Showing posts with label Robyn Carlsson. Show all posts
Showing posts with label Robyn Carlsson. Show all posts

Sunday, July 20, 2008

Let's see how well you shake it, on top of my dick

Faaan. Robyn hann före med att spela DJ Assault - Ass n Titties i sitt sommarprat. Äh jag vet, jag kommer inte få sommarprata än på minst 15 år. Lika bra att någon tog tag i skiten. Det var också rätt bra när hon intervjuade lite kompisar med koppling till USA. Gallerister och whatnot. Tillsammans med SATC-hetsen, en "don't"-bild, Emil Arvidssons artikel och ett reportage i samma kanal, P1, så bidrog Robyns sommarprat till rapporten om att New York blir lugnare med åren. En del säger att det har blivit tråkigare.

Robyn var rätt dubbel i det där. Hon tyckte väl att det är fucked med så stora klyftor. Samtidigt gillade hon det där hårda och motsägelsefulla som skapade ett så kokande kulturklimat. Att cool kommer underifrån.
Frågan är om det betyder att utopia utan klasskillnader i så fall innebär en kulturellt sömnig tillvaro?
Nää. Det fattar väl jag med. Eller?
När jag Intervjuade Slug i Atmosphere menade han att subkulturerna dött ut, det i sig är ju inga nyheter, men han tyckte att det var en bra sak. "En subkultur är ju en form av identitetskris" sa han. Jo tack, men det går ganska bra att ha identitetskris utan subkulturer också.
Slapp teori: Kan det vara för att den svenska hiphopen har en ny, större identitetskris som gör att den blivit bättre än på många är tidigare? Man kan väl inte kalla den för subkultur längre heller? Är det bara hårdare konkurrens vci ser resultatet av?
"The muscle has to grow, or die" som Kramer sade om effekten av sina nya Sneakers.

Dolph Lundgren i gårdagens "sommar" verkade inte alls särskilt förvirrad över sin identitet. Han berättade med en närmast överauktoritär stämma om sin uppväxt med misshandlar och en farsa som var ett svin. han började nästan gråta när han prata om farsans begravning. Yikes. En intressant man, även om han verkar lite enkelspårig. Han spelade typ bara Erik Clapton.

Bra var också emo-tjejen Yrsa Walldén som pratade om utanförskap och hur vidrigt det är att gå i skolan. Enkelt och bra.

Pratarna i övrigt har mest varit skit.
Kan vi inte få slippa de där egenföretagarna som gjort karriär på typ whatever som är skittråkigt, och som nu skall prata om "hur det är att vara människa"?
Kajsa Bergqvist var förmodligen värst när hon vant beklagade sig över fattiga barn i Afrika. Så poserat! Efter det pinsamma skådespelet och hennes patetiska låtval fortsatte hon med att tycka synd om sig själv för att skvallerpressen hittade på lögner om att hon var gravid. Dessutom berättade hon en anekdot om hur hon nästan tappat bort en diamant. Ja gud, orättvisor överallt. Som att lyssna på Tv4 i radio.

Eller har jag missat någon?



Tråkigt?