Tears in rain.

När det regnar i Göteborg brukar jag låtsas att jag är med i Blade Runner.
Jag brukar låtsas att det alltid regnar, och att alla butiksägare pratar på främmande språk. Och jag svarar på mitt språk, och vi förstår varandra. Jag leker att alla jag träffar är gråa i ansiktet och endast ler i nån vriden slags erotisk cynism.
Jag brukar föreställa mig trenchcoat och spandexmode ute på de smutsiga och neonbelysta bargatorna. Jag brukar tänka att jag är Harrisson Ford där han sitter i sin mörka lägenhet och klinkar på datorn (i vilken han behandlar bilder). Och att de enda samtal jag får är från jobbet. Jag fantiserar drömskt om att jag sitter där och längtar efter Sean Young.

Gaff: Monsier, ada-na kobishin angum bitte.
[Deckard gestures to Sushi Master for translation]
Sushi Master: He say you under arrest, Mister Deckard.
Deckard: Got the wrong guy, pal.
Gaff: Lófaszt! Nehogy már! Te vagy a Blade, Blade Runner!
Sushi Master: He say you blade runner.
Deckard: Tell him I'm eating.



Goodbye Zebras: nu 100 läsare om dagen.

Update: Big beef borta i kommentarerna hos Gordon för er som är intresserade. Debatt om prostitution.

The weapon, regn, ångest och TTA

Ikväll spelade Östersundssönerna (och dottern?) Vapnet (plus en snäll Göteborgstrummis) på en sk svartklubb här i Göteborg. De gjorde sitt gig bra och manglade in en gråtfärdigt fin "Thomeégränd" i mitt hjärta. Tjejen som spelade klarinett (se bilden) var otroligt vacker och jag blev skolpojkeförälskad i henne. Men hon var lång och spelade i ett creddigt band så jag vågade inte fråga henne vad klockan var ens. Även Tweepopparna Days (med samma snälla trummis Phil Gates) gjorde en trevlig spelning. Dessutom spelade en snubbe ensam (playback) som sjöng och dansade omkring med en såg i handen. Han avslutade sitt nummer med att såga sönder en gammal kassettbandspelare och slänga den i golvet, vilket jag faktiskt fick på film (you just wait).

Trots min feghet angående den vackra vapnettjejen pratade jag med en annan tjej. Men blev brutalt cockblockad av hennes tjejkompis som plötsligt började babbla om att jag var oseriös i förhållanden (wtf! människan visste knappt vem jag var!).
Edit: Det visade sig i efterhand att tjejen jag stötte på var förlovad, men att hon och hennes kille tände på att hon blev raggad på. Nåt pubertalt rollspel där jag höll på att bli indragen. Well, glad över att INTE kunna hjälpa till era fucking users.

Mattias Alkbergs "Stockholm" spelades och gjorde mig glad, samt Petula Clarks "Downtown". Sedan var det slut på det roliga när mina vänner hittade kärlek och jag fick gå hem (i regnet) och sura. Jag försökte dock glädjas åt att jag äntligen fått svar på min intervju med The Tough Alliance.

KV: - En kompis till mig köpte ett par chinos efter att han sett videon till First class riot. Vad säger ni om det?

TTA: - Imponerande.


//Peace y'all.