'Tis on now! ...Igen.

jag vet inte varför The Game är så arg. Kanske för att Jay-Z namedroppade honom i en freestyle helt random, eller för att Jiggas senaste låt från Blueprint III, "Death of autotune", kändes som ett gubbgrinigt försök att kontrollera genren han inte hjälp till att definiera på många år. Men det verkar visst vara större än så med en massa bloggtrådar som jag inte orkar plocka upp. Oavsett vilket är det kul med ett beef som inte involverar typ Inspektah Deck, Joe Budden eller någon annan, i mina ögon, perifer tomte. Vad bättre är att Game, som precis bett 50 cent om ursäkt efter deras långa bråk, uppenbarligen inte lärt sig ett piss från den episoden.

Ambassador

Dick: What are you looking for man?
Jag: I like...
Dick: In percent man, what are you looking for!?
Jag: Uuhm...
Dick: You want music or do you wanna get laid?
Jag: I'm sort of.... 50/50?
Dick: Allright, allright man. 50/50 OK, OK...!
Jag: Okay let's...
Dick: Let's be honest, you're looking for some pussy, right? HAHAHAHA!
jag: Ehh, alright?
Dick: You should go over to the bar cheap shots. There are always out-of-town girls there drinking. Hey, these guys wants to go to a bar with a lot of inexperienced girls from out of town. Isn't cheap shots great for that?
Bartender: Yeah I see underaged girls there all the time!
Dick: YEAH! that's perfect, that awesome.
Gordon: What's this about underaged girls?
Jag: you're a salesman right?
Dick: Yeah. I'm selling New York to you!
Jag: Ambassadour right?
Dick: Yeah. I'm vice preseident Dick Cheney! Yeah! That's awesome man! It's perfect!

The Gameplan

När boken The Game kom för ett par år sedan var det ganska mycket skrik och gråt. Vi lever nu med efterspelet där folk inte förstått hur sent det är att göra sig lustig över att "det där aldrig skulle fungera på mig" vilket ett par tidningar cyniskt (och felaktigt) hävdade redan när boken släpptes. Trots detta ondgör sig just nu Emma Gray Munthe över vad hon kallar "Neil Straussande män" som raggat på henne och menar att den nästa som försöker belönas med ett krossat näsben. Sonja Schwarzenberger skrev en krönika i punkt.se för ett par dagar sedan där även hon menar att beteendet ”Jag stöter men är allmänt otrevlig” härstammar från nämnda bok. Hon fortsätter recensera boken med orden "en härlig instruktionsbok i hur man blir en artist på att manipulera och tyka sig i säng till priset av sin själ och värdighet".


Beteendet Sonja beskriver om är mycket likt det som männen på Emmas blogg verkar pyssla med.
Problemet med Emmas, eller mest Sonjas resonemang, är att ingen av dem verkar läst boken. Där det pedagogiskt (men tydligen inte tillräckligt pedagogiskt) förklaras att man inte får ragg genom att bete dig som ett asshole. Att Ingen gillar ett svin, särskilt inte ett som säger efterblivna saker i stil med "vilken ful tröja du har". Att det gäller att skapa en atmosfär av trygghet och visa sig icke-behövade.
I övrigt lär boken också ut att komplimanger är bortkastade ord, vilket jag lärt mig first hand.

Jag förstår ju att Emmas ruttnar på de här snubbarna. Jag vill mena att själva "neg"verktyget missuppfattats av ett gäng patentlösningsökande idioter som tror att det räcker med att på fullaste allvar förolämpa någon. Vilket är fel. Skärp er för fan. Sånt håller bara ”rollspelnördar utan social kompetens” (som Sonja kallar PU-artists) på med.
Det är inte vad du säger, utan hur du säger det. Och det krävs genomtänkt patroniserande härskartekniker för att nå framgång.

Inte för att jag har någon claim på sånt förkastligt beteende. Men att bara "tyka sig” hade helt enkelt aldrig fungerat på mig.



Här har ni Trailern.

Second grade bullshit: PT 2

Oh yeah. Nu är 8000 tecken om film färdigförfattat och ligger bara och väntar på publicering. Tony Soprano skulle kanske likna känslan vid "Taking a shit". Men jag är mer inne på Dr Melfis linje: "I like to think of it as childbirth". Jag har skrivit om en jävla massa film. Så vad ska jag skriva om här då? Vad säga om allt som inte var film under Stockholm filmfestival? Jaa.

Random Thoughs:
Fan, Stockholm är en trevlig stad ändå. Jag gillar hur själva centrum är överhypat som "något stort". Det är väl inte direkt större än lilleputtgbgs stadskärna?

Tjejerna i på presscentrat var söta och coola. Även om en del var apgriniga och tyckte att minsta lilla görande av sitt egna jobb var likvärdigt med ett dussin piskrapp från passion of the christ.
"Åh, måste jag resa på mig nu också?" (OBS! genuint citat!)

Jag hamnade på klubben Marie Laveau (heter den så?) i fredags där egentligen bara två intressanta saker hände:

1. Vi gick förbi kassan diekt ned till klubben utan att betala. När vi försökte igen och mitt sällskap åkte fast, började de härja om att "Ska vi betala 100 kr IGEN?" fast de aldrig betalt en spänn. Jag visste inte om att man överhuvudtaget skulle betala fören mina vänner berättade att vi "klarat oss förbi".
2. En gaykille råstöter på mig och kör värsta the Game-teknikerna. Typ dissar mig för att jag ska söka hans bekräftelse, iggar mig, men snackar med mina polare ("Asså, har ni adopterat den här killen eller?"), you name it. Detta förstod jag dock först efteråt.

Kim Ki-duk shall fill the void.

Alla har vi svackor. Vissa dagar känns det som om jag inte vill se någon film, jag har tusen stycken jag borde se. Tunga, pribelönta, hypade filmer. "Jag pallar inte", Jag läser istället Neil Strauss "The Game" hela kvällen och natten. Bra bok som handlar om hur man beter sig som ett svin på det mest attraherande sättet.


Men hur som helst så fick jag för mig att film var tråkigt just idag. Någnting var fel, något saknades. Jag kom precis på vad. Det var Kim Ki-Duk. Sydkoreanen som gjorde världens bästa film Järntrean (Bin-Jip). Sedan den inte lika fenomenala Bågen (Hwal). "Vart fan har han hållit hus" tänkte jag och kollade Imdb. Tja, han har gjort en film 2006 som heter "tid". DEN vill jag se, och nog fan verkar den tung.

Och i årets cannesfestival tävlar han med sin nya film Soom (Andetag).

Det där med vilken film man vill se är ibland lika svårt som att hitta kärleken. Ibland missar man guldkornen för at man är för snabb att dömma. Men ofta vet man redan efter ett första intryck att det här kommer bli grymt. Nu är det fan bäst att den här filmen håller måttet.