Helgens.

Tors:

Skön kille: Röker du Hasch?
Jag: Ehh...
Skön kille: If you don't smoke it, don't even fucking TALK to me man! HAHAHA!

Lörd:

Jag: Har du jobbat i helgen Malin?
Malin: Ja... Med downs syndromedrabbade.
jag: Aha, hur är det då?
Malin: det är riktigt lugnt faktiskt. Jag har mest suttit och fikat med dem.
Nils: Ja, de är ju lätta att ha och göra med. Peppade på nya saker. Liksom alltid...down.

Killeuse

Om det är någonting kvinnor tycker om så är det skräp.
Dålig teve, dålig musik, dåliga möbler, dålig mat och dryck. Nu menar jag förstås inte alla kvinnor, bara ni som läser den här bloggen.
Haha. Eller okej, Dåliga män. Det antar jag är en preferens även utanför bloggosfären.
Därför är min plan för framtiden är transformera mig själv till en enda stor dålig idé. Alltså en sån kille som när tjejer ser tänker "Gud, den där killen är en så jävla dålig idé" - för om det är något kvinnor är bäst på (efter män förstås), då är det att agera på sina dåliga idéer.

Eller: "Tjejer gillar knarkare" som min vän Karl uttryckte det för länge sedan.

Tyvärr är min kropp för mycket av ett fåfängt tempel för att förgiftas av heroin en gång i veckan, inte heller skulle jag på mitt csnlån kunna bekosta ens ett ruffigt crackberoende. Varför en livsstil som attraktiv missbrukare känns svåruppnåelig. Jag har slutat både röka och snusa vilket bara lämnar kvar två sexiga laster. Nämligen Alkohol och kaffe. Den tidigare av de två är en tråkig sak, nu när larmrapporter kommer om att unga kvinnor dricker lika mycket som män är det svårt att imponera en kvinna med hur mycket öl jag kan bonga.
Däremot har jag sällan känt mig så farlig som när jag efter klockan 21 serverar mig själv en god kopp kaffe. Ingenting säger "Jag lever i nuet och skiter i morgondagen" på en lika äventyrligt sätt som att dricka kaffe på kvällen. De kvinnor jag träffat i samband med mina sena koffeinintag har knappt låtit mig ta en påtår innan de högljutt krävt mig på odjuriskt sex. Alltså sånt sex som odjur har.

Okej, jag ljuger lite.

Men det här är sant:
Jag skulle vilja tacka Stockholm för att ni kom till våra klubbar och gjorde min kväll igår. Kornel Kovacs och hans vänner fixade dessutom en fuckish efterfest ute i Johanneberg. Klockan 03.30 ute i nån chalmersk festlokal styrde de plötsligt upp hård jävla house, videoprojiceringar, glowsticks och dödskallemasker.
Man vet att det är bra när två dårar fäktas med enorma krukväxter, palmer, på dansgolvet klockan 06 på morgonen. Earth hour var liksom so over. (amen skoja! Det var plast, okej?).

En tjej dansade såhär. Coolt. Jag gillade henne.

The Touch, DJ Assault och DJ Funk på Berns

Länk.
Foto av: Mig själv.

Förresten, en kul liten anekdot från kvällen som inte lämpar sig i tryck: När jag stod där och dansade bredvid scenen var det en snubbe i keps som hela tiden höll på med en sminkborste. Han liksom mimade med den i luften i en imaginär pudergrej och pudrade sedan sig själv och luften. Precis innan bootytävlingen kände han dock att det var dags att kick things upp a notch och började "sminka" alla chicks omkring sig. De verkade bli väldigt glada och upphetsade av detta. Kepskillen var som en maskin med den där sminkborsten, han gjorde liksom både the robot och the safetydance tillsammans med sin sminkrutin. DJ Assault maxade samtidigt skiten ur sin utrustning och skrek om "hoes, hoes, hoes". Till slut var kepskillen ju bara tvungen att sminka ett av tjejernas underliv, för att liksom piffa till det lite. Vilken genushjälte.

Årets hemvändare

Smoke good, eat good. Drink good, fuck good. Comin to the club stuntin' like how you should...

Ungefär nåt sånt som Swizz rhymar om hade jag planerat som min vistelse, efter en bejublad återkomst, i hemstaden Luleå. Nu blev det inte riktigt så. Vilket kanske inte borde ses som ett regelrätt misslyckande utan snarare som en katalysator till en bunt nya prioriteringar än ovan nämnda. Man får väl ändå säga att jag hade lite väl höga ambitioner.
Maten har åtminstone varit fet och ful, ungefär som jag förutspår att filmen om Arn är. Men gott har den smakat, precis som han säkert också gör, den där ynglingen som spelar huvudrollen som just Arn.

Julafton: Jag fick en eltandborste i julklapp och jag såg sista hälften av Kalle Anka tillsammans med en påse chips som vaggade mig till sömns.

Juldagen:
Prince Highland och Minttu, inte direkt sticky och cristal, men vad gör man inte för att jaga bort nykterheten i Norénska tider? Förfesten var skitrolig även om den till en början var lite könssegregerad. Vi killar började krama om varandra och höll oss mest i köket där vi uppspelt gav varandra komplimanger. Tjejerna hängde med varandra och satt och viskade saker till varandra i någon soffa. Förmodligen diskuterade de snuskiga saker. Typ vilka Ikeamöbler de skulle inreda sina lägenheter med härnäst. Så småningom vinkade jag till en tjej och en av killarna pratade med en annan. Det tog sig mer efter ett tag och jag såg inga kval i att dricka Minttu direkt från flaskan. På klubb kultur blev det många ryggdunkningar och "Hur går det med (insert valfritt yrke el plugg)?". Det var svinbra musik, till och med överljushårda technon Vitalic smällde på till en ongoing jävla kaskad av stroboskop.

Åter igen fick representanter av det kvinnliga könet för sig att återta begreppet "sexual Harassment" från oss män. Jag fick Odiskret mycket hands-on-ass-attention av två olika kvinnor under kvällens gång. Min vän Gordon fick dock en ännu tyngre form av uppmärksamhet, nämligen en hel hand innanför sina kalsonger. Jaja, antar att det bara är att acceptera tidens anda och kanske försöka återta "stå stilla bli stött på" från brudarna. Som sagt: det är skönt att slippa vara subjekt. Man sparar en jävla massa energi. Det sämsta är dock att tjejer inte lärt sig fortsättningen i sin resa att bli de nya subjekten. Det vill säga vad de ska följa upp sitt tafsande med, t ex förslag om könsumgänge eller helt enkelt ett avancerande i kladdandet för att sedan leda hem pojkvaskern i ett osynligt koppel. Alternativt få en örfil, en äcklad blick eller en drink kastad i nyllet.
Hur som helst välkomnar jag de nya tiderna. Det ska bli skönt att slippa tänka så mycket hela tiden.
Fast det klart, jag har alltid varit lite före min tid. Och om jag tänkt till lite och kanske till och med vågat mig på lite sexual harassment så hade jag inte behövt bevittna hur mitt span i småtimmarna efter att ha kallat mig "så trendig" strax blev uppskopad och ivägburen på en piggybackride av ett annat fittansikte.

Annandagen: Folköl och höglandstobak igen alltså. Och förfest hemma hos det fina musikersnillet Petter Granberg tillsammans med det lika fine musikersnillet Karl Linus och givetvis en massa andra människor också, en del söta tjejer och killar typ. Andra inte lika söta.
Petter vad trött men ändå väldigt rolig, och när vi anlänt till klubben senare på kvällen kom en tjej fram och bet honom i örat. Det var något vackert med det tyckte jag.
Innan dess:
Jag fick en fin Wing-man i och med Joakim Sundell som förklarade för någon tjej att "Kristoffer har druckit blod ikväll". Sen dödade vi dansgolvet till Nils Js val av True Faith med New Order. En snubbe som typ driver nån klubb och säljer kläder och så rättade mig när jag norrländskt berättade om hur klubb kultur spelat Vitalic. Jag uttalade det "VitAAAlik" och han såg på mig som ett frågetecken men rättade mig sedan "jaha du menar vitta-lick?".
Tidigare:
En jag känt sedan gymnasiet verkade plötsligt se det som en ohyggligt stor uppoffring att frammana en hälsning, ja gud vad jobbigt. Jag menar, jag fattar om man är en hater, i så fall kan man ju be någon dra åt helvete och sen är det bra med det. Grow some fucking balls liksom. Eller lär dig de sociala koderna som verkar i samhället. Sånt där som "hej" och "hej då" är en bra nybörjarkurs, konsultera morsan för vidare undervisning.
Senare:
Ytterligare en duktig svensk musiker ville prata lite om kampsport med mig, något som jag ju ibland ägnar mig åt. Tyvärr hade jag inget vettigt att säga eftersom jag inte hänger med ens i vad som händer under Storgatans halkiga uppgörelser, allt svishar liksom förbi mig som i en dimma. Jag fick så sent som idag veta att Prideligan är uppköpt och nedlagd (fatta IDAG, jag har ingen koll). Och visst har jag sett sluggiga klipp från underdogsåpan The ultimate Fighter (en döv fighter, lite coolt!) Det jag däremot kan göra, är att bjuda på ett kort, men fint, klipp med två riktiga slagskämpar.



Resten av veckan har gått åt till att vördnadsfullt bygga ett imaginärt tempel för Paul Thomas Anderssons nya There will be blood som verkar vara något helt utomjordiskt bra. The playlist har skrivit en grymt peppande recension som jag dregglat litervis med saliv åt.



Och just det, jag har sportat lite också, fast bara lite. Och Imorgon åker jag hem till Göteborg, med Norrlandståget, på min födelsedag.
Kanske inte helt värdelöst, men halvtrist liksom. Ungefär som Bee-movie.


...


Learn a Beat.

Sundayschool med Ass 'n Titties

Bild: Google.

Det är söndagskväll när jag skriver detta och oavsett när ni läser det så vänder ni er som vanligt till Goodbye Zebras för någon slags tröst. Jag förstår er, jag vill också ha lite tröst. Men någon måste försöka push-on och erbjuda lite underhållning i allt mörker. Denne någon skulle kunna vara jag, och jag ska därför försöka skildra min utekväll från igår på ett så rafflande sätt som möjligt.

Om du heter Martin Kellerman och har egogooglat dig hit är det bara att gratulera till en massa läsning i din ära.

Det är jobbigt att vara musiker, man måste alltid förnya sig. För varje platta ska artisten/bandet, liksom en amerikansk skådis som lär sig tyska, hitta nya uttrycksformer. Detta gäller för de flesta kulturmänniskor, alltså att man ska försöka få det barn man anser konsten vara mogna och växa upp. Men som vi alla vet så är konsten, precis som vilken skitunge som helst, ett litet monster som ibland stannar i utvecklingen och när det gäller serietidningar verkar det inte finnas någon större vilja till uppfostran från kritikerna. Jag talar om Martin Kellermans serie Rocky, som sedan andra boken i princip sett likadan ut. Neograbbighet och romantiserande av slackerkultur. Lättidentifierbara situationer som fikande, att inte orka träna, sura på krogen och eeh.. sura i största allmänhet. Och fine, jag har verkligen tyckt om serien. Kanske till och med älskat den. Jag har gett den villkorslös kärlek även om den aldrig utvecklats. Det har ju också varit Seriens stora sellingpoint "Rocky dricker fortfarande jättemycket kaffe" typ. Och det har känts tryggt på något vis, att de här killarna har funnits där, och att de varit lika lata och sura, eller ännu bättre: latare och surare än mig.
Men nu är det slut på toleransen.

Igår var jag ute på realeasefesten för Martin Kellermans nya Rockybok på Wish i Göteborg (arrangerat av Festen!) vilket fick mig att vilja omvärdera mina läsvanor.
När vi glider in på klubben klockan 01 sitter författaren på övervåningen bredvid DJ-båset där hans vänner spelar skivor. I Martins blogg kunde jag läsa uppmaningen "kom och festa med oss". Och jag vet inte om han spatserat runt någonting tidigare under kvällen men från 01 till minuten då jag går hem klockan 04.14 sitter han kvar på samma fläck. Jag dansar väldigt mycket och efter ett tag uppmärksammas mina utomordentligt slipade moves av en vacker blondin som belönar mig genom att, på dansgolvet, krama om min kuk genom byxorna. Två gånger. Det här ser jag i min största naivitet som något slags tecken på intresse, och jag fortsätter le även när jag blir ass-grabbed och uppmuntrad till freakydans. Men hela spektaklet visade ju sig inte vara något annat än gammalt hederligt sexual harassment, något som börjar komma starkt bland tjejer nu. Och tja, det är väl bra att brudarna reclaimar. Synd bara att de måste reclaima all idiotisk skit också.
När den namnlösa tjejen och hennes väninna glider bort från dansgolvet följer jag alltså efter dem. Jag tar blondinen i handen och hon kramar den tillbaka men tappar greppet i trappan upp till övervåningen. Jag är några steg efter dem när jag kommer upp och ser dem sätta sig bredvid hunden från söder, de trycker ihop sig där. Och ingen lucka finns för mig att sitta. Fuck. Går till baren.

Uppskattningsvis två timmar senare börjar en mörkhårig, inte lika vacker eller cool, men trots allt en tjej prata med mig ur ingenstans. "Har du någon lägenhet att hyra ut i Göteborg?" säger hon och jag hade väl varit väldigt socialt handikappad om jag inte förstod vad som var på gång. Jag pratar med henne en stund, men när hon vänder sig och tittar sig omkring ser hon en lucka bredvid Kellerman och kastar sig utan så mycket som en smäll på käften till avsked mot hundrackarn. Jag går till baren.

Tydligen imponerade ingen av tjejerna nämnvärt på denne Martin då ingen av dem satt kvar när jag gick hem.
Ett visst moln av avundsjuka fick mig därför att längta efter en stundande Rocky-backlash. När kommer egentligen kritiken? Någon som ligger så mycket som Martin Kellerman gör utan att behöva dansa snuskdans, vara social eller överhuvudtaget röra på sig, förtjänar fan inte ett en kritikerkår som villigt kysser hans fötter för varje nytt album han släpper ur sig.

Nu var jag lite hård. Och jag skulle nog ljuga om jag sade att jag "aldrig mer kommer läsa Rocky" även om det skulle bli ett mer bitterljuvt och mer punchlineaktigt slut på den här historien. Det skulle också vara ett för enkelt slut, ett som demonstrerade nyanslöst hat. Jag hatar inte, däremot kommer jag gotta mig extra mycket åt varje stripp där hunden Rocky inte får knulla - även om det knappt händer längre. Jag får väl helt enkelt läsa om första albumet.

I övrigt var det en rätt okej klubbkväll. Goodybags från Caliroots innehållande en t-shirt (som jag slarvade bort) och en leksaksrobot i plast (why?) och så sjukt mycket dansande. Alltså i princip fyra timmars konstant luftmaraccas känns som en rätt okej fysisk prestation. Det som gör Wish till en dålig lokal har egentligen ingenting med lokalen att göra, eftersom den är skitbra, det som gör Wish dåligt är dess regelbundna klientel av hockeyidioter med rutiga skjortor. Enorma kroppar med bakåtslickade frisyrer som tycker att "alla som dansar är bögar", men som ändå står där på dansgolvet och rör sig som om de vore på en konsert med favoritbandet Rammstein. Tre-fyra killar som "dansade" med varandra, kanske blev de provocerade av att jag hade tjejer i närheten av mig när jag dansade. "Någon måste fan visa vem som härskar i stammen" tänkte Hocky-Benny innan han rövade mig så att jag knuffades några meter in i ett oskyldigt gäng på golvet.
Som tur är så behöver stora apor mycket sömn. Benny Sunderström, (Sudden) Kenny Petterson (Kensa) och Johan Boman (Boman) försvann således ganska tidigt och partyt kunde fortsätta smärtfritt resten av natten. Trots vissa törnar under kvällen var det fan sjukt peppande att dansa till nån maxad remix på DJ Assaults "Ass n titties". Jag studsade upp och ner som en psyksjuk och vrålade med i texten

"Big booty bitches thats where it gets
Come on, hoe, let's go to the easy rest
When I see ass, titties, ass 'n titties
Ass, ass, titties, titties, ass 'n titties.

Ass, ass, ass, ass

If you a light-skinned bitch that think you the shit,
I can buy you, hoe, 'cause bitch I'm rich.
I see broke-ass hoes, broke-ass hoes,
Broke-ass hoes, broke-ass hoes.

Hoes, hoes, hoes, hoes

If you a freaky-dancin' ho, keep shakin' that shit
Let's see how you shake it on top of my dick
And you'll say "Assault, I'm cuming. Assault, I'm cuming.
Assault, I'm cuming. Assault, I'm cuming."

Det är fint att något så enkelt kan lyfta ett humör.

Vissa namn i texten är fingerade

Revymorgon

Kaj vaknade i ett mörkt rum och luktade på luften därinne. Det luktade sex. Han kände inte heller igen rummet, det var inte hans eget.

Golvet var täckt av tidnngpapper och i ett hörn stod en enorm målarduk. Han spottade en bokhylla med lite humaniora kurslitteraturböcker och en skivsamling med Leila K och Lars Winnerbäck. "LL" tänkte Kaj vitsigt innan han vände sig om för att se vem som andades i hans nacke.
Bredvid honom låg en mörkhyad tjej han inte kunde minnas namnet på. Hon hade en piercing i läppen och lite torkad saliv i ena mungipan. Hon sov djupt och snarkade högt.
Kaj var naken och kände hur det kliade på kroppen så han kliade lite. Han kände hur något kom krypande längs med innanlåret och upp mot magtrakten, det var skammen som gjorde sin förväntade entré. Stressen följde med på köpet. "Jag måste härifrån" tänkte han om och om igen i sitt huvud. När han smög sig ut från under täcket likt en ninja och sedan tittade ut genom fönstret för att fastställa vars i stan han befann sig visade det sig att han hamnat på Masthugget - som tur var inte så långt från hemmet.

"RRRRROOOOORRRR" lät det från sängen. Snarkningarna var de högsta Kaj någonsin hört. "Har jag legat med någon som snarkar sådär?" undrade han stillsamt. "Coolt" besvarade han sin egen fråga i huvudet. Men nu var det fan bäst att han tog tag i det här projektet innan hon vaknade och ville ha sex igen. Kaj hade bara dåliga erfarenheter från att försöka ligga i bakfullt tillstånd, oftast var hans motorik och balans ur fas och gjorde att hela akten blev som ett misslyckat cirkustrick, dvs smått tragikomiskt.

Kajs kläder och andra ägodelar låg utspridda över hela golvet. Tyst som en katt men kanske inte lika smidig om en, klädde han på sig och samlade ihop sockar, nycklar och kalsonger. "ROOOOOOOOOORRRRRRRRRRRRRRRRRR!" Snarket lät djuriskt den här gången och Kaj blev en smula förskräckt. "Vakna inte, vakna inte..." Mässade han för sig själv. Kaj började leta efter sin mobiltelefon, resten av sina prylar (oöppnad kondomförpackning och systembolagets presentgodis) kunde han leva utan, men mobilen skulle han i alla fall få med sig. Han letade i vad som kändes som en evighet och började få panik, han var tvungen att göra någonting mycket farligt. Nämligen ringa till mobilen för att höra var han tappat den. Och för detta ändamål lånade han tjejens telefon som duktigt låg placerad på nattduksbordet.

Kaj slog sina egna siffror och ställde sig väldigt redo för att så fort som möjligt kunna lokalisera sin telefon. Signalen med New orders True Faith var svag, och Kaj hade svårt att avläsa var den kom ifrån. Sedan märkte han att den kom från sängen. "NEJ!" skrek han till sig själv inne i skallen. Han lät signalen ljuda tills texraden "I feel so extraordinary
Somethings got a hold on." - Sedan tryckte han av. Mobiltelefonen låg under snarkartjejen. Alltså på fullaste allvar så hade hon av någon outgrundlig anledning valt att somna med en mobiltelefon skavandes i sidan. Kaj började gräva under henne vilket hon i sitt sömndruckna tillstånd tolkade som smekningar och "mmm"ade njutningsfullt. Kaj svettades i ansiktet och kände hur det kliade över hela hans rygg. Han fiskade ut mobilen och suckade så lättat han kunde utan att göra för mycket väsen. "RRRRRRRRRÅÅÅÅOOOOOOOOORRRCHCHHCHHSSH" bullrade det från sängen. "Okej, time to get the fuck outta dodge" tänkte Kaj och snörade upp sina skor och öppnade sedan ytterdörren. Innan han gick tittade han sig över axeln och fick en tanke, han log för sig själv. Sedan gick han ut i trapphuset och smällde igen dörren så hårt han kunde.

BAMM!

Chalmersdrömmar

Jag hamnade på en arkitektfest hos den väl ansedda högskolan Chalmers i helgen. Och jag blev grymt besviken.

Jag hade förväntat mig knäppa glasögon och overallbärande pirater som hetsade varandra till oskyddat sex. Helt och hållet format av ecstacy och de brutalt höga tonerna av soundtracket till pirates of the Caribbean. Jag ville se det alla snackade om, den där smutsen. Firmafest-revansch och allt det där. Hur de äntligen kunde få "vara sig själva" och använda så mycket rekvisita tillsammans med alkoholen att de slutligen fick spya i sina blonda peruker och cowboyhattar.

Jag möttes dock av två skitsura snygga tjejer i overaller som var helt nyktra. Nere i festlokalen satt ungefär 20 pers och höll käften medans en jätteduktig DJ spelade hippa remixer på spank rocks "bump". Två tjejer dansade och resten av arkitekterna (eller vilka de nu var) satt intrycka i ett hörn. Ingen pratade eller raggade, några drack öl. Ingen knarkade och ingen hade klätt ut sig. Allt var precis som vanligt.

Chalmers, du har bedragit mig.

Double up

Det är mycket här i livet som kommer i tvåtal.

Två koppar kaffe om dagen, två gånger boxad i skallen i veckan, två armhävningar, två flickvänner, två bilar, två gram kokain, två mål mat, två kisspauser under varje föreläsning, två snubbar från Iran och två slag med rottingen av Morbror Rufus varje söndag för att man inte ska göra oväsen när han tittar på nyheterna.

Nej men vilket trams jag hittar på. Jag har varken två gram kokain eller två flickvänner och det där med rottingen har jag heller aldrig upplevt. Antar att jag blev lite carried away.
Men vad jag har gjort är att gå ut på lokal två dagar efter varandra. "Kört en fredag/lördag" eller en "dubbelburgare" som man förmodligen kallar det på någon självdöd kebabsylta.

Det najsa med att gå ut och supa två dagar i rad är att man får må skit två dagar i rad också. Vilken bonus, "double-up" som R Kelly skulle säga innan han kissar två 14 åriga tjejer i ansiktet.

Fredag:

Att låtsas att man förstår norska i ett alkoholhöljt skimmer är inte det lättaste att pull-off, kanske var det därför vår kvinnliga norska gäst mest höll käften resten av kvällen då vi nickat i djupt förståelse efter att hon berättat ett skämt (kanske en Sk "Norgehistoria", vem vet?).

Nåväl, under tobaksinhalering utanför min port bromsar en 15-årig kille in framför mig och Nils med sin cykel.
Jag: Tja
Killen: Tja, har ni cigg eller?
Jag: Nej tyvärr alltså, de är slut (lögn)
Killen: (hotfullt) Alltså, du kan inte blåsa mig.
Nils: Men du borde ändå inte röka.
Killen: Vafan är problemet, jag är 15, okej? Jag bor i Bergsjön. Sista hållplatsen, vet du vad Bergsön e eller?
Jag: Jo jag känner till det.
Killen: Ja, jag ska cykla hem utan cigg, ge mig cigg för fan du kan inte blåsa mig fattar du?
Jag: Men de är slut!
Killen: Vad har du där då, där? (pekar på mina fickor)
Jag: (irriterat) Men vill du se vad jag har i fickorna? Kolla här: Två kondomer och ett spårvagnskort, är du nöjd nu?
Killen: Han då, han!? (Pekar på Nils)
Nils: Nej jag fick av honom (pekar på mig)
Jag: Ja det stämmer, vi ska gå in nu...
Killen: Alltså! Din morsas fitta!
Jag: Okej killen. (går tillbaka upp till lägenheten)

Efter denna lilla otäcka episod av psykterror dricker vi fishermansfriendshots som våra gäster dansksöserna (feminin form för dansk) bjuder på. Vi åker ut till ett öga rött och dansar en del. En blond kvinna stoppar mig och frågar om jag "kommer hit ofta?" Detta leder som ni förstår till ett lite längre samtal. Irriterande nog är den här kvinnan ute med halva sitt kontor där killarna tagit på sig batmankalsongerna och går hårt in i beskyddarrollen.
Där står jag och är charmig som fan med mitt "Jag och Fredrik Strage är "såhär" tighta"-snack (obs! skämt) och så dyker det upp en snubbe, kaxig som fan och bara "Hallå, kan du ge henne din mail eller nåt? Vi måste faktiskt dra!"
Skulle jag lämna ut min mail efter att ha blivit så nergjord? Hah! jag skulle ju framstå som ännu mer dum i huvudet än vad jag redan är. Mail förresten, vad är det liksom?

Lördag:

Styrbord babord blev det att vi gick för att värma våra kalla blickar. Tillsammans med sex tjejer och en kille. Bra könsbalans tycker jag.

Jag vet att min boy Gordy är en stark anhängare av jantelagen, så jag kan inte låta bli att provocera honom lite: Vi gick förbi den långa kön eftersom vi stod på listan och betalade inte en smack i inträde (Tack Lina!).

Lär mig ett nytt ord för ligga: Täbba.

Senare gjorde jag en ganska djurisk upptäckt. För att få en kvinnas uppmärksamhet i konkurrens med en annan man finns det bara ett alternativ: Att prata högre och högre tills man nästan skriker sig hes. Då kommer hon till slut att börja lyssna. Det verkar dessutom vara skitsamma vad man säger, så länge man gör det med muntligt caps lock nedtryckt.

Exempel:
- Ja alltså det är så tråkiga interiörer på guggeligrums på fredagsfisten...
- Aah... visst, jag tycker...
- JAG HÖRDE ATT DE STÄNGER OM EN OCH EN HALV TIMME!!! KAN DU FATTA ELLER? HAR DU CIGG?
- Jasså, fniss. Och vad heter du?
(fritt fabricerat i fantasin)


Söndag: två koppar kaffe, två droppar blod, två skvallriga telefonsamtal, två röda ögon, två dagars ångest.

Contact

Lördagskvällen i fragment:

Linus säger att han hatar logistik, så vi åker till Hisingen. Till en mörk, tyst lägenhet där vi leker lite med katter och pratar om fittstim. Lyssna på Frankes låt "Hisingen" - för precis så var det.

Vi röker inomhus hemma hos Laura Lee i Haga och lyssnar på Ceremony med New Order. Jag låtsas att jag är med i serien Spung 2.0.

Vi åker till en båt där Bröderna Kellerman ska ha gemensam releasefest, styrbord babord på kungsportsplatsen, Julia har ordnat så att vi står på listan. Yeah lyx.

Jag får SMS:

"Är det... Är det kul på båten? :( Sticky sög kuk...Lång och hård kuk" (00:38)

Börjar se seriefigurer överallt. Förutom hundbröderna är Råttan från serien där, krokodilen också.

"Han är ganska söt den där råttan" Säger en tjej på dansgolvet som ler.

Jag kissar och ställer ölen på ett element.

Ser Andrea Reuter från filmkrönikan på dansgolvet. Hon ser grym ut, jag försöker dansa lite extra coolt. Mest genom att halvöppna munnen i ett poserat arrogant manér. Om det fick någon effekt på henne är oklart i dagsläget. Jag kunde inte utläsa någon klar reaktion i stunden.

Sigge Eklund och Belinda Olsson driver omkring, röker gör de. Dansar inte, pratar med varandra, ser coola ut.

Dans dans dans, kvinnor, kvinnor och kvinnor med pojkvänner

Martin Kellerman rör sig uteslutande på en femmeters radie under hela kvällen. DJ-båset till baren och så tillbaka till DJ-båset. En konstig och full tjej börjar prata med honom och han ser irriterad ut.

Linus blir invinkad av en bartender som ger honom ett glas vin, kostnadsfritt. Linus frågar vem som bjuder och bartendern rycker på axlarna.

Klockan börjar bli 04, M Kellerman kommer fram och frågar "vill du ha öl?". "Ja jättegärna" Svarar jag och får den fulaste drinkbiljett jag någonsin sett. Känns som om någon klippt lite i en skokartong och sedan skrivit "Öl" med en grön tuschpenna på den lilla lappen. Det står till och med öl med ett sånt där norskt "Ö", alltså ett streck genom istället för prickar ovanpå. Jag dricker ölen.

Träffar bara folk från Luleå och Boden, nästan. Känns som Färjan, det är väl det enda som är jobbigt med kvällen.

Jag och Julia dansar med M Kellerman och någon i hans entourage, jag och Lars (råttan) som DJar får ögonkontakt. Han ser riktigt glad ut när jag slår med ravenäven i luften och följer mitt exempel. Jag skruvar då självklart upp luftboxandet en nivå till och råkar smacka till entouragets öl som spills ut över Kellermans nya fina svarta skjorta. Heh.


De tänder i taket, prat om efterfest. Bam Bam på Rio Rio? "Har Lina gästlistan?" Frågar jag "Lina är gästlistan" svarar Andreas. Råttan bjuder oss på cigaretter och säger att han känner igen Andreas snygga kusin Miriam.

Går in på Bam Bam, dansar. Den hetaste tjejen som någonsin tittat på mig, tittar på mig. Och ler, flirtigt. Jag gör en realitycheck och tittar mig omkring, hmm det verkar stämma. Hon ler igen, dansar med någon kille som jag märker inte är hennes kille. Jag ler tillbaka. Sen gör jag inte ett skit. Hon tröttnar på att dansa och ställer sig med ryggen mot väggen, jag dansar vidare. Blä.

04.45: Går igenom grunderna för bra klubbmusik med Andreas "Det ska handla om att dansa och knulla" är vi båda överens om vid den här tidpunkten på dygnet.

Får några SMS:

"Ring XXX och knulla nu Kristoffer!"

"Fuck jag hamnade i en taxi på väg till Johanneberg. Det är väldigt underliga/trista människor här. Har de skumtomtar så dör jag av glädje"

Klubb Populär

Grolcshchscchch/Vicefesten på Uppåt framåt var självklart lika invaderat som ett Polen på 30-talet. Fullt av euro-trash så att en annan inte fick komma in.

nödlösningen fick bli en tillställning kallad "Klubb Populär" på Storan.

Ja, 80 av mina hårt inarbetade kronor som jag aldrig får se igen var populära. Och 20 av mina slantar som skulle ner i fickan på en garderobiär med ett fånigt leende. Vi träffade en hel del trevligt folk, och av ingen anledning betedde vi oss väldigt otrevligt, ja svinigt mot en tjej. Hon var skådespelerska och vi undrade "hur det var nu igen?" om hon spelade i "revy eller buskis?" och skrattade sedan rått.

Fy fan, vad onödigt. Idiotiskt.

Varför höll jag på så här? jag gick liksom omkring och surade och var allmänt otrevlig, kastade våldsamma blickar av förakt omkring mig medan jag sög på min flasköl som ett litet motvilligt barn med en nappflaska.

Så slog det mig: musiken.
Technohits från absolute musicplattorna vi dansade till som tioåringar, uppblandat med odansig gitarrpop.
Så. Känn på det här en stund, sitt och ta in det, hur hela scenen känns i ditt huvud. Smaka sedan på nästa låt: Magnus Uggla.

Det var alltså ironikväll. Och ja, det var populärt.

You find me in da club

Fuck, inte ikväll igen väl? Jasså är jag tråkig om jag inte hänger med? Jag har ju bara varit ute mån-ons-fre redan, men jag är förstås trist om jag inte går ut ikväll igen. jaja, så be t. Jag och Aussis great white shark ska idka tidelag. Nae, usch vad grovt.

I onsdags spelade mina vänner i bandet Shiloh på Sticky fingers. Klart att man ställer upp (och dricker öl). Vi åkte vidare till nefertiti på en klubb där folk såg ut som monster. Och otroligt nog blev hela vårt sällskap arbetarklass när en kille som sålde seglarkläder försökte bli vän med oss. Jag kallade mig Andrée, från Baergsjön. Ute med Tim (Linus) från hammarkullen (Majorna) och Anyerska (Linda) från Hjällbo (Linné).

Vita medelklassare som vi var transformerades i denne stackars seglarkilles närvaro till något han inte skulle kunna relatera till. Lite fult kanske, men roligt. (Ja Beta hade kusligt rätt)

Igår, fredag var jag på nån svartklubb. Eller "klubb" var väl att ta i. En industribyggnad, eller nej förlåt, uppfart? hade modelerats till något slags dansgolv. Ovanför golvet stod en halvnaken tjej och dansade i ett fönster. Inga moraliska betänkligheter här, men hela inramningen kändes bara sunkig. Självklart försökte jag ragga på två ännu-oförstörda 18-åringar (groupies till Shiloh). Det gick , som ni förmodligen redan räknat ut, åt helvete. Så är det alltid när man försöker konversera med barn.

"Berätta nåt roligt!" Sade en av flickorna till mig på fullaste allvar. Ursäkta? Berätta något roligt? Hon måste komma från en rik familj som anställt egen narr sedan navelsträngen klipptes, redo att underhålla den här lilla bortskämda princessan. Jag visste ju för övrigt att vad jag än betraktade som roligt skulle lillflickan inte förstå humorn i.
Jag hade glömt hur vidriga 18 åriga (snygga) nyss-tatt-studenten-tjejer-från-Kungsbacka kan vara. De är nästan lika outhärdliga som 18-åriga snubbar i samma liga.

Ikväll gör jag skiten igen. Rapport är härmed utlovad.

"Är det glassigt? Är du giftig ikväll?"

Som vanligt när en vän från Luleå kommer på besök så blir det utgång, oavsett vilken dag i veckan det handlar om. Nu råkade det handla om en måndag, men jag var väl inte den som vägrade att play ball för det. Jag och min långe gängliga vän Gustav styrde våra steg mot Göteborgs mekka för pinnsmala pojkar och popbloggsläsande flickor: Uppåt framåt. Som naturligtvis var stängt.
MEN! Tvärs över gatan låg ett ställe som heter Backyard, så vi frågar vakten: "Hur är läget ikväll" och han svarar lite överentusiastiskt: "Skitbra, det är hiphopklubb ikväll, ha det så JÄVLA trevligt".

Vi spatserar in.

Efter ett par öl börjar en kille prata med oss. Han presenterar sig som (vi kan kalla honom) Urban. Urban är kort till växten, något som han kompenserat genom att gymma på bredden, vi snackar inte lite, den här killen ser ut som om han fifflat med ett och annat olagligt preparat i sina dagar. Han har inget hår på huvudet, pratar ordentlig göteborgska och så småningom börjar han också prata om sitt knarkande:

Urban: - Alltså grabbar, ni borde testa allt! Kokain, Peyote, meskalin, brass. Men Inte Heroin. Eller liksom, om ni vill så kan ni testa det. Jag har provat det tre gånger men jag stod bara och kliade mig på pungen hela tiden. HAHAHAAH!!!!

Jag och Gustav nickar och ler lite obekvämt. Efter en stund går Gustav på toaletten och jag får en stund ensam tillsammans med Urban. För att inte göra honom förnärmad så återberättar jag en droganekdot jag hört i Stockholm för länge sedan, som om det handlade om "en kompis till mig". Han blir eld och lågor.

Urban: Alltså, det är det jag snackar om! Att stå där i nuet. Alltså den här gräsmattan, hur den ser ut imorrn är det ingen som vet. Det är liksom vi som bestämmer, fattar dù?

Jag nickar stilla.

Jag avlöser Gustav och går på toaletten. När jag kommer tillbaka har Urban försvunnit. Gustav berättar att Urban muckat från fängelset för två veckor sedan och att hans tjej precis lämnat honom.

Vi hinner inte reflektera särskilt länge över detta människoöde. In på Backyard anländer nämligen rapparen Petter tillsammans med Mange "giftig" Schmidt. Detta tycker vi så klart är ganska underhållande. Så när denne Mange valsar förbi oss inleder Gustav ett samtal med honom:

Gustav: Är det Glassigt ?
Mange Schmidt: Jao, fan jo...
Gustav: Är du Giftig ikväll?
Mange Schmidt : Hah Jo ha! Ska du ha ett järn?
Gustav: Jao!

Mange Schmidt Ser att jag och Gustav är i samma sällskap och går verkligen in i rollen som "schyssta kille med kortet i baren".

Mange Schmidt: Fyra järn!
Bartender: Tequila eller?
Mange Schmidt: Nej.
Bartender: Vodka ?
Mange Schmidt : Jo, fast små. SMÅ!

Vi får typ en tvåa vodka att dricka och fortsätter prata med den här Schmidt och hans manager.

Mange Schmidt: Jag som tänkte ragga upp lite tjejer och så raggade jag upp er...
Jag: Men vi är vackrare än någon kvinna här ikväll, så du kan känna dig nöjd.
Mange Schmidt: Haha! ...*mutter*
Mange Schmidts manager: Du, jag måste gå på toaletten, tar du hand om honom så länge?
Jag: Yes, I'm on top of this.
Jag klappar Schmidt på axeln och säger:
Jag: Du, din manager drog hem med en tjej från eeh...Bosnien, så han bad mig vara din manager för resten av kvällen.
Mange Schmidt: Jaha...
Jag: Jaa, och jag tror att han har håller ganska hårt i dig i vanliga fall så jag tänkte låta dig sväva fritt, vi gör som du vill ikväll!
Mange Schmidt: Har du ride till Hotellet? Har du tjejer?
Jag: eeh...
Mange Schmidt: HAHA! Det är inte så lätt.
Jag: heh.
Mange Schmidt: Var är Toaletten?
Jag: Där borta och sen till vänster.

Bin Laden älskar dig!

I alla fall enligt arrangörerna på Glory Boat som skrivit ut detta kärleksbudkskap med en fet tuschspenna. Det var en rätt trevlig klubbkväll igår även om jag tappade bort typ alla direkt. Gjorde några halvtrötta försök till att prata med tjejer. Detta visade sig dock vara ganska ointressant: "Jaa lite inne i kretsen är man ju, det ska jag inte sticka under en stol med! Har du sett (bands) skivomslag? Det är ju jag som har designat det va!"
Samt en mörk Stockholmska som verkade trevlig men som jag helt fumlade bort för att prata om Norrbotten med en norrbottning. Damn.
Roligt att Andreas Bygdell (som för övrigt vann min kaffetävling) var där, det slutade i att han fick bjuda mig på öl och jag hittade honom aldrig för att bjuda igen, men han fick iaf dansa till sin egen låt brevid en mycket svettig kvinna. Alltså, det bara sprutade svett från hennes korpsvarta hår som hon slängde omkring med. Ganska hett.



Så här sitter jag nu. Och lyssnar på Park Hotells "The Guest who stayed forever" och sjunger med, med munnen full av brödkanter.
Idag börjar Way out west. Jag ska dit, ska du dit? Det är fan bäst för dig att du ska.

Any given wednesday (luleklubbande, Bergman och vinnare i kaffetävlingen)

Så, jag är alltså tillbaka. Inte bara till bloggandet utan också i min hemstad Luleå. På semester. Luleå är i längden en dålig stad för mig. Kanske är den bra för någon annan. Vissa av människorna är snälla, andra sura. Mest av allt är det stadens tröga post-traumatiska effekt på mitt psyke jag inte orkar med. Men det mesta går att bedöva med droger:

Onsdagsklubben alltså. Som jag minns det... Så hängde vi i en penthouselägenhet nära stan. Trots att det inte var en enda tjej på festen så käkade vi ost & kex. Detta kombinerat med vårt snack om "räknande av kalorier" känns ju jääävligt 2007. Snart är vi precis lika fucked som tjejerna.

Att Luleå är för litet och inavlat finns det så mycket bevis på att det skulle fylla en bok, en sjukt tråkig bok.
T ex så passar det sig inte att ha sex med någon i staden, om denna någon skulle råka vara tjej vill säga. Luleå är troligtvis den kallaste, mest introverta och oraggigaste staden i världen (då har jag iofs aldrig varit ute i Pajala). Inte bara det, I princip alla tjejer som potentiella mål är: någon man känners lillasyster.

Det är nog egentligen inte särskilt konstigt. De flesta tjejer över 19 drar väl ut och reser innan de antingen flyttar till en storstad eller ut på landet med gymnasiekärleken för att starta ett nytt liv, med veckopendlande till LTU och Allsång på skansen som obligatiriskt "tisdagsmys". Således är de enda som går ut på de två uteställen staden erbjuder runt 18-19 och förmodligen någon stackars snubbes lillasyster.
Som tur är så har jag tagit med mig skamlösheten, den som sakteliga tar sig en cementerad plats i mitt hjärta, tillbaka till Norrbotten. Nuf said?

Min vän, vi kan kalla honom Mehmet(även känd som Henke) ville ha hjälp att svara på ett sms från en av hans många tjejer:

Mehmets sms: "Tja, läget?"
Tjejens svar, fem timmar senare: "Jodå, jobb och jobb och regn. Vad gör du ikväll?"

"Kristoffer, Vad ska jag svara?" Undrade Mehmet uppspelt. Så efter allt mitt sofierotaggade snack om att "The Game har inte svikit mig hitills!" författade jag vackra rader som jag trodde skulle få den här, för mig okända, kvinnan på fall:

"I mitt sinne är det sol iaf (smiley med solglasögon). Jag dricker ett gott vin med lite goda vänner. Vad sysslar du med stumpan? (flirtsmiley)"

Naturligtvis var jag inte vid mitt sinnes fulla bruk. Det där med "Stumpan" tog skruv och slutade i ett sms-svar av så pass helvetiska proportioner att jag inte tänker recitera det. Iofs så tyckte jag att jag var ganska trevligt bufflig. Mehmet fick ta konsekvenserna av detta, my bad.

Men vars var jag nu? JO just det, onsdagsklubben: Alla gick förbi vakterna utan att behöva visa något leg. Alla gick förbi kassan utan att betala. I min dimma följde jag flocken och det underliga är att det bara var jag som blev hämtad tillbaka till kassan för att betala.

Något lite Lynchskumt har hänt i Luleå sen jag var hemma sist. En trend bland alla snubbar verkar vara en modehybrid mellan gammeldags hänglsemode och Hiphop. Kul att någon tar nya initiativ naturligtvis, Men hade jag jobbat för Vice är det inte i "Do" kolumnen jag placerat den här stilen. Kalla mig konservativ då, det är helt enkelt för uppstyrt för min smak. jag gillar ju att hiphoppen blandas med andra musikstilar som den gjort med RnB och nu senast med dansmusiken. så om du vill att hiphop borde ligga lite närmare chalmersoverallen än Compton kanske detta är något för dig att haka på.

Trots semipubertala utrop från DJ-båset om "Ye ye! give it up for DJ Deliriouuuuus!" Så kom klubben ändå igång rätt bra tack vare lite Daft Punk, otippat nog. Jag trodde inte att Luleå lyssnat på någon annan dansmusik än dancehall på fem år, så jag blev imponerad. Men inte längre än tills jag hörde: "Seana paul, shake that ting, miss annabella..." Snabbt var ordningen återställd.

Lösryckta händelser:

En mörk tjej, som hämtad från grundskolans senare år, frågade om jag ville ha "en sexig dans"?

Jag gömmer min tröja bakom en soffa för att slippa betala garderoben, tröjan är väldigt nedblött av regnet när jag hämtar den. Serves me right, snål som jag är.

Jag ser mitt exex och hälsar jätteglatt. Blir dissad och får förklarat för mig att hon inte alls är mitt exex och dessutom jävligt trött på att höra hur lika de är.

En kille säger: "Du är fan my man asså!"



- vem e du?
- Ja e döden.
- Har du kommit för att hämta mig?

Ingmar Bergman är död, det är en stor grej, men kanske inte SÅ stor. Medierna kan nog nästan tacka för dödsfallet så mycket som de skriver om honom under sommartorkan. Aftonbladet hade en fin bilaga i tisdags, dagen efter att han officiellt tagit ner skylten. Längst ner på sidorna hade de bett hans vänner och kända filmare kommentera Bergman. min favorit var Lars Von Trier:

"Jag har alltid känt en stark koppling till familjen Bergman och jag är glad att Ingmar behandlade mig precis som sina andra barn: helt utan intresse"
(Ungefärligt citat)

Fan vad syrligt det här lät då. Jag gillar Bergman, han var ett jävla geni. Men det är inte cool att neglecta Lars von Trier.

Men skit i det nu!
Vinnaren i Kaffe/handmålat porträtt tävlingen är: Signaturen "Andreas". Med Motiveringen: (Om jag hinner först, innebär det att jag vann med automatik?)

Ja, klart att den som är först vinner, precis som i alla sporter. Dessutom Är jag inte hundra på vem denne Andreas är vilket gör det hela lite extra spännande. Ni andra skrev jättefint också, Särskilt Maddin och Anna. Ni hade kanske vunnit om ni bara varit lite snabbare. Så Andreas, den 9:e är jag tillbaka i Gbg, när vill du ha ditt kaffe?

PS. Idag är min vän Petter Granberg (Park Hotell) i NSD, intervjuad av min chef Nils Johansson. Det blev rätt trevligt tycker jag. Läs allt här.

Glory Hole, # 2

Torsdag är torsdag, och torsdag är bra. Om man dansar så att svetten sprutar på en båt i Göteborg. Kvällens förspel slarvade igång hos en popluggs-spelar-i-ett-emo-hardcore-band-Staffan. En Mycket trevlig butikschef på Carlingsfemman som lät oss röka i köksfönstret och hade en tidning med en Slayer på omslaget i hyllan brevid sin toalett. han skrattade mycket, visade underhållande bilder, charmade oss. Och bjöd på öl.

Allt var bra, vi drack Minttu, alltså den fulsnygga spriten som ger en andedräkt likvärdig den man får av att ha tugga jenka.

Glorybåten var fint pimpad som vanligt, och ljudet var så sjukt jävla högt att jag höll på att dö. Men det var nice. Jag dansade, dansade, dansade. Jag rökte, jag tiggde cigg, Jag fick ögonkontakt med en tjej som dissat mig förra torsdagen. ...Then I danced some more.

GloryHole har 20-årsgräns och jag njöt därför speciellt när jag såg en 18-årig klubbredaktör studsa omkring och blåsa i en visselpipa när klockan var stängningsdags.

En av mina vänner fick åka hem med en tjej, en annan vän som heter Henrik fick hångla (han tyckte att det var x-tra cool att tjejen var "neger"). Jag själv fick många fina intryck och en kebabrulle i mitt sköte.

Nästa Torsdag spelar The Touch på båten. Det blir nog fint.

Bonus. kvällen citat:

"Tänk dig hur många som har knullat till den här låten" - Henrik, som tyvärr inte fick med sig sin tjej hem och blev tungen att sova på min madrass.

(Det var "Baker Street 1977" med Gerry Rafferty.)

Glory Boat

Linus erbjöds gratisbiljetter till Accelerator men dissade dem för att komma och dricka öl med mig. Mycket snäll man.
Vi drog till Glory-Boaten och träffade Glory-Lina, hon såg oss längst bak i kön och bara:

Lina: - Gå förbi kön. Säg att ni står på listan!
Jag: - Ah grymt, men vad ska vi säga för namn?
Lina: - Äääh men säg bara nåt, eller säg Jesper +1.

Så vi valsar förbi den uppskattningsvis 25 minuter långa kön...

Jag: - Hej , vi står på listan. Jesper + 1
Vakt: Jaja, välkomna. Öhj! Har du leg förresten?
Vakten sneglar på mitt leg där jag för ungefär 5 år sedan skrivit min barnsliga autograf med "Kristoffer Viita".
Vakt: Välkommen.

DJ Mehdi och Krazy Fiesta gav mig nästan tinnitus och jag svettades "som i en boxningsring".
Det var väldigt fint. Fredag och Lördag kan dra åt helvete from now on. Torsdag är "det nya".


PS. Henrik Berggren var ute i svängen som vanligt, ikväll mästrandes en vit fiskarhatt.

Frid!

Konstskoleparty

Var igår på konsthögskolan Valands avslutningsfest i Göteborg. Festen var benägen i något som heter Berg 211, även kallat "Grottan". Det var lite segt till en början även om DJn spelade en låt från Soundtracket till John Carpenters Escape from NY för ett tomt dansgolv (Behöver jag förklara at jag blev kär i henne?). Vi önskade dessutom Ross ross ross med SebastiAn men fick inget där.

Konstskoleeleverna hade alla på sig kaninmasker och en norsk tjej med rött hår som bor i sin ateljé kletade fast en neonfärgad kaninkontur-bild på min arm.

Senare på dansgolvet i en groggy dimma av öl och housemusik knackar en tjej mig på axeln. Jag känner direkt på mig att hon är en konstskoletjej.
Hon är ganska liten och söt. Har på sig vita spetshandskar. Hon tittar lite underligt på mig. Som en blandning mellan sur och flirtig. Jag kan inte fastställa vilket.

Tjejen: - Alltså jag vill bara säga att din kanin, den är så jävla ful.
Jag: - Jaha?
Tjejen: - Ja alltså den är bara så provocerande jävla ful
Jag: - Vad är det som provocerar dig med den?
Tjejen: - Det är liksom hela dens väsen.
Jag: - Va..?
Tjejen: - Hela dens väsen!
Jag: - Aha...

Jag tittar på henne länge, i ögonen. Och jag förstår verkligen inte vad hon vill att jag ska säga.

Jag: - Ja... Så kan det vara.
Så vänder jag mig om och dansar vidare, men jag ser i ögonvrån att de där spetshandskarna är självlysande i dansgolvets belysning.

Alltså, bara en fråga: Whatever happened to "You look good tonight, may I have this dance?" Va?

Och jo: PS. Vad är prylen med allt detta par-bögande? Nån måtta får det vara, vissa fixar det utmärkt (Linus L), andra ska "mysa" i hemmets lugna vrå (Linus P) och vissa ringer mig inte ens tillbaka (That means you NILS). Wtf?

Edit: Känsliga läsare varnas för att klicka på kommentarerna.

Pingu kidnappad.

Följande historia är ett drygt år gammal

En kompis till mig, vi kan kalla honom Peter (eftersom han heter så) hade varit ute en fredagkväll och partat riktigt hårt. Han hade druckit upp sitt eget och sett till att bli bjuden på andras alkohol. Hans fylleslag utspelade sig i masthuggstrakterna i Göteborg. Han och en brud han träffat var på värsta crazy humöret, så de drog iväg i natten i riktning mot slottsskogen. Där är det oklart exakt vad som försigick men innan det hann ljusna började Peter knalla hem till Södravägen där han (och senare också jag) bodde på den tiden. Efter några timmars sömn vaknade han lite nyktrare och märkte att han hade jävligt ont på magen. Han tittade ner och märkte att hela hans t-shirt var nedblodad. "Shit vad har jag gjort!" började Peter panikslaget fråga sig själv. Minnesluckan var stor.

Han sprang in i badrummet med svettpärlorna i pannan för att undersöka hur stora skadorna på hans mage var. Köttet var späckat av småsår och det såg ut som att någon nafsat på honom. Peter vände blicken till höger i riktning mot badkaret. Där stod en livs levande pingvin och hängde. När Peter fick minnet tilbaka kom han på att han och bruden han träffat varit på sånt madnesshumör att de ville sno en pingvin från slottsskogens djurpark. Peter hade burit hem babypingvinen under tröjan hela vägen från Slottsskogen till södravägen medan den kalasat på hans buk. Full och bedövad som han var hade han inte märkt något. Däremot måste det ha sett jävligt sjukt ut när han satt med en hungrig pingvin under tröjan på spårvagnen. Natten efteråt upprepade han processen men lämnade igen pingu till parken.

The weapon, regn, ångest och TTA

Ikväll spelade Östersundssönerna (och dottern?) Vapnet (plus en snäll Göteborgstrummis) på en sk svartklubb här i Göteborg. De gjorde sitt gig bra och manglade in en gråtfärdigt fin "Thomeégränd" i mitt hjärta. Tjejen som spelade klarinett (se bilden) var otroligt vacker och jag blev skolpojkeförälskad i henne. Men hon var lång och spelade i ett creddigt band så jag vågade inte fråga henne vad klockan var ens. Även Tweepopparna Days (med samma snälla trummis Phil Gates) gjorde en trevlig spelning. Dessutom spelade en snubbe ensam (playback) som sjöng och dansade omkring med en såg i handen. Han avslutade sitt nummer med att såga sönder en gammal kassettbandspelare och slänga den i golvet, vilket jag faktiskt fick på film (you just wait).

Trots min feghet angående den vackra vapnettjejen pratade jag med en annan tjej. Men blev brutalt cockblockad av hennes tjejkompis som plötsligt började babbla om att jag var oseriös i förhållanden (wtf! människan visste knappt vem jag var!).
Edit: Det visade sig i efterhand att tjejen jag stötte på var förlovad, men att hon och hennes kille tände på att hon blev raggad på. Nåt pubertalt rollspel där jag höll på att bli indragen. Well, glad över att INTE kunna hjälpa till era fucking users.

Mattias Alkbergs "Stockholm" spelades och gjorde mig glad, samt Petula Clarks "Downtown". Sedan var det slut på det roliga när mina vänner hittade kärlek och jag fick gå hem (i regnet) och sura. Jag försökte dock glädjas åt att jag äntligen fått svar på min intervju med The Tough Alliance.

KV: - En kompis till mig köpte ett par chinos efter att han sett videon till First class riot. Vad säger ni om det?

TTA: - Imponerande.


//Peace y'all.

Rear Window

Fest igår igen. Mycket trevligt kan tilläggas. Innan vi åkte till klubbland hängde vi (Jag och Linus) hos en kille vid namn Linus. Vi lyssnade på en hel del Queen. När vi stod och rökte på balkongen klädde en kvinna av sig i ett fönster tvärs över gården. Vi blev alla lika uppspelta som småpojkar när det hände. "Var tog hon vägen nu!?". Efter närmare analys kom vi fram till att "varje man har en Stalker inom sig", även om den inte kommer ut så ofta.


Vi lyssnar på mer Queen och dricker mer öl. Fat Bottomed girl, you make the rocking world go round! Don't stop me now!

Vi åker in till järntorget och Pustervik där Linus Å köper en jävla massa Fishermansfriend shots med målet att bli jättefull. Konstigt nog funkar det inte alls. Killen är lika skärpt som vanligt. irriterande roligt. Vi träffar Linus jobbarkompis Ida och hennes vän Sara. Dansar till snuskig house och pratar om guldtights och new rave, wow vad hippt! Jag och Linus fastnar i nån slags ofrivillig raggningkapplöpning med var sin tjej. Mer än så förtäljer jag inte.

När Pustervik tänt sina lampor går vi alla ut och hänger ett slag utanför. En mycket överviktig tjej kommer och tafsar på oss och skriker texten till Broder daniels "Luke Skywalker". "I went to a dance and didn't make any friends", No shit? Kanske för att du är ful och odrägligt packad och inte fattar själv hur jobbig du är?
Jag och Linus åker så småningom hem och "snackar brudar" innan vi somnar till några avsnitt south park.