är precis som låten eller filmen den granskar, subjektiv. Som Nils Petter Sundgren skrev i Expressen: ”De enda objektiva fakta som finns att tillgå är filmens längd, kostnad, tekniska data och medverkande.”

Som alla sunda människor tycker jag att kritik är bäst så personlig som möjligt. Därför är jag glad över att många hänger ut sina privatliv till allmän beskådan i det växande och spretiga mediet bloggen. Detta uttryckssätt spiller då över på popkritiken som länge haft en fast position i ”bloggosfären” (jobbigt ord). Exempel: Bloggaren [Esgieqroue] recenserar filmen Farväl Falkenberg genom att berätta om en fest han gästat i just Falkenberg. Där åker han på stryk för att ha tittat fel kille i ögonen, han blir oprovocerat armbågad i solarplexus när han promenerar iväg och alla han träffar beskrivs som dumma i huvudet. Det hela slutar i bitterhet med att han säger Farväl till Falkenberg.

För något år sedan recenserade Nöjesguiden Morriseys skiva ”Ringleader of Tormentors”. Texten skrevs efter premissen att recensenten inte var ett stort fan utan på sin höjd hånglat på en klubb till någon låt med The Smiths. Jag tyckte att det var en bra recension, intressant kritik får gärna bjuda på verklighetsanknytning istället för att stapla fakta som recensenten hårdpluggat via Imdbs triviakolumn. Jasså fotot påminde om Goodard? Gäsp.

Att bedöma kvalité på kritik är ned andra ord väldigt personligt. Men i och med att kritiken åtminstone blivit mer nyanserad, så har dess författare blivit ett lättare mål för vän av ordning att bli förbannad på och angripa. Det har brölats om att recensenter antingen är ”genusskadade” eller alldeles för politiskt inkorrekta. Vad är lättast att låta sig provoceras av? Just det: folk. Och ju närmre kritiken och människan kommer varandra, desto lättare är det att bli arg. Detta gör tyvärr att det blir ännu roligare för de agitationstörstiga skribenterna, som jag i mina bästa stunder vill sålla mig till.

Och här är recensionen: Innehållslöst och otympligt. Det känns som att jag hade en bra tanke när jag började skriva texten, men viljan att göra något långt och smart kvävde slutpoängen. I övrigt så känns budskapet lite vagt. Vad handlar den här texten om egentligen?
Man ska inte lägga ribban för högt.

(publicerad i NSD city 30/8 - 07)




Men okej, Jag har tagit bilder på bandet Shilos första spelning. De blev bra, titta på alla via deras myspace här.

You find me in da club

Fuck, inte ikväll igen väl? Jasså är jag tråkig om jag inte hänger med? Jag har ju bara varit ute mån-ons-fre redan, men jag är förstås trist om jag inte går ut ikväll igen. jaja, så be t. Jag och Aussis great white shark ska idka tidelag. Nae, usch vad grovt.

I onsdags spelade mina vänner i bandet Shiloh på Sticky fingers. Klart att man ställer upp (och dricker öl). Vi åkte vidare till nefertiti på en klubb där folk såg ut som monster. Och otroligt nog blev hela vårt sällskap arbetarklass när en kille som sålde seglarkläder försökte bli vän med oss. Jag kallade mig Andrée, från Baergsjön. Ute med Tim (Linus) från hammarkullen (Majorna) och Anyerska (Linda) från Hjällbo (Linné).

Vita medelklassare som vi var transformerades i denne stackars seglarkilles närvaro till något han inte skulle kunna relatera till. Lite fult kanske, men roligt. (Ja Beta hade kusligt rätt)

Igår, fredag var jag på nån svartklubb. Eller "klubb" var väl att ta i. En industribyggnad, eller nej förlåt, uppfart? hade modelerats till något slags dansgolv. Ovanför golvet stod en halvnaken tjej och dansade i ett fönster. Inga moraliska betänkligheter här, men hela inramningen kändes bara sunkig. Självklart försökte jag ragga på två ännu-oförstörda 18-åringar (groupies till Shiloh). Det gick , som ni förmodligen redan räknat ut, åt helvete. Så är det alltid när man försöker konversera med barn.

"Berätta nåt roligt!" Sade en av flickorna till mig på fullaste allvar. Ursäkta? Berätta något roligt? Hon måste komma från en rik familj som anställt egen narr sedan navelsträngen klipptes, redo att underhålla den här lilla bortskämda princessan. Jag visste ju för övrigt att vad jag än betraktade som roligt skulle lillflickan inte förstå humorn i.
Jag hade glömt hur vidriga 18 åriga (snygga) nyss-tatt-studenten-tjejer-från-Kungsbacka kan vara. De är nästan lika outhärdliga som 18-åriga snubbar i samma liga.

Ikväll gör jag skiten igen. Rapport är härmed utlovad.

Sommar i P1

Lyssnar idag till Gunilla Von Platens sommarprogram i P1:

"I mitt program skall jag prata om den fantastiska resa jag gjort i mitt liv. Från att mina föräldrar flydde från Turkiet och min mamma blev skjuten till den entreprenör jag är idag"

Ja, låter det kul eller? Nej just precis. Det är svintråkigt, Von platen är extra irriterande när det gäller hennes tal. Hon sätter liksom punkt mitt i meningarna när hon pratar. Såhär: "Ja, jag var rädd så jag vågade inte. Öppna dörren innan jag kikade. Genom nyckelhålet".
Jaha så du kom på att kundservice var efterfrågat på marknaden, vad intressant. Berätta mer! Och det har förresten med din mammas död att göra på vilket sätt? Eller ville du bara att vi skulle veta att hon dött? Blivit mördad? Ok nu vet jag. Hon är död. Så berätta nu mer om hur du "med tårar i ögonen" var tvungen att sparka hälften av dina anställda... *Radio off*

Jag har ju som vanligt missat ett par pratare. Men utöver svinduktiga spanaren Jessika Gedin och vissa bitar av Journalisten-med-hjärtat-på-rätta-stället Gustav Fridolins, och Filip & Fredriks program så är det ganska fattigt. Camilla Läckberg häromdagen var en sjukt jobbig upplevelse. Men det har ju redan Schulman och hans bride-to-be gett henne tillräckligt med skit för. Och varför spelar nästan alla så pissigt dålig musik?

Nu ska jag fan ha kaffe.

Who are you? And what have you done to Rowlings Harry potter?

Jag har inte laddat ner den nya Harry Potter boken "Deathly Hallows". Jag vet inte ens om jag orkar läsa den. Däremot tycker jag att allt kaos kring den förmodade läckan på nätet är hysteriskt kissa-på-sig-rolig. (Ok kanske inte SÅ rolig, men vafan).

Är den äkta eller fake? Som det ser ut nu finns både (troligtvis) den riktiga boken ute OCH en sk "Fan-fiction"-version. Någon kille eller tjej med tveksamma prioriteringar har alltså skrivit en hel jävla Harry Potter bok själv. Och den är tydligen rätt bra om man får tro helt anonyma röster ute på internet. Såhär säger folk på olika piratsidor:

"think it is fake, I found this written at the end of chapter 5. This chapter was written before JKR clarified how a Secret Keeper worked, so I left it as is. I do need others able to get into Grimmald Place.
but whoever has written it has done a gr8 job...
it is worth a read..."

"This is Fan Fiction, though it is really good as such. American English is used sadly."

Här är min personliga favorit:

"It's really good. I had trouble putting it away.. But some things are truly missing, things Rowling has said will be in book 7. But truly a genius book. No doubt a bout it."

Här är piratkritik på vad som förmodas vara äkta varan:

"I love this "it's not real" nonsense people are posting to all of these torrents. Don't let it fool you. It's not a fake, they just don't want you to download it.
You'll notice it's the same naysayer on every torrent. Download it, read it, and don't buy it!"

Moneyback?

filmen Cashback. var ungefär lika kul som flickan på bilden


Jag såg alltså Sean Ellis kortfilm Cashback på 102 minuter... Nej vänta! förlåt, det var visst en 18 minuter lång kortfilm som Ellis fick för sig skulle funka på 102 minuter. My bad där.
Shit, jag är egentligen för irriterad för att orka skriva något underhållande. Kanske för att Cashback inte ens förtjänar sågen. Du får helt enkelt take my word for it när jag skriker i ditt ansikte att det är en sexistisk, patetisk, menlöst bildrunkande, piece of crap. Cashback placerar så småningom fittan så högt upp på piedestalen att Ulf Lundell skulle börja gråta av underlägsenhet om han konfronterades med skiten.

En snubbe som jobbar natt på en supermarket har superkraften att frysa tiden. Han spenderar således sin tid med att klä av (de heta) tjejerna och måla av dem. Han är ju konstnär you see, så allt är för syftet att "fånga skönheten". De mänskliga kvalitéer som huvudpersonen värderar högst är just precis skönhet. Och för att han själv ska framstå som ett kap är alla andra män i filmen ungefär lika intelligenta som 12-åriga hockeyspelare, dvs utvecklade just precis till babianstadiet. Det känns definitivt inte konstigt om de här killarna skulle kasta sin egen avföring på varandra för nöjes skull.
¨
Please! Vilken brud som helst hade valt en apa any day framför det här präktga lilla smygsvinet.

Filmens absoluta toppa-hatlistan-över-vidriga-scener-ever-scen är när rollpersonerna uppfriskande komiskt filmas (som genom badrumspeglarna) medan de gör sig i ordning för en fest. "Ska jag ha den här tröjan eller den här"? En kille spänner sina muskler framför spegeln, en annan är väldigt solbränd, har på sig en nackkrage och putar med läpparna, en tredje runkar. En tjej svansar omkring i BH. - End of montage. End of hope.

Summer of Sam: Spike Lee likes it hot.

Sommaren i New York 1977, en seriemördare kallad "Son of Sam" drar omkring i Bronx och avrättar unga kvinnor med axelhögt hår.
Morden står dock inte i centrum för Spike Lees Summer of Sam (1999), utan funkar mest som en brinnande stubin filmen igenom och ger extra explosionskraft åt det krutladdade slutet, som Spike Lee tycker så mycket om att duscha oss med i varje fim han släpper.

Vinny är en psykiskt klen man, ständigt otrogen mot sin fru för att kunna stilla sina perversioner. Hans katolska syn på sex gör att han inte vågar leva ut sina fantasier (som är rätt rumsrena, 69an liksom, big deal?) med sin fru eftersom det skulle vara "evil". Vinny jobbar som frisör (där han ligger med både kunder och anställda), omfamnar discokulturen och går i övrigt omkring och oroar sig för att Son of Sam ska komma efter honom.
Adrien Brody spelar Richie, Vinnys bäste vän som utvecklas i rakt motsatt håll. Richie förälskar sig i kvarterats lösaktigaste tjej men vill inte ens ligga med henne. Han gillar bara att hänga. Som han själv säger när hans val ifrågasätts:
- Why buy the cow when you can get the milk for free?
- I like the cow.
Richie är en punkare och förvandlar snart sin tjej Ruby till en bandmedlem i "Late term Abortion". I en najjs scen lirar de på den idag nedlagda, legendariska klubben CBGB's.



Richies val av livsstil går inte hem hos italienamerikanerna i Bronx som har en avslappnad syn på hot, våld och knarkhandel. De börjar sakta misstänka Richie för att vara mördaren Son of Sam. "Han gör ju porrfilm med sin tjej och dansar på bögklubbar, han klär sig ju jättekonstigt och pratar med brittisk accent när han känner för det. han måste ju vara en killer" - resonerar vigilantepöbeln. Självklart använder de sig av Vinny för att komma åt Richie...

Skulle det vara too mucho om jag påstår att Summer of Sam är en "Best of Spike Lee" ?
Kulturkrockarna och identitetssökandet finns här, och är mycket fint regisserade.
Kärleken till New York och även Lees hemkvarter Brooklyn är tydlig, till och med när Lee själv spelar reporter under ett pågående upplopp. Hans snygga bilder på stillastående människor (gärna voiceade av pågående monolog) är svåra att inte älska, samt den ibland uppskruvade kontrasten som han änvänt sig av så många gånger (25th hour och do the right thing inte minst).
och musiken ja, förutom den välkomponerade originalmusiken av Terence Blanchard (25th hour, Inside man) så är soundtracket snyggt disco, riktigt nice.

Okej, så vänta. Vad var dåligt då? Tja, inte så mycket. Mördaren är lite löjlig kanske. Det är tur att han inte har en så stor roll eftersom han framställs genom att skrika in i sina kuddar hemma i en skitig lägenhet. Ibland kommer en hund och pratar med honom. Det känns lite fånigt. Ett till problem är alla rollfigurer spyr ur sig fler "fuck" ju närmre filmen kommer sitt ending. Ett fuck per mening är okej, men tre? fyra? Nja.. kan bli enerverande ibland.

Men alltså. Åh! Allt är så jävla snyggt.Kan det kanske vara för att allt är smutsigt på samma gång? Porren, våldet och rädslan som lurar nära filmens karaktärer är precis lika framträdande som discomusiken, de strykna kläderna och klubbarna. ibland ingår de båda sidorna i ett passionerat samlag. Som när Vinny och hans tjej drogat ner sig på en studio 54 efterfestorgie och på vägen hem i bilen lyssnar på Abbas "Dancing Queen". De spottar och slår varandra i ansiktet medan låten går högt i bakrunden, ber varandra dra åt helvete och Vinny kallar sin tjej för en hora och piece of shit, trots att han själv sodomerat halva frisörsalongen.

Renheten känns falsk och smutsen kan få vara vacker. För mig är det ungefär as good as it gets.



Förresten så har jag nog aldrig sett en film Av Spike lee som inte utspelar sig på sommaren. När han adderar en rekordvärmebölja till mixen verkar reultatet bli som bäst.

Bonus: Sommarens "Do"

Glory Hole, # 2

Torsdag är torsdag, och torsdag är bra. Om man dansar så att svetten sprutar på en båt i Göteborg. Kvällens förspel slarvade igång hos en popluggs-spelar-i-ett-emo-hardcore-band-Staffan. En Mycket trevlig butikschef på Carlingsfemman som lät oss röka i köksfönstret och hade en tidning med en Slayer på omslaget i hyllan brevid sin toalett. han skrattade mycket, visade underhållande bilder, charmade oss. Och bjöd på öl.

Allt var bra, vi drack Minttu, alltså den fulsnygga spriten som ger en andedräkt likvärdig den man får av att ha tugga jenka.

Glorybåten var fint pimpad som vanligt, och ljudet var så sjukt jävla högt att jag höll på att dö. Men det var nice. Jag dansade, dansade, dansade. Jag rökte, jag tiggde cigg, Jag fick ögonkontakt med en tjej som dissat mig förra torsdagen. ...Then I danced some more.

GloryHole har 20-årsgräns och jag njöt därför speciellt när jag såg en 18-årig klubbredaktör studsa omkring och blåsa i en visselpipa när klockan var stängningsdags.

En av mina vänner fick åka hem med en tjej, en annan vän som heter Henrik fick hångla (han tyckte att det var x-tra cool att tjejen var "neger"). Jag själv fick många fina intryck och en kebabrulle i mitt sköte.

Nästa Torsdag spelar The Touch på båten. Det blir nog fint.

Bonus. kvällen citat:

"Tänk dig hur många som har knullat till den här låten" - Henrik, som tyvärr inte fick med sig sin tjej hem och blev tungen att sova på min madrass.

(Det var "Baker Street 1977" med Gerry Rafferty.)

Elin Alvemark vs Farbror Beta

Jag har hittat Bloggosfärens yin och yang, Jesus och Antikrist, Biggie och 2pac eller varför inte Irael och Palestina. Såhär: Jag läser väldigt många bloggar, två av dem jag återkommer till är Elin Alvemarks - Kärlek är allt och Farbror Betas imuglybutivegotablog..

Elin Alvemark är DJ och debattör, hon skriver argt som fan. Hon hatar patriarkatet. Hon gillade inte det där sex-samtalet i Bon, hon är arg på p-pillret. Men hon verkar i grund och botten tycka om ganska basic saker, som att man ska vara snälla mot varandra. Jag gillar bloggen eftersom Elin är så extremt intelligent även om texterna ibland får min manlighet att kännas helt överflödig. Det gäller att läsa genom samma filter som (de gamla krönikorna av) Linda Skugge. Fatta att "Man" inte är du, det är några idioter på en sportbar som går hem och spöar sina fruar när Sverige fått pisk av Finland i ishocky. Man måste med andra ord palla ganska grova generaliseringar. Elin gillar heller inte Porr, och menar att om man inte är helt jävla dum i huvudet så fattar man att det är förnedrande(!).

"Vidare är det alvarligt att män fostrar sig med porr. Tar med sig det i sängen och frikostigt delar med sig av detta till alla inblandade (kvinnor konsumerar också porr jag vet, kvinnor är likt män produkter av patriarkatet). Porr är kvinnoförnedrande i sin estetik. Hur jävla svårt ska det vara att se? Det ser ju vem fan som helst! Tänder man på förnedring okej. Att tända på förnedring är inte att förnedra. Men det är idiotiskt att hävda att det INTE är förnedring det är frågan om i porr! Hävdar man det så går man från att konsumera förnedring till att förnedra. Håll två tankar i huvudet säger Katrine. Då tar vi diskussionen därifrån. Sexualitet som GRUNDAS på en förnedringsestetik ? är det koolt?"

Farbor Beta på imuglybutivegotablog vet att porr är förnedrande. Och han gillar det. Det är väldigt kvinnocyniska texter ur ett extremt manligt perspektiv, dvs raka motsatsen till Elins blogg. Eftersom jag har långt kvar att vandra innan jag omfamnar nån slags androgyn identitet så kommer jag nog gilla Farbror Betas blogg bättre än Elins. Det har kanske inte heller så mycket med manligt eller kvinnligt att göra, utan snarare att Betas tankar ibland ligger läskigt nära mina egna. Beta har på senaste tiden gett sig på ämnet jämlikhet:

"Alltså: Ett finger i röven är på ett teoretiskt plan en omkullkastning av könsmaktsordningen, där kvinnans tillåts ta sig friheter och inkräkta på det manligaste området som finns: penetrationen. Det är ett steg närmre jämlikhet, och jämlikhet är som vi alla vet ungefär så gay det kan bli.

Omdöme: Jag säger inte nej om hon kör upp ett finger, men för varje stöt mot prostatan lossnar några av mina brösthår."

Frågan jag ställer mig själv när den här enorma kontrasten blir tydlig är, hur kan jag överhuvudtaget gilla både Elin och Beta? Borde inte min hjärna explodera av beslutsångest? Det är förmodligen helt sjukt att inte välja sida, but I shall do no such thing.

Bon - The sex issue.

Snabb fråga innan jag går till topic: magasinet Bon har ju helt klart snott idén om att göra ett nummer helt och håller refererat till ett visst ämne, i det här fallet sex. Nöjesguiden är en annan tidning som gjort ett sexnummer, ett matnummer och så vidare. Men vem var först? Jag vill Inbilla mig att Vice var pionjärer men jag kanske har fel?

Nåja. Late as usual har jag äntligen läst de omdiskuterade (och ombloggade) samtal om sex som förs i små mysgrupper med kändisar och med författaren Sigge Eklund som lek hrhm, förlåt "förhörs"ledare.
Ämnen som behandlas är:
Onanifantasier om Våldtäkter, våldssex med redskap, önskan om att bli ett förnedrat offer. manlig makt och dominans inom sex,den ultimata porrfilmen, dirty talk, det visuella i sexet...
Kortfattat så kan man säga att Sigge Eklund har ställt frågor om sex och fått svar. Det är intressant just för att det handlar om sex på ett icke fördömande sätt. Det sägs i ledaren att Bon inte vill hävda att någonting inom sex är "rätt eller fel".

Men Ämnet ensamhet berörs inte det minsta. Vilket är synd då jag kan tycka är en viktig aspekt när man diskuterar sex. Sexets antikrist liksom.

Bon skriver om artikeln i sin ledare: "resultatet är det bästa samtal om sex som publicerats i en svensk tidning". Hmmm jag ville skriva "Njaa...." Men sedan kom jag på att de enda samtal om sex jag läst varit i antingen...
Vecko revyn: "Alla killar tycker att du är ful och äcklig om du inte har rakat muffen".
eller Moore: "Se till att inte pausa så mycket i knullandet, då kan hon torka"
(citat något moddade efter fantasi)
Så Bon har nog rätt. Även om deras text inte erbjuder något nytt, annat än det avslappande tilltalet. Jag menar: det är väl inga news att folk har lite fucked-up sexfantasier. Det finns väl inte många där ute som fantiserar om att ligga missionären med sin flickvän efter några glas rött och let's dance på en fredagkväll. Och de som gör det borde väl vid det här laget dömas som rätt kinky?
Texten lär mig alltså egentligen ingenting nytt (Sigge: "jag har räknat ut att jag har runkat cirka 15000 gånger" men GUD så intressant, please tell me MORE), eller jo förresten. Att tjejer fantiserar om att de är mannen under sexet visste jag inte. Den tråden hade de gärna fått spekulera mer kring. Det är dock svårt att slita sig från texten, sex är som bekant väldigt intressant, även om det mesta i sammanhanget hörts och tänkts förut.

Det roligaste är känslan av alla stora egon. "Vi får knulla! kolla!" (Något som jag tror att Elin Alvemark berörde lite i ovan länkade inlägg).
vispoeten Lasse Lindh är förmodligen den snubbe som gör det svårast för sig att framstå som en vettig person:
Lasse: (till Martin Kellerman) Har du fått knulla mycket?
Martin: Vad menar du?
Lasse: Jag menar... Jag har ju fått knulla. Jag har haft sex med x antal groupies.
Sigge: I Asien?
Lasse: Nej inte i Asien (till Martin) Du måste ju få ha sex med tjejer för att de tycker att din serie är bra?
Martin: (tystnad)
Lasse: Orsaken till att jag frågar är att jag tycker att de bästa one-night-stands jag haft är de som vill lyssna på min musik medan vi har sex. Det har tagit det till en annan nivå.

Ooooh-kay... varför frågade han Kellerman något överhuvudtaget? Det är ju tydligt att han bara ville state-a att "Tjejerna är så kåta på mig att de till och med vill lyssna på min musik när vi knullar". För det är väl inte särskilt troligt att Kellermans fiktiva ragg bara "Kan jag få läsa din serie medan du tar mig bakifrån?". Men okej, nu har Lasse fått berätta det han ville. Men det verkar tyvärr inte vara slut riktigt än...

Martin: Men är det sex då - eller en egokick?
Lasse: Glöm det. Eller du vet väl vad jag menar? Du måste väl ha haft sex med tjejer för att du är känd? Är inte det en förhöjare?
Martin: Det är inte så att det har förhöjt, Det sänker väl snarare.
Lasse: En anan grej jag vill ta upp, och håll med om att det här alltid stämmer: Att en tjej som är bra på att dansa är bra i sängen.
Martin: Det sexigaste som finns är tjejer som dansar fult.
Lasse: Skojar du?

Senare (om könshår):
Lasse: Jag gillar helrakat, för det är mest praktiskt. Vad gäller killen så tycker jag att han ska få göra hur fan han vill. Men det är ju skönare att vara rakad som kille för tjejen kan suga.

ooooKaay.... Killen får göra hur fan han vill, så länge han har det skönt. Men tjejen ska vara helrakad tycker Lasse.

Det roligaste i hela texten är förmodligen slutklämmen när Kellerman dyker upp igen efter lång tystnad:

Lasse: Känner ni någon som kan suga av sig själv?
Sigge: Frågan är hur man skulle hantera den talangen?
Lasse: Jag skulle aldrig mer gå ut.
Sigge: Du skulle ligga hemma och suga på dig själv?
Martin: Och lyssna på din egen musik.

Jag fick en liten härlig vision över hur Lasse når sin lyckligaste stund när han ligger hemma och filmar sig själv precis som snubben i Shortbus med sin egen musik på stereon och lyckas äntligen suga av sig själv. Grattis!
Jag skulle iaf lätt pröjsa good money för dvdn "Lasse Lindh does himself" alt "Blowjob fantasies: Lasse Lindh".

Okej nu går jag ju i Bons fälla när de säger att ingenting är rätt eller fel, ´när jag skojar med Lasses egoism. För det låter ju så vackert att det "inte finns några rätt eller fel". Men varför det förresten? Det finns ju rätt och fel överallt annars, varför skulle det inte finnas i sexet? Man får inte slå någon över käften på stan och man får inte göra det under sex heller. Om nu inte båda två tycker att det är okej vill säga. Den regeln tycker jag gäller både på stan och i sängen.