Nitti

Jag såg på teve i fredags. Henrik Schyffert avslutade sin Stand-upterapi "The 90s - ett försvarstal" med ett medley av bilder från hans jeansiga 90-tal.
Hela hans stand-up var bra och så, nästan överasskande onostalgisk. Förutom slutet, som nästan gjorde mig nostalgisk över min egen nutid. Jag kände mig plötsligt lite ängslig över att jag kanske inte gör nog mycket roliga saker. Sen kom jag på att jag inte gör annat än går på bio, surfar mitt älskade internet och lyssnar på gratis musik varje dag. Problemet är att jag tar allt det där på jättestort allvar. Jag tror att det är lika viktigt att se film som att få vitaminer och mänsklig beröring.
Det är alltid folk som säger att mina skribentjobb är "Kalle Anka journalistik". Det är 90-talets ironiker som byggt det där slottet av oseriositet genom att bara fåna bort allt. All popkultur var då bara "påskoj". men det finns skoj och skoj. Skoj då betydde tydligen helt oviktigt. Men jag tror inte att det är så. En sjuk del av mig gillar även att ta det allra fånigaste på allvar. Jag älskar att titta på MTVs Weekend break t ex. Älska de där skräpproduktionerna, har ni sett That's Amore?

Vilken låt ska definera min egen generation? Bakom Schyfferts bildkavalkad dånade Popsicles "Hey Princess". Några alternativ jag snabbt funderade över är:

babyshambles - fuck forever?
Camron - I hate my Job?
Glasvegas?
TTA - Make it happen?


Haha Nej,för helvete. Det förstår ni väl att det inte går. Det finns för mycket musik på 00-talet för alla som är födda på 80-talet.
Jeff Chang, som i skrev "Hiphop-generationens historia" (som jag läser för skolan) tycker att det här med "generationer" är förminskande. En babyboomerkonstruktion som mest av allt begränsar identiteten.
Så jag kan väl känna att om Schyffert stannat i 90-talet är väl det okej, men han behöver inte påstå att alla andra fastnar i tiden som var de var hippast i. Det vore ju trist.

90 nu.

Äh, jag orkar inte. Tänkte skriva typ att det är ett jävla tjat på att man ska återuppleva gamla årtionden. 80-talet var faktiskt bara tre år sedan. Det var 2004 och Morrissey spelade på Hultsfredsfestivalen. Det gjorde han också i Roskilde - där alla kunde hans texter och sjöng med i varje rad.

2005/2006 pratade någon nöjesjournalist (minns verkligen inte vem) om att "Än är det inte cool med Ace of base, men snart, snart kommer 90-talet".

Och nu sägs det alltså vara här, 90-talet. Ett årtionde som kommit att bli synonymt med bandet Nirvana, ironi och litteratur av unga sysslolösa män som slarvar bort sig i en storstad. Quentin Tarantino, ecstasy, Juliette Lewis, Blind Melon, ny demokrati, Oasis, Nine inch nails, Fresh prince i Bel air och lustigt nog även gangstarap.
Ett årtionde som också blivit syonymt med Henrik Schyffert, som i Dagens Nyheter tar sina ungdomsår i försvar.

Och såhär i backspegeln kan jag väl tycka om mycket av 90-talet. I alla fall så mycket som någon nu kan gilla en tid man inte direkt deltagit i. Eller hjälpt till att forma kulturen av. Eller ens minns särskilt mycket ifrån. Förutom på efterhand då, i filmerna, musiken och färgen gräset hade när man kollade fotboll på tv.

Efter att redan ha upplevt 80-talet två gånger, och även 60 och 70-talets mode, musik, politik och krig i USA, Vietnam samt en gång i Peter Birros skalle i jobbiga "upp till kamp" känns det här med nostalgi över ytterligare en tidsepok ganska mastigt.

Whale är väl coola fortfarande, "four big speakers" känns vackert i minnet sådär.
Men du, testa busringa till en kinesisk restaurang och boka bord under namnet "knurra". Försök imitera Robert Gustavssons transa, Greger, från Nilecity och titta dig sedan noga omkring efter respons. Du lär inte hitta en som skrattar utanför omklädningsrummet.


Så Hörni, jag vet att Mickey & Mallory är grymt sexiga, men vad säger ni om att leva nu, 2007?
Schulman, Filip & Fredrik, Simpsons på bio, Lantz i P1, Mapei, Hipsterns icke-vara, hängdebatt och export på jeans. Bygg en tidsmaskin och ta mig dit.

"MTV suger kuk", No shit?

De här reklamfilmerna för MTVs nya VJ-program är kanske det dummaste jag sett i hela mitt liv. Och inte på ett bra sätt. Dumt kan ju vara helt fantastiskt, men här är det poserat dumt och det känns så jävla mossigt, så förjävla överspelat. Johannes Brost, Bert-Åke Varg och Kiki Danielsson blir tillfrågade vad de tycker om nya MTV. Brost i pinsam regi börjar gapa om att "De suger kuk, hela dagarna". Varg säger att en av de nya programledarna duschar fittan hela dagarna, Pernilla Wahlgren anklagar någon av programledarna för djursex och Kiki Danielsson kallar Eye n I för bög.

Okej, låt oss bryta ner själva idén: MTV använder sig av profiler som sedan länge försvunnit från rampljusets värme. De här tre får dissa MTV å det grövsta vilket stärker MTVs varumärke. Att bli hatad av has-beens betyder ju att man är helt rätt i tiden liksom. Valet av könsord är väl något nedhasad försök att provocera. Och när det sägs på ett sätt som sparkar uppåt, mot kanalen själv, så är det inte MTV som sagt något platt och idiotiskt, det är de här gamla nöjesprofilerna som framstår som bittra och missunsamma över kanalens i sin tur provocerande edgyness och ungdomlighet.

Prylen är att det här inte alls fungerar, vem blir upprörd över att höra eller se ord som fitta och kuk? Någon på Sverigedemokraternas riksmöte måntro? men Landskrona är ingen världsmetropol.
Det som provocerar är istället att man underskattar sina potentiella tittare så mycket. Finns det många som sitter och går igång på det här? Liksom "Haha, den där fjanten tycker att MTV suger kuk. Well fuck him, jag ska fan kolla ändå. Jag är ingen robot!" Va? Finns den personen där ute någonstans?

MTV Networks pr-chef Peter von Satzger säger i Dagens media:
"Vi är jättenöjda med uppmärksamheten vi fått. Alla över 40 år som blir upprörda visar att vi lyckats med vårt budskap"


Budskapet är alltså att exkludera folk över 40 år, skulle det här vara en ny grej eller? Vem fan över 40 kollar på MTV? Vem över 16?

Ett könsord är roligt först när det används i en situation, det går inte att koleriskt vråla "MTV suger kuk", frågan om varför är liksom irriterande överhängande. Varför suger de kuk då Johannes? Det blir liksom bara... omoget. Som att bli kallad bög av en 15-åring: "jaha, tack då?" Det smarta ligger således i att mtv dissar sig själva utan att egentligen göra det, fegt. Och det är fegheten som provocerar mig mest.