Den bästa porren

Varför skulle någon behöva sex när det finns porr som den här?


Mare Street, E8 — Digital Club from Digital Club on Vimeo.

Sjukt orgasmisk i högupplöst också. Fuck me.

Summer of Sam: Spike Lee likes it hot.

Sommaren i New York 1977, en seriemördare kallad "Son of Sam" drar omkring i Bronx och avrättar unga kvinnor med axelhögt hår.
Morden står dock inte i centrum för Spike Lees Summer of Sam (1999), utan funkar mest som en brinnande stubin filmen igenom och ger extra explosionskraft åt det krutladdade slutet, som Spike Lee tycker så mycket om att duscha oss med i varje fim han släpper.

Vinny är en psykiskt klen man, ständigt otrogen mot sin fru för att kunna stilla sina perversioner. Hans katolska syn på sex gör att han inte vågar leva ut sina fantasier (som är rätt rumsrena, 69an liksom, big deal?) med sin fru eftersom det skulle vara "evil". Vinny jobbar som frisör (där han ligger med både kunder och anställda), omfamnar discokulturen och går i övrigt omkring och oroar sig för att Son of Sam ska komma efter honom.
Adrien Brody spelar Richie, Vinnys bäste vän som utvecklas i rakt motsatt håll. Richie förälskar sig i kvarterats lösaktigaste tjej men vill inte ens ligga med henne. Han gillar bara att hänga. Som han själv säger när hans val ifrågasätts:
- Why buy the cow when you can get the milk for free?
- I like the cow.
Richie är en punkare och förvandlar snart sin tjej Ruby till en bandmedlem i "Late term Abortion". I en najjs scen lirar de på den idag nedlagda, legendariska klubben CBGB's.



Richies val av livsstil går inte hem hos italienamerikanerna i Bronx som har en avslappnad syn på hot, våld och knarkhandel. De börjar sakta misstänka Richie för att vara mördaren Son of Sam. "Han gör ju porrfilm med sin tjej och dansar på bögklubbar, han klär sig ju jättekonstigt och pratar med brittisk accent när han känner för det. han måste ju vara en killer" - resonerar vigilantepöbeln. Självklart använder de sig av Vinny för att komma åt Richie...

Skulle det vara too mucho om jag påstår att Summer of Sam är en "Best of Spike Lee" ?
Kulturkrockarna och identitetssökandet finns här, och är mycket fint regisserade.
Kärleken till New York och även Lees hemkvarter Brooklyn är tydlig, till och med när Lee själv spelar reporter under ett pågående upplopp. Hans snygga bilder på stillastående människor (gärna voiceade av pågående monolog) är svåra att inte älska, samt den ibland uppskruvade kontrasten som han änvänt sig av så många gånger (25th hour och do the right thing inte minst).
och musiken ja, förutom den välkomponerade originalmusiken av Terence Blanchard (25th hour, Inside man) så är soundtracket snyggt disco, riktigt nice.

Okej, så vänta. Vad var dåligt då? Tja, inte så mycket. Mördaren är lite löjlig kanske. Det är tur att han inte har en så stor roll eftersom han framställs genom att skrika in i sina kuddar hemma i en skitig lägenhet. Ibland kommer en hund och pratar med honom. Det känns lite fånigt. Ett till problem är alla rollfigurer spyr ur sig fler "fuck" ju närmre filmen kommer sitt ending. Ett fuck per mening är okej, men tre? fyra? Nja.. kan bli enerverande ibland.

Men alltså. Åh! Allt är så jävla snyggt.Kan det kanske vara för att allt är smutsigt på samma gång? Porren, våldet och rädslan som lurar nära filmens karaktärer är precis lika framträdande som discomusiken, de strykna kläderna och klubbarna. ibland ingår de båda sidorna i ett passionerat samlag. Som när Vinny och hans tjej drogat ner sig på en studio 54 efterfestorgie och på vägen hem i bilen lyssnar på Abbas "Dancing Queen". De spottar och slår varandra i ansiktet medan låten går högt i bakrunden, ber varandra dra åt helvete och Vinny kallar sin tjej för en hora och piece of shit, trots att han själv sodomerat halva frisörsalongen.

Renheten känns falsk och smutsen kan få vara vacker. För mig är det ungefär as good as it gets.



Förresten så har jag nog aldrig sett en film Av Spike lee som inte utspelar sig på sommaren. När han adderar en rekordvärmebölja till mixen verkar reultatet bli som bäst.

Bonus: Sommarens "Do"

Elin Alvemark vs Farbror Beta

Jag har hittat Bloggosfärens yin och yang, Jesus och Antikrist, Biggie och 2pac eller varför inte Irael och Palestina. Såhär: Jag läser väldigt många bloggar, två av dem jag återkommer till är Elin Alvemarks - Kärlek är allt och Farbror Betas imuglybutivegotablog..

Elin Alvemark är DJ och debattör, hon skriver argt som fan. Hon hatar patriarkatet. Hon gillade inte det där sex-samtalet i Bon, hon är arg på p-pillret. Men hon verkar i grund och botten tycka om ganska basic saker, som att man ska vara snälla mot varandra. Jag gillar bloggen eftersom Elin är så extremt intelligent även om texterna ibland får min manlighet att kännas helt överflödig. Det gäller att läsa genom samma filter som (de gamla krönikorna av) Linda Skugge. Fatta att "Man" inte är du, det är några idioter på en sportbar som går hem och spöar sina fruar när Sverige fått pisk av Finland i ishocky. Man måste med andra ord palla ganska grova generaliseringar. Elin gillar heller inte Porr, och menar att om man inte är helt jävla dum i huvudet så fattar man att det är förnedrande(!).

"Vidare är det alvarligt att män fostrar sig med porr. Tar med sig det i sängen och frikostigt delar med sig av detta till alla inblandade (kvinnor konsumerar också porr jag vet, kvinnor är likt män produkter av patriarkatet). Porr är kvinnoförnedrande i sin estetik. Hur jävla svårt ska det vara att se? Det ser ju vem fan som helst! Tänder man på förnedring okej. Att tända på förnedring är inte att förnedra. Men det är idiotiskt att hävda att det INTE är förnedring det är frågan om i porr! Hävdar man det så går man från att konsumera förnedring till att förnedra. Håll två tankar i huvudet säger Katrine. Då tar vi diskussionen därifrån. Sexualitet som GRUNDAS på en förnedringsestetik ? är det koolt?"

Farbor Beta på imuglybutivegotablog vet att porr är förnedrande. Och han gillar det. Det är väldigt kvinnocyniska texter ur ett extremt manligt perspektiv, dvs raka motsatsen till Elins blogg. Eftersom jag har långt kvar att vandra innan jag omfamnar nån slags androgyn identitet så kommer jag nog gilla Farbror Betas blogg bättre än Elins. Det har kanske inte heller så mycket med manligt eller kvinnligt att göra, utan snarare att Betas tankar ibland ligger läskigt nära mina egna. Beta har på senaste tiden gett sig på ämnet jämlikhet:

"Alltså: Ett finger i röven är på ett teoretiskt plan en omkullkastning av könsmaktsordningen, där kvinnans tillåts ta sig friheter och inkräkta på det manligaste området som finns: penetrationen. Det är ett steg närmre jämlikhet, och jämlikhet är som vi alla vet ungefär så gay det kan bli.

Omdöme: Jag säger inte nej om hon kör upp ett finger, men för varje stöt mot prostatan lossnar några av mina brösthår."

Frågan jag ställer mig själv när den här enorma kontrasten blir tydlig är, hur kan jag överhuvudtaget gilla både Elin och Beta? Borde inte min hjärna explodera av beslutsångest? Det är förmodligen helt sjukt att inte välja sida, but I shall do no such thing.