Second grade bullshit: PT 2

Oh yeah. Nu är 8000 tecken om film färdigförfattat och ligger bara och väntar på publicering. Tony Soprano skulle kanske likna känslan vid "Taking a shit". Men jag är mer inne på Dr Melfis linje: "I like to think of it as childbirth". Jag har skrivit om en jävla massa film. Så vad ska jag skriva om här då? Vad säga om allt som inte var film under Stockholm filmfestival? Jaa.

Random Thoughs:
Fan, Stockholm är en trevlig stad ändå. Jag gillar hur själva centrum är överhypat som "något stort". Det är väl inte direkt större än lilleputtgbgs stadskärna?

Tjejerna i på presscentrat var söta och coola. Även om en del var apgriniga och tyckte att minsta lilla görande av sitt egna jobb var likvärdigt med ett dussin piskrapp från passion of the christ.
"Åh, måste jag resa på mig nu också?" (OBS! genuint citat!)

Jag hamnade på klubben Marie Laveau (heter den så?) i fredags där egentligen bara två intressanta saker hände:

1. Vi gick förbi kassan diekt ned till klubben utan att betala. När vi försökte igen och mitt sällskap åkte fast, började de härja om att "Ska vi betala 100 kr IGEN?" fast de aldrig betalt en spänn. Jag visste inte om att man överhuvudtaget skulle betala fören mina vänner berättade att vi "klarat oss förbi".
2. En gaykille råstöter på mig och kör värsta the Game-teknikerna. Typ dissar mig för att jag ska söka hans bekräftelse, iggar mig, men snackar med mina polare ("Asså, har ni adopterat den här killen eller?"), you name it. Detta förstod jag dock först efteråt.

Att därefter uppleva tystnaden.

Efter ikväll är det slut. Och hur det än slutar så kommer ingenting kännas likadant efteråt.

AJ Soprano och poolen.

Följande text innehåller spoilers.
Nu får Oz, Lost, Carnivale, The Wire, Big love och alla andra ursäkta. Sopranos är så överlägset bäst att allt annat känns lika överflödigt som ytterligare en spruta i Pete Dohertys armveck.
Det senaste avsnittet (s06e19) var ett av de starkaste jag sett och ett sånt jag kommer minnas länge. Ungefär som det med Chris och Paulie och mordet på ryssen ute i skogen.
AJ försöker ta självmord genom att knyta fast ett cementblock runt foten och hoppa ner i poolen men misslyckas.
Familjens Pool har förresten en konstig vibe över sig. Det var där Tony plaskade runt och förälskade sig i de ditflyttade ankorna i första säsongen. De som (om jag minns rätt) hjälpte till att utlösa en panikattack. Det var också där han hade sex med Carmela under deras separation, vilket ledde till att de flyttade ihop igen. Och nu AJ, som överlevde sitt självmordsförsök eftersom Tony hann hem. Jag har alltid tyckt dåligt om sonen AJ. Han skyller alltid ifrån sig och dräller bara omkring utan mål eller ambitioner. Aftonbladets NY korre Per Bjurman har förutspått AJs död innan säsongens slut, och menade att det var good riddance. Jag var beredd att hålla med tills jag såg den där scenen med den misslyckade drunkningen. Den här gången brydde jag mig. Jag satt med gråten i halsen och ville skrika "Drunka inte nu dumjävel!".

Efteråt frågar Tony sina gangsterpolare "vad gjorde jag för fel som pappa?" och jag vill bara svara "Vad sägs om ALLT din dumma jävla gorilla!". Han vänner menar dock att det inte är Tonys fel utan "All the toxins the kids eat today".

Senare i avsnittet när Tonys dotter Meadow äter middag med sin date kommer en Maffiagubbe kallad Coco förbi deras bord, han hälsar henne på ett rätt hotfullt sätt. Lutar sig in mot henne och petar henne osmakligt i ansiktet, säger att hon har "vispgrädde i mungipan" och antyder att han kan ordna fler fläckar inom hennes munarea.

När Tony får reda på detta så vill jag se hämnden lika mycket som han själv. Även om jag vet att det är fel och att det är den här sortens beteende som gör honom till en så värdelös farsa så njuter jag av varje liten sekund när han spöar skiten ur Coco och avslutar med att stampa ut hans tänder. Aset förtjänar det liksom, vad kan jag säga? När sedan den illegala arbetskraften på mexikanska okänsligt säger "hämta en mopp" har jag det trevligt.

David Chase, James Gandolfini, Edie Falco och Robert Ller, Fan vad jag kommer sakna all er talang när det här är över.

Kommer du ihåg när... (joelbitarmelodi)

I senaste episoden av världens bästa serie från HBO, Sopranos (s06e15, nr 80 i den totala räkningen)slog Tony huvudet på spiken.
Låt mig börja från början. Det visar sig att Tonys första mord någonsin har blivit nuheter ¨för snuten. FBI gräver under nåt gammalt hus i hopp om att hitta skellettbitar, de har dock ingen aning om vem som varit iblandnad i mordet. Men Tony och Paulie (som var med som coach när det hände för alla år sedan), flyr Jersey för att ligga lågt ett tag. Kruxet är att Paulie är en notorisk historieberättare och babblar om det mesta till alla omkring sig. Ibland ligger snacket lite för nära otrevliga historier om "a bunch of gangsta shit" så att säga. På en finmiddag med ett gäng horor i 20-årsåldern (30 års åldersskillnad minst, det blir en ganska äcklig scen tack vare detta) så går Paulie ett snäpp över gränsen och berättar en massa "remember when..." historier. Tony blir förbannad.
- Something wrong Tone, you're being kinda quiet?
- No nothing's wrong, it's just that "remember when" is the lowest form of conversation.
Säger Tony, ställer sig upp, tar sin Lilja-4-ever i handen och lämnar bordet.

Lägsta formen... abso-fucking-lutely.
Detta fick mig att inse ytterligare ett fel med den annars rätt roliga serien Entourage som nu är inne på sin andra halva av tredje säsongen.
Ett återkommande skämt som kanske var kul första gången, men som inte är roligt längre är just precis "remember when".
Exempel:
- We said to meet at coffee bean Ari
- No we said Starbucks Eric. I distictly remember because I fucked the countergirl here.
okej, so far so good.
- Johnny Drama: So what, I got paid. plus I got a blowjob from the makeupgirl.

samma skämt två gånger är att pusha lite.

Vince: Plus you guys don't need to spend a lot of money for my birthday, remember ninth grade when you surprised me a friendlys? That was awesome.
Drama: Yeah it was, plus I got jerked off by the girl who made the fribbles.

Move on with Laughter, please?


Dagens lilla chat:
nils wallin: det är prison break på tv, hur jävla långt har dom tänkt ta den här serien?
Kristoffer: Tills hela världen är ett fängelse (som i Judge dredd) och de måste bryta sig ut från jorden genom att tatuera konstruktionsritningar till ett rymdskepp över allas kroppar.
nils wallin: säsong 79
Kristoffer: mm och fortfarande en fistad cliffhanger i varje avsnitt, med betoning på "fistad"
nils wallin: okej, dom är tydligen i mexiko, när är skiten över!??!
Kristoffer: de ska ju först resa jorden runt, sen universum, och universum är oändligt.
nils wallin: i en tävling på 80 dagar, första som hinner runt, få tatueringsborttagning för 200 000 dollar, "no! you ALMOST got away..." *cliffhanger*

Lite senare:

nils wallin: haha dina chattinlägg är så genomskinliga, du vill verkliga berätta för oss hur rolig du är, fast iofs....det är ju meningen med hela din blogg.
Kristoffer: Ja det är väl klart, bloggen har två syften: att underhålla, och att hypa mig själv
Kristoffer: och även att utveckla min skrivförmåga, så tre grejer.
nils wallin: vafan!!!! nu är dom fria män i USA, men är jagade för mord i maxiko!!!