Monday, May 31, 2010

Oss är en hatare född


Det är mycket nu.
Och som er utsände korrespondent tar jag på mig ansvaret för att leverera de nyheter som är av största vikt för en saftig allmänbildning. Kostnadsfritt dessutom.

Som många vet står Amerika just nu inför en av sina största diplomatiska problem med omvärlden sedan Irak-kriget. Jag talar naturligtvis om Kat Stacks(-gate). En internethistoria som involverar sex, misshandel och bunkbeds. Men jag gissar att de flesta av inte inte vet vad jag babblar om, så låt oss ta det från början:

Kat Stacks är en s.k. videovixen (översatt: avklädd rapvideobrud) som egentligen bara gjort vad andra videovixens gjort länge: ligga med rappare och sedan berätta om vilka rappare hon legat med för the internets. I flera av sina skrikiga videos berättar Stacks om hur hon legat med 50 cent och andra snubbar från A-listan. Men hennes vrede har riktats hårdast mot Jae Millz, Bow Wow och Faboulous mfl. Ett gäng till såna där dudes man hört namnet på men aldrig riktigt minns vad de har gjort.
Enligt Stacks bor t ex halva (den anonyma halvan av) Young Money-kollektivet i våningssängar som ett fattigt gäng busiga knattar. De betalar uselt och beter sig som grisar mot alla groupies.
Detta är dock bara småströssel från en mycket större tårta. Hela situationen har svällt till en fet härva där Kat Stacks lagt upp film efter film där hon med sin gälla "It's Kat Stacks BIIIIITCH"-pipa dissat en hel näve gräsbärande hangarounds som köpt eller försökt köpa sex av henne. Internet har självklart hatat i misogyn kör, antibloggar har startats och det är omöjligt att veta vad som egentligen är sant. Till exempel läckte en skärmdump som påstods föreställa en chat där Stacks planerade att ligga med The Game, filma det, och sedan casha in stort från worldstarhiphop.com

Så för ett par dagar sedan svämmande hatet över och en obehaglig mobilkamerafilm läckte ut. Filmen visar ett par män som ser Stacks i en bar. De går fram, kallar henne hora och ger henne en örfil för att sedan pressa ner henne på knä och kräva en ursäkt för vad hon gjort mot Bow Wow.
Idioterna med mobilkamerorna verkar enligt twitteratin vara bortglömde rapparen Faboulous brorsa och Bow Wows kompis Bart (som alla är kompisar med ni-vet-vad-han-gjorde-Chris Brown).
Denna händelse har delat internet i två. De som anser att Stacks förtjänade att bli hallickörfilad och de som inte är dumma i huvudet.

Kat Stacks har jämförts med en slampig Na'Vii (från James Camerons mästerverk AVATAR) och jag kan erkänna att det finns en viss likhet i ansiktsform, men det är också att Kat Stacks är rätt ful som gör henne till en underdog och att jag gillar henne.

Nåja, låt oss lyfta blicken. Kat Stacks mår förmodligen inte särskilt bra. Det extrema hatet mot någon som gör sig känd på groupie-stardom är svårt för mig att förstå. På något sätt legitimeras kvinnohatet när någon gör sin slampighet offentlig, som att det smutsar ner den annars så schyssta kvinnosynen inom vissa rapkretsar. Oavsett vad som är sant är knappast livet som videovixen helt värdigt alla gånger. Och jag känner en viss respekt för Kat Stacks förmåga att manipulera medierna. Hon har blåst upp precis den osofta kvinnobild som rätt mycket hiphop projicerar till ett monster av episka proportioner. i och för sig på egen bekostnad, men hon kan säkert använda det för att få lite betalt för något annat än groupie love. Nu när Tila Tequila lagt in sig på rehab behöver säkert MTV en ny stjärna. Med tanke på att Stacks är en tio gånger mer kompetent hater än säg, Kissie, borde hennes twitterkonto @ihatekatstacks med 50,000 followers hjälpa en bit på vägen.



Erkänner. Jag är lite kär.

Friday, May 28, 2010

Ny krönika i ETC: Vi är alla mänskliga tusenfotingar.


Jag visste att jag inte kunde hålla mig. Jag har sett The Human Centipede.
Filmen handlar om en galen tysk kirurg (en gång i tiden var han landets främsta på att separera siamesiska tvillingar) som kidnappar två kvinnor och en man för att skapa en mänsklig tusenfoting. Hans fingertoppskänsliga kirurgi bygger på att skära sönder sina offers knän och sedan sy ihop deras munnar i varandras anus. Detta ska kombinera de tre matsmältningsystemen och skapa ett, eh, hur nu det kan vara logiskt? Syftet för hela operationen är oklart, men kirurgen Dr Heiter verkar rätt nöjd med att få de tre ihopsydda människorna leka apport med hans morgontidning.

Det är en mycket äcklig film, men helt oemotståndlig i sin fånighet. Tro mig, jag hade flera bra idéer innan jag såg skiten. Jag tänkte först bygga en moralistisk tes om hur dagens möjligheter och offentliga press på plastik och skönhetsoperationer föder ”såna här filmer”. Kanske referera till dokumentären Ångrarna, där två människors inte vill tillhöra en given mänsklig kategori, vilket leder dem att byta kön och sedan ångra det. Jag funderade på den mänskliga tusenfotingen som en skräcksymbol för vår nya individualistiska kultur och rädsla för samhörighet. Typ liberalismens värsta mardröm. Jag tänkte fläska på med världens kvasifilosofiska utläggning om att människan vill bort från sitt eget jag och sin kropp. Att det är därför vi tittar på filmer om tortyrporr som Hostel och SAW och vanställningsfantasier som den här, där kroppen ändras bortom det mänskliga och språket utplånas som en effekt av att få sin mun fastsydd i någons röv. Jag ville gå all in och dra upp Donna Haraways genusklassiker Cyborg manifesto, som regissören Tom Six utan tvekan är bekant med, och utnämna The Human Centipede till ett debattinlägg i biologiöverskridande cyberpunkteori. Raljera i flera hundra tecken och förklara hur konstruktionen av en mänsklig tusenfoting skapar en helt ny könsidentitet likt de teknologiska människomaskiner Haraway hoppas ska uppfinnas. De som ska utplåna alla patriarkala maktuppdelningar som finns mellan man och kvinna. Tusenfotingen är ju både man, kvinna och djur på en och samma gång.
Kanske kommer filmens uppföljare kombinera ”maskin” till ekvationen.

Men de här tankarna hade jag innan jag sett filmen.
Efteråt var jag helt tom. Jag kunde jag bara kommunicera i enstaka oneliners och menlösa utrop på 140 tecken via twitter. Jag blev precis lika dum som filmen förväntade av mig och jag kände mig lika intelligent som de mest ironiska trollen på internet.
Där ute har självklart den viktiga frågan varit: Hur lämplig är egentligen en sån här film för tusenfotingar? En orolig tusenfotingsägare ber om hjälp på imdbs forum där han säger sig ha övervägt att ta tusenfotingarna som bor i hans trädgård på bio, men om de kanske blir rädda?
En myndig röst svarar att ”Ja, det är okej, men verkligen ingenting för en vanlig foting”. Andra är tveksamma till biobesöket och tycker att filmen är ett solklart fall av rasism mot tusenfotingar. ”De här idioterna verkar tro att det räcker med tre pers som gör ”ass to mouth” för att vara tusenfoting!” Menar en upprörd kvinna som hävdar att hennes make är till hälften tusenfoting.
Det bästa med en sån här film är, om ni inte redan förstått det, inte filmen i sig utan allt trams runt omkring den. Om det är något vi behöver är det fler popkulturella händelser som vinner rubriken ”världens äckligaste film”.
Min personliga favorit är ändå titeln, och hur den inte lämnar någonting till fantasin. ”The human Centipede” liksom. Den mänskliga tusenfotingen. Yes, det stämde. Jag har inte njutit över att få precis vad som utlovats sedan Snakes on a Plane.

Krönika publicerad i ETC 28/5

Monday, May 24, 2010

Parks and recreation är sjukt bra!



Obs, gillar också Aziz Ansaris stand-up

Wednesday, May 19, 2010

100 % medically accurate

Min kväll spenderades i hälsans tecken. Lite löpning, lite stretching och lite meditering. Body and Mindstyle kallas det. Men för att göra kvällen komplett ville jag träffa kroppen och sinnets experter. Så jag styrde upp tre möten med tre olika läkare.


Dr Drew (Celebrity rehab with Dr Drew, Kanal 5).


En nice guy. Tar hand om gamla b-kändisar som hamnat lite snett i livet. Oavsett om det är sexmissbruk eller droger finns Dr Drew där med ett kamerateam för att dokumentera när bekännelserna om övergrepp väller ut i gruppterapin. Hans breda axlar och personliga tilltal gör honom till storebrorsan de trasiga människorna önskar att de hade.


Dr Heiter (The Human Centipede, film).

Visserligen pensionerad, men ändå väldigt produktiv i hemmet. Eller vad säger man om en gubbe som lyckas skapa en mänsklig tusenfoting genom att sy ihop tre personer med munnen i varandras anus? En riktig läkare utan gränser.


Dr Oetker (Mozzarella, Fryspizza).

Så jävla gott! Toppklass.

Kulturkanon: Ingmar Bergman - hela listan


1. Sommarlandskap
2. Drömmar
3. Lidande
4. Smärta
5. Förtvivlan
6. Gud
7. Kärlek (och brist på kärlek)
8. Familj
9. Relationer
10. Kommunikation/brist på kommunikation (mellan människor och mellan människor och gud).
11. Meningen med livet
12. Identitet
13. Konstnärskap vs vetenskap
14. Kunskap
15. Barn som offras

Tuesday, May 18, 2010

Monday, May 10, 2010

För att motverka utanförskapet



"Säljes till förmån för kronprinsessparets bröllopstiftelse vars syfte är att motverka utanförskap och främja god hälsa bland barn och ungdomar i Sverige"

#Causes

Vinnarmusik

Nu är jag typ två månader för sent ute med det här, men på internet 2.0 är det ju redan postironi=helt rätt.

Jag gillar verkligen DJ Khaleds "all I do is win" från nya skivan "Victory" (som annars är rätt lam). Låten påminner lite om "got money" från Lil Waynes Carter III, fast inte lika, eh, jobbig. Den är bara ren pepp.
Det kan verka chill att snickra ihop en låt om att vinna, VM-låtarna liksom, men ingenting är svårare än att förmedla total ägness utan att falla tillbaka på nationalism och annat osympatiskt. Men att jag gillar den så mycket kan också bero på att man älskar DJ Khaled så mycket även om han kanske inte är världens bästa producent.

Hans drops med "We takin ovaaaaaaaaaah" och "We, the best!" som smattrar återkommande är nog för att uppskatta galenskapen. Men det här klippet från 2008 illustrerar hela hans personlighet. Khaled har bjudit in folk i studion och spelar upp en låt för en känd liten hipster: Kanye West. Kanye står lite försiktigt och bobbar skallen med armarna i kors. Khaled bara MAXAR. Fantastiskt.

Tuesday, May 4, 2010

Om South Parks Muhammedkarikatyr, GP Kultur 4/5


Efter att ”South Park” skapare hotats av självutnämnt farliga islamister har mediedebatten sugits ner i ett svart hål av meningslös newsmillisering.
Muhammed är världens vanligaste namn, trots det lät TV-kanalen Comedy Central censurera ljudet av de åtta bokstäverna efter att serien avbildat profeten Muhammed i en björndräkt. I Sverige har kanalen valt att inte visa avsnittet överhuvudtaget.

Den lilla New York-baserade extremistgruppen från ”revolutionmuslim.com” startades av en amerikansk-judisk konvertit (men beskrivs av Aftonbladet som "flera muslimska grupper"). Deras förslag har varit att seriens skapare Trey Parker och Matt Stone riskerar att sluta upp som filmaren Theo van Gogh (som mördades i Holland efter att ha gjort en islamkritisk dokumentär).
Censuren har förstås fått nätets troll, men också medier att sluta samman.
I den liberala satirshowen ”Daily Show” gav programledaren Jon Stewart hotsajtens upphovsmän sin ”go fuck yourself”-sång och Fox News störste gaphals Bill O'Reilly, känd för att be gäster med avvikande åsikter hålla käften, rusade till South Parks försvar att ”håna religioner” men menade att censur var rätt beslut med tanke på riskerna.
När jultomten kliver ut ur björnkostymen visar det sig dock att Muhammed aldrig avbildats i hela avsnittet (förutom som nedklottad streckgubbe varefter alla oroligt frågar sig ”Är det här okej?”).

Men ”South Park” har ju faktiskt avbildat Muhammed tidigare. I avsnittet ”Super Best Friends” från 2001 syns den muslimske profeten som del i ett superhjältekollektiv med religiösa figurer. Där Jesus, Buddha, Krishna, Joseph Smith och Muhammed alla slåss för rättvisa tillsammans. Då ville ”South Park” inte driva med religion, utan skapa en metafor för jämställdhet mellan de olika trosuppfattningarna. Även med ”Go God Go” (2006) ville satiren markera respekt för religionens betydelse. Avsnittet utspelar sig i en framtid där religioner är utrotade. Som en följd krigar istället olika extrema ateistgrupper om vems vetenskap som är störst och vilka ismer som är mest rationella.

Serien har däremot alltid ifrågasatt vad som är rimligt att göra i religionens namn. Att påven skyddar pedofiler, att scientologkyrkan tar betalt för att sprida science fiction som alternativ psykologi, eller att ett fåtal självutnämnda representanter för islam håller Muhammeds avbild gisslan med hot om våld.
South Park bygger på kritik mot all slags fundamentalism. Tyvärr har medieklimatet blivit en helikopterplattform för just vinklad gapighet. Allt tal om yttrandefrihet hamnar i samma svartvita Lars Vilks-fälla. Något som mer och mer liknar en tjurskallig k-märkt kamp för rätten att skrika ”negerboll”.

Publicerad i GP Kultur 4/5

Monday, May 3, 2010

Britain's got Death Wish


De säger att det är de nattliga bloggrantsen som blir som roligast. Well, ibland hjälper det att se en dålig film.

Precis vad som behövdes inför Englands val: Lite gammal hederlig underklassbashing. Michael Caine axlar rollen som en slags brittisk Charlie Bronson som bestämmer sig för att rensa upp bland chavsslöddret i kvarteret. De fattiga ungdomsgängen i förorten skildras som en enda energidryckstjackad blob med hoodies. Tillsammans bygger de en kultur kring nöjesmord av mammor med barnvagnar och pensionärer. Vilket naturligtvis dokumenteras med mobilkamera. Caine spelar en pensionerad marinsoldat som en dag "får nog" och köper en picka för att... ja, för att halta omkring som stofil-Punisher.

Filmen som heter "Harry Brown" är en slags inverterad "Clockwork Orange" (som Michael Caine jämfört filmen med). Harry Brown är dock inte så intresserad av samhällets påverkan av individen. Eller hur maktinstitutioner kan föda våldstankar och moralisk ambivalens. Istället har man dukat fram hela den köttiga moralpanikbuffén och skildrar Englands arbetarklass som sig bör = smutsig, ful och i tunnelseende våldtäktsmode.

Ondskan i den lägre klassen blir nästan en parodi på sig själv när Harry Brown ska köpa vapen av två megapundare. Inte säljer de bara vapen, snortar kokain och skrattar maniskt i överkropp täckt med ärr, de gör också hemmagjorda våldtäktsvideos och röker sitt gräs ur en luger.
Mot denna onda värld ställer man alltså en gammal söt farbror, som dessutom är änkling. Nämen hälemin då.
Manusmötet var en fem minuter powerpointpresentation. "we have zero tolerance for gunviolence" multiplicerat med "fuckin pussy'ole!" och roten ur "You failed to maintain your weapon, Son" är lika med valårets tryggaste anakronism.

Betyg: 5/5 Jan Björklund-gluggar.