"I want the warheads ready in an hour! "

Det var en gång i framtiden. En massa stora grabbar i stora robotkostymer som slogs mot ett superdiaboliskt geni som bodde i en undervattensbas. De stora och goda grabbarna kom från Amerika och kallade sig själva för "Joes". De tillhörde en militärisk elitenhet som "officiellt inte existerar". De onda grabbarna hade "Neovipers" - Soldater som injicerats med ett slags gift som gör att de "inte känner någon rädsla", vad nu det ska vara bra för. Om samma mikromekaniska gift används i en stridsspets kan den utlösa en storm av små "nanomites" som kan äta upp ett helt Eiffeltorn.
Alla skurkar är antingen släkt eller gamla ligg till de goda grabbarna. Egentligen är de nästan paralella avbilder av varandra. Den svartklädda och vitklädda ninjan t ex. Lite som i de första gamla westernfilmerna, när skurkarna urskiljde sig genom att bära svarta hattar.

Det är lätt att håna G.I. Joe - Rise of the Cobra. Alla visste att den skulle suga monkeyballs. Men som skvallersiten Gawker frågade: "HUR mycket suger den?". Tja, ändå mindre än vad jag trodde. Första halvtimmen är, som skräpmat för de mer ironiska delarna av hjärnan betraktat, underhållande. Sjukt cheesy oneliners och råfeta/löjeväckande effekter plus ett all-american-flaggviftande inom perifert räckhåll.
Jag visste ju att den skulle vara så. Men ändå, den påminner om bristen på något. Saknar ni inte början av 00-talet? Då var fortfarande action tilldelad filmer som iaf hade AMBITIONEN att vara lite filosofiska eller komma med en litet underliggande samhällskritiskt budskap. Typ Matrix par example. De påminner och om bortslösande av talang som den här vågen inneburit. Om man kollar på de jobbigaste filmerna under 00-talet: Indiana Jones och kristalldödskallens rike, Transformers, Eagle eye, GI Joe osv, så hittas flera av skådespelarna rån dessa brakskitar i andra, bra, indiefilmer som "A guide to reconizing your saints" (Shia LeBeuf) eller "Mysterious Skin" (Joseph Gordon Lewitt).
Alla oändliga uppföljare, superhjälte och leksaksfranshise-filmer är bara fetishiserad nördnostalgi. Med ett annat ord: Leksaksminnen.
Det är därför det snart kommer en ny otecknad Tutlesfilm. Naturligtsvis uppdaterad som "mörkare än de gamla originalfilmerna".

Nya Transformers innehåller ännu mer rasism

Stora, dåliga filmer som många ser ska inte ignoreras. Det är farligt. Istället skall kulturproblemet belysas och bespottas, precis som i alla konflikter.

Ni minns att första filmen om de stora leksakerna hade en "svart" robot vid namn Jazz? Förutom namnet pratade Jazz en slags vit version av hiphopslang från slutet av 80-talet och pysslade breakdance. Han var också den enda goda roboten som miste livet, utan att någon verkade bry sig särskilt. Nu har inte jag sett den nya filmen, men Chud news rapporterar om att fallet "Jazz" var rena Jesse Jackson i jämförelse med de nya svarta Transformers, ett par tvillingar med stora öron som, enligt Michael Bay själv, finns där för kidsen att relatera till:

They have a 'playful' back and forth relationship, which includes them talking in some sort of modern day rap-age jive, calling each other 'bitch-ass' or 'punk,' talking with an exaggerated, crunked-up 'street' accent. They appear to be stoned all the time. And they can't read; when asked to translate some ancient Cybertronian language they sheepishly admit they 'don't do much readin'.' To be fair, only Primes can read this language, but even the completely idiotic mini-bot (and Italian stereotype) Wheelie can at least recognize what the writing is. The Twins are completely illiterate, it seems. I was actually surprised that the film didn't find a way to make them wear a Transformers version of baggy pants.

Ballar av stål, del 2

Frilansjournalisten och sexnovellförfattarinnan Caroline Hainer skrev nyligen ett inlägg på Weird Science om nya "Terminator Salvation". Hon rasade, krävde censurstopp och ville 2009 få se en terminators manliga genitalier på film. Inte så mycket begärt kan tyckas.
Well, nu har bönerna, om inte besvarats så åtminstone blivit slött lyssnade till, av Michael Bays öra.
I sin recension av den nya "Transformers 2" skriver Empire om ett äkta fynd för en pungantropolog:

"A notable moment occurs during the dementedly frenetic final act of Transformers 2. A robot-on-robot fracas is unfolding around Egypt's Giza Necropolis, with Devastator, an especially massive mechanoid comprised of several construction vehicles, set on clawing its way to the peak of a pyramid. As it lumbers up the dusty colossus, a shot tilts up to its mid-section, revealing two wrecking balls dangling down. Yes, Michael Bay, the man who brought us cyber-micturition in this movie's predecessor, has one-upped himself: Decepticon testicles."

PS. Jag såg andra avsnittet av Birros Hammarkullen i förrgår. Vad är grejen med äckelgubben i permobilen? Alltså han glänser ju riktigt om munnen, tror ni att de smörjt in honom med kycklingfett för att få honom sån?

Antisommar

Ah, sommar. Den enda årstiden vi lyckats fantisera och drömma om till den punkt att den blivit verklighet.
Vi vet att det aldrig blir särskilt varmt. Skulle det, mot all förmodan, bli över 20 grader i luften? Då är vattnet minus fem grader. Då har man ändå inte semester. Det blir en liten pjäs vi spelar upp för varandra. “Jaha, är du bara ledig idag eller?” "Jaha, jodå". Sommarkonstruktionen byggs också på ihärdigt grillande. Ett verklighetsfrånvänt försök att värma upp luften, som av vårt nordliga geografi är naturligt iskall. Priset är flintasteksdoftande kläder. Det finns bara ett ord för att beskriva hela årstiden: totalt jävla utvecklingsstörd.

Vad jag vill komma fram till, genom en väldigt misantropisk harang, är att vi alla skulle må bättre av att stanna inne. Förslagsvis där film visas.

För terapi över psykosen som säger att man “måste vara ute om det är fint väder” rekommenderar jag Lars von Triers “Antichrist” (premiär 5 juni). Den kvinnoföraktande dansken sägs ha blandat sin kanoniserade konstfilm med tortyrporr á la Hostel, när naturen slår tillbaka mot ett par som försöker koppla av i i en liten stuga i skogen. Cannes-rapporterna har beskrivit den som makalöst brutal. Lycka till med er lilla campingtripp efter att ha sett den lilla Black Metal-pärlan av psykisk terror.

När alla ligger där på stranden och låtsas att solen värmer kan man förstås drömma sig bort till en framtid när det inte finns någon sol alls. Så verkar fallet vara i Terminator Salvation (3 jun) där Christian “What don't you fucking understand!?” Bale förhoppningsvis ger filmserien lite trovärdighet tillbaka. 15 årsgränsen är tillbaka, en liten försäkring.
En självklar film att se fram emot är förstås Sasha Baron Cohens “Bruno” (10 juli), där hans österikiska überfjolla till fashionista ska bekräfta våra fördomar om modevärlden, på samma sätt som Borat gjorde med amerikanska lantisar. Det finns bara ett problem med det här: Att alla jobbiga idioter som blir självutnämnda komiker på fyllan kommer att härma Brunos oneliners i baren i sommar. Jag kräks fortfarande lite i munnen varje gång jag hör ett påklistrat “high five”. Hur ska jag klara mig när alla fotbollskillar vill låta som om de är med i Army of lovers?
"Inglorious Basterds" är förstås sälvklar, men den filmen är också så söndersnackad att det redan känns som om jag sett den. Då är jag nog mer sugen på "Harry Potter och Halvblodsprinsen" (15 juli), som trots att det är en barnfilm, ser duktig kickass ut i trailern. Det gör "G.I. Joe" och nya "Transformers" (augusti) också, men någonstans mellan barnböckerna och leksaksaffären måste man faktiskt dra gränsen.

Krönika publicerad i NSD

Transformera mera

Transformers

Betyg: 3/5
Regi: Michael Bay

Åh gud så barnsligt detta är, verkligen så rodnande barnsligt. Så jag njuter förstås, tycker det är coolt.
De kom från en annan planet, tydligen. De goda kallar sig "Autobots" och de onda "Decepticons".

Transformers landar på jorden, megastora robotar som gillar att förvandla sig till olika fordon. Skönast är en av de goda robotarna kallad Bumblebee som tagit sig an formen av en gammal, rostig Camaro. Detta blir lämpligt nog huvudpersonen Sam Witwickys första bil. Sam, spelad av nya stjärnskottet Shia LaBeouf, är en halvtanig kille med ”The strokes” t-shirt på överkroppen och Misfitsposter i pojkrummet. Sam lyckas tidigt i filmen stjäla den snygga tjejen (Megan Fox) från den dumme sportfånen. Antagligen för att Sam representerar tillräckligt med "indie" (enligt storfilmsformeln vill säga) för att vi tittare ska kunna gotta oss åt det klassiska greppet med "nördens revansch".

Sam och hans porriga tjej Mikaela fastnar i mitten av robotarnas krig, vars syfte är att hitta en konstig Rubiks kub som skapat deras planet och som nu finns på jorden.

Men alltså, varför överhuvudtaget bry sig om handlingen?

Så här fläskiga datoranimerade effekter har knappast skådats på en bioduk tidigare, att trycka till med "imponerande" hade känts som en underdrift. Att en film som stoltserar med nyckelordet "baserat på leksak" på imdb.com inte är genomusel är en grym bedrift i sig. Så även om min favorit-att-hata-regissör Michael Bay ställt sig vid rodret på den här skutan, och trots att jag snart kräks på alla maffiga blockbusters som knuffar undan sommarens småfilmer. Så skriker en liten pojke inom mig av glädje när stål möter stål (eller pixel möter pixel) och dova motorljud överlappar de överraskande snygga (och dyra) explosionerna.

Men ingen orkar äta upp en hel prinsesstårta själv. När alla exploderande och actiononanerande robotar manglat över tvåtimmarsstrecket är jag ganska proppmätt.
Det finns självklart irritationsmoment bortom den dryga tidsaspekten. Som att alla kvinnor är castade efter utseende istället för talang, vilket tyvärr förminskar intrycket av deras hjälteinsatser.

Även typiska Michael Baystunder visar sitt fula tryne, som när Sam motiveras till hjältedåd efter att en militär skriker ”Du är soldat nu!” I ansiktet på honom.
Klart bisarrast i Transformers är nog att den goda plåthögen som får sätta livet till i fighten mot skurkrobotarna tydligt framställs som mörkhyad. Well, inte svart till utseendet, men på rösten kan ingen ta miste på "Jazz" tilltänkta hudfärg. Särskilt inte när han droppar slangtermer från gatan med bästföredatumet bortsprunget sen länge.

Recension publicerad i NSD 6/7-07. I papperstidningen gick allt bra, menInte på nätet.

Livin' la vida Lo-cash

"UIP låter meddela att Transformers endast pressvisas i Stockholm, detta pga säkerhetsskäl."

En ofrivillig följetong fortsätter på Goodbye Zebras...

Det som stör mig mest är liksom inte att jag inte får se filmen, Transformers, en film om leksaker, big whup liksom. Det irriterande är att det gång på gång står i pressutskicken att den visas i Sthlm "av säkerhetsskäl".
WTF liksom? Om de nu är så rädda för att någon ska filma en cammad värdelös piratversion av deras kassa blockbuster så kan de väl hyra in nån securitasvakt som sneglar ut på oss i publiken i GBG. Hur dyrt kan det vara att anställa honom i två timmar? Och varför skulle Stockholm vara säkrare än Göteborg? Det handlar självklart inte om säkerhet, utan att filmbolaget skiter i Göteborg. No? Prove me wrong.

Så Yeah, då får man börja tänka fattigt igen.

Going number two.

"Uppföljare ger mig uppkastning" Sade min chef Nils när vi pratade om sommarens premiärer.

Det är ganska sick hur många uppföljare som faktiskt har premiär den här sommaren. Alltså de flesta är feta Blockbusters och vill dra en väldigt stor popcorntuggande publik. Frågan är om folk har råd att gå så mycket på bio som biograferna verkar hoppas. Vad gillar ni den här listan?

Just nu:
Pirates of the carribean - at worlds end (en vecka gammal)
Spider-man 3 (några veckor gammal)

Juni:
Ocean's 13
Hostel part II
Die hard 4.0 (Alltså, titeln. Jesus christ, right?)
Juli:
Harry Potter och Fenixordern
Augusti:
Evan Almighty
Planet Terror (nåja)
Rush Hour 3
Fantastic Four: Rise of the Silver Surfer
Shrek den tredje
September:
28 weeks later
The Bourne Ultimatum

Och hur många uppföljare har genom tiderna blivit bättre eller ens i närheten av sin originalförlaga? Ehhm... okej... Gudfadern 2, Spiderman 2, Aliens kanske..? Nae förresten. Hmm Clerks 2 är väl där. Men första clerks var ju, i och för sig, knappt en film. Ge mig gärna fler förslag. Jag har svårt att komma på några för tillfället. Dessutom tycker jag att det kommenteras alldeles för jävla lite i den här bloggen. det är ändå lite drygt 1000 pers i veckan som läser. För några veckor sedan över 2000 (ja, jag var väldigt nöjd). Någon måste väl ha lite åsikter? Let's hear it people.

Utöver alla uppföljare så lanseras andra fläskiga kassakossor. T ex Transformers. En spelfilm regisserad av alla kritikers hatobjekt nr 1: Michael Bay. Jag surfade in på SFs hemsida för att läsa om filmen. Och längst ned stod det "regi: Michael Bay". Då kändes det som om den lilla meningen skämdes. Som om den bara skrek ut "titta bort, bry er inte om mig, gå och se filmen ändå!"

Bay som tidigare gjort kräkframkallande actionhistorier som Armageddon, The rock och Pearl Harbor har med Transformers skapat en spelfilm med ett väldigt intressant syfte: Att sälja leksaker.