HBO Monday roundup

Jag vet att det nästan är tisdag. Men. skitsamma.

Entourage:

Jasså Vince har fått en stalker som stjäl hans kalsonger. Så tossigt! Och Megastjärnan Bob Saget medverkar (igen) för att vattna sina sjuka sexlustar. Han vill ligga på Es nya chefs kontor. OMFG? Nä det var inte så mycket som hände i senaste avsnittet, men det var i alla fall det bästa på hela säsongen. Äntligen är den där skittråkiga subplotten med Aris kompis in-office-affär över och begraven. Och när Drama är som mest upprörd och dum är han en helt genial karaktär som man nästan tycker om.

Hung:

Har varit segt i ett par eps men det blev faktiskt rent blödigt i söndagens avsnitt. När Ray äntligen trodde att han skulle få börja dejta Jemma, utan att hon betalade honom, på riktigt liksom. Då dissar hon honom. Han försöker skriva ett känslosamt brev och säger "It's from my heart" och hon bah "Fuck your heart". Ouch. Kuken i hjärtat liksom.

HBO episode round-up. Och: när Woody Allen mötte Avon Barksdale.

Den senaste tidens lugna arbetsbörda (festivaler i Norrbotten, lol) har betytt en överkonsumtion, gränsande till frosseri, av rörlig bildkultur (hah pretto right?).
"Skönt" skulle många beskriva min tillvaron. Ångest säger jag. Jag har arbetat upp en så osund relation till den här bloggen att jag får lite ont i hjärtat när jag inte rapporterar allt guld jag lägger fildelarvantarna på. Det går lite stick i stäv med min inställning att "blogga som om ingen läser". Men det är nog mest ett behov av en massa hävdande som annars inte möts och därför måste behandlas. Nu.
Hung har spottat upp sig en loska. I senaste avsnittet börjar gympaläraren hora på riktigt. Han känner sig dock inte helt pepp på att belägra en gammal otillfredställd tant. Men när han och hans monsterpenis fått göra sin grej verkar han nästan gilla sitt jobb. Olyckligt där. Det sista världen behöver är en till historia om en lycklig hora. Jag har i alla fall börjat gilla introlåten mer.

True Blood, som jag tidigare sågat har ju blivit riktigt jävla bra. Senaste avsnittet med Crazy-Christians som ska korsfästa vampyrer var spännande. Alltså på riktigt spännande! Och roligt när bartendern och hans tjej förvandlade sig till en hund och en gris och lekte i skogen. Förra säsongens trötta häng på dinern var som bortblåst.

Entourage är dock mer plågsamt än någonsin. Avsnittet med Turtles födelsedag kändes lika dramatiskt som ett av de segaste mellanavsnitten i Lost. Problemen involverade att Erics pilotavsnitt floppade, vilket ingen verkade särskilt brydd över ändå, och att Turtle kände sig lite moloken över att inte kunna starta eget företag och tjäna egna stålars. Vince hade på sig en sjukt faggy liten scarf och pratade självgott om att "I can't help if my shadow keeps growing larger". Shiiiieeet vad någon måste ta ner de här snubbarna på jorden.

På tal om Vincent Chase såg jag Woody Allens "Kändisliv" från 98 igår och märkte att den är proppfull av HBO-skådisar i pyttesmå roller (skojigt, med tanke på att han nyss castat kanalens gubbigaste stjärna Larry David i Whatever works).
Adrian Grenier spelar ironiskt nog själv ett bihang till en större stjärna (Leo Dicaprio) i "Kändisliv". Grenier är bara med i ett par korta scener. Varav en där han sitter i en limo där han håller käften och sippar på champagne i förgrunden. Han är ett entourage!

Woody har också tatt med Janice (Aida Turturro) från Sopranos, Tonys syster. I "Kändisliv" agerar hon spåkärring mitt på manhattan. "Du behöver ingen spåtant, du behöver en psykolog" säger hon, som en slags förebådelse för vad hennes karaktär maffiasystern ska misslyckas med under anger management många år senare. Kusligt nästan.

Roligast i Woodys ensemblefilm är ändå att Wood Harris, som spelar gangstabossen Avon Barksdale i The Wire, gör en skitliten roll. Han blir igenkänd som väderuppläsare från teve av några tanter på ett bröllop. I prydligt kostym och artigt leende får han höra av tanterna att han "brukar ofta ha fel om vädret" och han svarar lite spjuverskt att det är en "occupational hazard". Samma kille som styrde västra Baltimores crackhandel i två säsonger. Priceless.

Glamorama

Det var jag, Johnny Drama, Turtle, E och Vincent Chase. Det var Weekdayöppning i Victoria Arenas gamla lokaler. Tipsy rullade vi upp till repen i vår hummerlimo.

- Står ni på listan? Frågade vakten. Vince bara vände sig om, visade vakten vem han hade i sälllskapet. Vakten tittade på mig och kunde inte hålla sig från att skratta åt sin egen temporära svaghet över att ha frågat något så dumt.

- Hahaha! Ursäkta mig, Välkomna killar.

Den mohikanfriserande vakten, stor som ett hus, öppnade de tjocka repen. Vid sidan om dem ringlade sig en kö på minst tvåtusen personer. Alla fotograferade oss med sina mobilkameror. Ljudet av femtio små amatörpaparazzis störde mig inte. Jag är ju rätt van.
När vi gled in dunkade det maxade PA:t ut sub-basen ur Spank Rock. Någon satte en åtta kronors öl i min hand och innan jag hann ta min första sipp fick jag kindpussas med fem modeller.

- Grattis till blogglänkningen! Sprudlade de upprymt i sina sjutusenkronorstights.
- Tack tack, sade jag vant. Det skulle inte bli första gången jag fick visa min ödmjuka sida.

Lokalen var smockad av Göteborgs finest inom fashion. Överallt låg kläder för tusentals kronor, och allt var gratis.
Drama tryckte ner fem par cheap Mondayjeans i en väska. Jag och Vince bara skakade på huvudet och E fällde en kall kommentar.

- Men din jävla luffare, har du inte råd att köpa egna kläder du kan prova först?
- Käften fittnylle, jag tar fem storlekar så passar säkert någon.

Turtle konstaterade att ”det här är RAP” när han lyssnade av musiken som dundrade. Jag tittade mig omkring och såg hur den enorma lokalen hade burar som hängde i taket. Där dansade tjejer som klätt sig i godisfärgade tights sensuellt. Det kändes som att vara på en klubb förutom att allt var ljust.
33 cl burkarna med öl gurglades ner i fashionatornas strupar tillsammans med de bjudvarmkorvar som serverades av en äkta gourmetkock i hörnet. Han jonglerade även med korvarna innan han skrev ner namnet på personen han serverade korven till. Ketchup för förnamnet och senap för efternamnet. Ibland bytte han, för att vara lite crazy. Allt kändes så europeiskt, så kontinentalt och frisläppt.

I vimlet hörde jag hur folk viskade och pekade på mig och mitt Entourage, men jag försökte ignorera alla blickar och dansade lite lätt bland kläderna, men då fick jag bara fler blickar.
Weekdaytjejer kom fram och bad om mitt nummer, de som redan hade det undrade varför ”jag aldrig svarar när de ringer”. Jag lät mitt svar drunkna i basen från PA:t.
Bakom mig hörde jag någon säga ”Det är som att vi är en riktigt storstad nu, när vi fått ett så stort Weekday”.

Jag hann inte reflektera för där var plötsligt en till filmstjärna, en liten thugkram och ett ”tjenarelägetjaghördeattdufåttvärstafetablogglänkningengrattisvafan”
- Tack tack.
Jag berömde hans limited edition jordansneakers. Jag har ju samma hemma, fast en mer limited version då förstås.
- Desto bättre man ser ut, desto mer ser man. Slängde han ur sig, som ett levande homage till en annan hipsterförfattare.

Plötsligt var Turtle försvunnen med någon tjej (för omväxlingens skull).
Men det gjorde ingenting då Vince presenterade mig för den excentriska indieregissören Billy Walsh. Skäggdåren var där med sin bror, Willy. En fräknigare och yngre version av han själv.
Billy berättade om sitt nästa projekt. En svensk remake av teveserien Californication med han själv i huvudrollen som Bukowskibloggaren Hank Moody. Eva Röse skulle få spela hans cocktease till exfru.
- Ja vi snackar om en version på första säsongen. Den andra var överflödig tycker jag.

Jag höll med. Tog ett bett av min femhundrakronorsvarmkorv.
Och tänkte att det var soft med en helt vanlig kväll.

How does Turtle know Kanye?

VM i samarbete

Haha, jag visste det!

Eller okej, det kanske är lite väl uppkäftigt om jag påstår mig ha förutspått att slutet på senaste Entourageavsnittet "No cannes do" skulle bli en reklamfilm för Kanye West och hans kommande platta "Graduation" (vilken han också skamlöst marknadsfört tillsammans med 50 cent).

Men men men, visst fan hade jag detta på känn.

Alltså. Vince, Ari, Turtle, Johnny, E och Billy är fast på LAX på väg till Cannes filmfestival. Serien når i och med detta avsnitt en ny smärtgräns för hur länge man kan hålla inne med en efterlängtad händelse, planen går inte pga av Terrorattack. Alltså Moses smell the roses!
Egentligen skulle de åkt med Sydney Pollak, men han har inte tillräckligt mycket plats i planet. För att verkligen ta serien till sin yttersta kärna så statear Vince att "Om inte en av oss får åka med, så åker ingen med". Till och med Billy suckar fram ett "I'm a team player". Oj oj, vem ska rädda dagen? Oh yes: In stövlar Kanye West (med sitt eget Entourage) och kramar om (wait for it) Turtle! Ari blir asförvånad och frågar "How does Turtle know Kanye?" Den frågan får inte Ari något svar på. Om jag själv får spekulera så: Öööh tja, Turtle är en vit, medelklassig, fet hiphopgroupie som en gång i tiden var manager åt en demorappare? Ooooch Det är sådana snubbar som utgör Kanye Wests viktigaste kontakter... ? Publik , more like.

Gör mig en tjänst kära läsare, lägg det i munnen och smaka på ordet långsökt.

Men shit, det var ändå Sweet när Turtle frågade "How much room you got?" och Kanye bara pekar på sin megajävlajumbojet och typ "We got a little room".

Så länge spelades Kanye West - "Stronger" i Entourage episod 46 - "Sorry Harvey".

Från 19:15 till 23:22, Alltså 4 min och 7 sekunder.
Låten i sin helhet är 5:13 min. Grattis till samarbetet!


Let's get lost tonight, you can be my black Kate Moss tonight...

Entourage säsong fyra (tre första avsnitten)

Säsong fyra har efter tre avsnitt svajjat ganska rejält. Första avsnittet, gjord som en behind the scenes dokumentär var ett av de bästa någonsin (jag ska snart förklara varför). Avsnitt nummer två var pinsamt uselt. Visst var väl jakten på Walsh och den enda filmkopian av "Medeiin" lite småkul. Men framför allt är det bara ett billigt knep att skjuta upp saker och ting utan att bjuda på något nytt. Detsamma gäller Dramas inflyttningsfest där han som värd får spela sur pedant. Historien om att Aris dotter blir utsparkad från den fina privatskolan för att han som pappa är, för ful i munnen? Kom igen eller? Så löjligt uppenbar utfyllnad, så tomt. Och rocktjejen i rosa trosor som de filmar baken på i typ en minut medan hon bråkar med någon ? Well...

Avsnitt nr tre som gick i söndags landar någonstans i mitten. Vince träffar coole Dennis Hopper, Eric bråkar lite med Walsh som i sitt vanliga manér har den grymmaste stilen i hela serien och skriker okänsligt åt Eric att "fuck off". E säljer "Medeiin" till tjockisen Harvey Weinstein som gör sig bra på ett buffligt sätt bakom ett skrivbord.
Den obligatoriska grabbigheten är seriens sämsta sida och bristen på den testosteronstinna atmosfären är delvis vad som gjorde avsnitt 1 så bra. Delvis.
I tredje epen är den här machopesten förlagd till Turtle och Dramas äventyr (som så många gånger tidigare). Drama vill ligga med en gammal flamma och tycker att Turtle ska "Take one for the team" genom att ha sex med den feta vänninan. "There's no way I'm fucking that old lady!" - Snacka om tung, hård, dramatik. Drama får ett ofrivilligt rimjob håhåh! Skitkul, INT.

Entourage balanserar ofta på en farlig liten pianotråd. När det övergrabbiga blir så påtagligt att det inte går att ignorera för alla metareferenser i världen, då har serien problem. Lösningen kallas utveckling. Ingen vill höra AC/DCs gubbrockriff hela livet, såvida de inte är retarded. precis som ingen vill titta på en serie vars humor ständigt återkommer till omoderna "No fat chicks"-skämt.

Seriens skapare med the Funky Bunch i falnande minne borde ge Turtle och Drama mer att göra med sina karriärer istället för att driva omkring i sina bubblor av grisighet. Vad som gjort Entourage intressant är känslan av att vara i händelsernas centrum. Att det finns hemliga dörrar till framgång på de mest oväntade ställen. Det som gjort serien dålig är att den måste leva upp till ryktet "Sex and the city för män". Sex and the city var en skitserie, men gav åtminstone en analys och lite djup till allt runtsexande. Entourage får för sig att alla män vill ha promiskuöst sex utan intelektuellt utbyte för att sedan fortsätta brottas och luncha med sina killpolare i sann neograbb-anda.

Kommer du ihåg när... (joelbitarmelodi)

I senaste episoden av världens bästa serie från HBO, Sopranos (s06e15, nr 80 i den totala räkningen)slog Tony huvudet på spiken.
Låt mig börja från början. Det visar sig att Tonys första mord någonsin har blivit nuheter ¨för snuten. FBI gräver under nåt gammalt hus i hopp om att hitta skellettbitar, de har dock ingen aning om vem som varit iblandnad i mordet. Men Tony och Paulie (som var med som coach när det hände för alla år sedan), flyr Jersey för att ligga lågt ett tag. Kruxet är att Paulie är en notorisk historieberättare och babblar om det mesta till alla omkring sig. Ibland ligger snacket lite för nära otrevliga historier om "a bunch of gangsta shit" så att säga. På en finmiddag med ett gäng horor i 20-årsåldern (30 års åldersskillnad minst, det blir en ganska äcklig scen tack vare detta) så går Paulie ett snäpp över gränsen och berättar en massa "remember when..." historier. Tony blir förbannad.
- Something wrong Tone, you're being kinda quiet?
- No nothing's wrong, it's just that "remember when" is the lowest form of conversation.
Säger Tony, ställer sig upp, tar sin Lilja-4-ever i handen och lämnar bordet.

Lägsta formen... abso-fucking-lutely.
Detta fick mig att inse ytterligare ett fel med den annars rätt roliga serien Entourage som nu är inne på sin andra halva av tredje säsongen.
Ett återkommande skämt som kanske var kul första gången, men som inte är roligt längre är just precis "remember when".
Exempel:
- We said to meet at coffee bean Ari
- No we said Starbucks Eric. I distictly remember because I fucked the countergirl here.
okej, so far so good.
- Johnny Drama: So what, I got paid. plus I got a blowjob from the makeupgirl.

samma skämt två gånger är att pusha lite.

Vince: Plus you guys don't need to spend a lot of money for my birthday, remember ninth grade when you surprised me a friendlys? That was awesome.
Drama: Yeah it was, plus I got jerked off by the girl who made the fribbles.

Move on with Laughter, please?


Dagens lilla chat:
nils wallin: det är prison break på tv, hur jävla långt har dom tänkt ta den här serien?
Kristoffer: Tills hela världen är ett fängelse (som i Judge dredd) och de måste bryta sig ut från jorden genom att tatuera konstruktionsritningar till ett rymdskepp över allas kroppar.
nils wallin: säsong 79
Kristoffer: mm och fortfarande en fistad cliffhanger i varje avsnitt, med betoning på "fistad"
nils wallin: okej, dom är tydligen i mexiko, när är skiten över!??!
Kristoffer: de ska ju först resa jorden runt, sen universum, och universum är oändligt.
nils wallin: i en tävling på 80 dagar, första som hinner runt, få tatueringsborttagning för 200 000 dollar, "no! you ALMOST got away..." *cliffhanger*

Lite senare:

nils wallin: haha dina chattinlägg är så genomskinliga, du vill verkliga berätta för oss hur rolig du är, fast iofs....det är ju meningen med hela din blogg.
Kristoffer: Ja det är väl klart, bloggen har två syften: att underhålla, och att hypa mig själv
Kristoffer: och även att utveckla min skrivförmåga, så tre grejer.
nils wallin: vafan!!!! nu är dom fria män i USA, men är jagade för mord i maxiko!!!

Entourage, s03 (Andra halvan)

Det smärtar mig att säga det, men första avsnittet efter pausen i säsong 3 (s03e13) var en mindre katastrof.
Till att börja med fanns ingen intrig att bry sig om.
Turtle och Drama ska fixa Vince födelsedagsparty och brottas med att få budgeten att gå ihop. Roligt sidospår: Dramas billboard på sunset är enorm men ingen känner igen honom. Halvkul tycker jag.
Vince och Eric träffar sin nya agent Amanda, en extremt färglös karaktär som jag hoppas försvinner inom en snar framtid. Detta är vad vi får veta om henne: Hon är vacker, hon bråkar med sin fd man om deras tillgångar och hon är väldigt lame när hon försöker ryta till ("Need a ride home? This town's not safe for a bitch").
Hela det första avsnittet stank av pilotepisods-osäkerhet. Precis som i första säsongen underskattades publiken och vi var tvungna att bli utbildade:

(Talandes om en film Vince är sugen på att göra)
- Sam Mendes is doing it.
- Oh great, I love american beauty!

Suck, vi VET vem Sam Mendes är. Men om det nu måste pekas ut vem han är genom att droppa en filmtitel kunde de väl använt något mer aktuellt som Jarhead t ex?
Till och med Jeremy Piven kändes som om han spelade Ari Gould på tomgång. Första avsnittet var som alla de typiska Entourageavsnittens känsla i ett och samma avsnitt. Bara en massa möten, tråkiga (där vi förväntar oss roliga) replikskiften) och nyansfattiga nya karaktärer som har svårt att bära upp killarna. Det är lite svårt att sätta fingret på vad som förstör mest, jag är dock lur på att det är bristen på aktivitet. Att dricka kaffe (Vince och Eric) och Hyra en båt (Drama och Turtle) är inget att bygga 22 minuter komedi kring.

Vilken tur att avsnitt nr 14 blev en så otroligt bra uppryckning. Här är alla i sina rätta element. Vince och Eric försöker styra upp en Parresa som Eric i hemlighet vill slippa så att han får lite kvalitetstid med sin tjej. Med andra ord är Vince i sitt A-game när han ska välja och vraka bland alla sina ragg = Roligt.
Eric måste försiktigt ljuga för både Vince och sin tjej Sloan för att försöka slippa en parresa = Roligt. (särskilt eftersom Eric alltid låter som om han har en klump gröt i halsen)
Turtle och Drama går till en hundpark med hunden Arnold för att ragga brudar. (redan här är ju alla kort rätt) Och tyvärr skadar sig tjejernas hund och Killarna måste sitta med "blueballs" och vänta på akuten för att kanske, kanske få ligga lite senare bara de håller uuut. = Skitkul!
Ari Gould försöker signa en tv-författare som är bög. Så han använder sin homosexuelle assistent Loyd som lockbete. Det visar sig att Tv författaren Jay ("Call me Jay, "Mr Lester" was my alcoholic Father") kräver att Loyd får betalt i natura. Ari måste rädda honom innan det är försent och blir misstagen för att vara homo inne på Jays private gayklubb = Mycket roligt.

Alltså: Ingen nervig pilotavsnittskänsla i avsnitt 14. hoppas det fortsätter i storhetens tecken.

Edit: Konflikt uppstod direkt efter att detta Inlägg postats and went somthing like this:

micke: Du bortser ändå från konceptet som det håller...det är ju lätt att säga "vi minns, vi vet" när man ser det igen... och det är ju lika enkelt att vara enspårig och bortse från andra delar av publik som det riktar sig till.
micke: själv finner jag en viss förtjusning i att få karaktärerna vara "good old" ett avsnitt, så slipper man jobbiga cliffhangers och eventuellt problem...det blir feelgood ett avsnitt. Vilket såklart hbo också gör med flit, för att man ska hitta tillbaka. inte börja för snabbt utan låta alla känna "ooh såhär var entourage, måste ha mer"
Kristoffer: Fast egentligen ser jag inte hur det första avsnittet tilltalar en oinvigd publik mer än det andra?

micke: Det presenterar nya karaktärer bra, det bygger långsamt upp en linje som säsongen ska gå på och framförallt så lär man känna relationerna, vilket inte skedde i andra avsnittet.
Kristoffer: Programmet måste ju utvecklas och inte stå och stampa i gamla hjulspår, då blir det ju bara trist även för nya tittare, den känslan av "redan använd" lyser igenom. Första avsnittet i säsong 02 var väl mycket bättre som jag minns det...

micke: men det kommer ju alltid igång, så här är ju varje säsongspremiär.
Kristoffer:
Jo det kommer igång och det är ju hela poängen med blogginlägget
Kristoffer: Vad handlade förra säsonmgspremiären om?
micke: aquamom typ
Kristoffer: Ah just det, men det var ju ett bra avsnitt också, waaay bättre än det här
micke: nä. för du flamar uppenbar plot. och det tycker jag gör dig nyanslös.
Kristoffer: Flamar?
Kristoffer: "Nyanslös" är bara nåt uttryck som inte har med diskusen att göra, som att säga att någon är pretto för att de använder svåra ord. Om inte så vill jag att du motiverar det hela bättre. Jag efterlyser alltså en tydlig handling i avsnittet och inte bara en presentation av karaktärerna vi redan känner (väl). detta är ett nyanlöst argument why?
micke: Men det är ju fullt meningen att kringgå en tydlig handling. VI känner dem väl, men avsnittet var inte bara gjort för OSS. vilket jag inte känner man kan utgå ifrån viden säsongspremiär
Kristoffer: jaja men då har vi bara olika uppfattning där. Jag tycker nämligen att man kan sluta flörta med en de som inte sett serien, den är trots allt så pass stor att det inte behövs.

Peace Mike!