Twittergangsters (Aftonbladet Kultur 3/5)

Muskler är ute. Gängbråk, heder, skjutvapen och styrka är tråkigt och gubbigt.
Marknaden för att sälja den stereotypa bilden av en farlig svart man till den vita medelklassen – som gangstarapen gjort sedan 90-talet – har blivit mindre intressant i dag än den någonsin varit. Istället har en ny nihilism vuxit fram ur internets DIY-kultur. Hiphop som låter som twittertjatter och rappande internettroll.

Många rappare har twitter och använder det för att kommunicera med varandra och sina fans. Kollektivet Odd Future har släppt nästan tio album utan skivbolag. Men tack vare bloggar, twitter och forum har de lyckats bli ett av 2011 mest hajpade band och hamnat på omslaget av stora musiktidningar som XXL, NME och Billboard.
Odd future, vars hela namn är Odd Future Wolf Gang Kill Them All (OFWGKTA) består av ett gäng småglin mellan 16 och 20 år från Kalifornien som gillar att åka skateboard, smycka sina kläder med upp- och nedvända kors och rappa om våldtäkter och kokain. Deras konserter liknar 80-talets punkspelningar: bandmedlemmarna stagedivear tills någon i publiken bryter näsan.

Den machismo och homofobi som finns i hiphopen har i Odd futures munnar mer och mer börjat likna kommentarstrollande. Tidigare användes uttrycket ”no homo” som en brasklapp, och i bästa fall var det en lek med en homofobisk kultur. Kollektivets frontman Tyler The Creator är inte intresserad av genomtänkt homofobi och rappar totalt fantasilösa rader som ”I’m not gay, Fucking faggot”. Provokationen och chockvärdet verkar betyda mer än de faktiska orden, ungefär som hos ett typiskt internettroll. Hans andra efterlängtade skiva släpps den 10 maj och heter följdriktigt GOBLIN (troll).

På SXSW-festivalen i Texas tidigare i år sade skivbolagsmogulen P Diddy att Odd Future och Lil B, en annan av årets stora hajper, är hiphopindustrins framtid.

Lil B kallar sig själv The Based God, och är del av kollektivet The Pack, vars producent nyligen släppte den extremt internetpubertala låten Respect my dick. Lil B har också använt internet för att spruta ut hundratals låtar och mixtapes. Han har 100 myspace-sidor och är online 22 timmar av dygnet. ”De andra två sover jag eller beter mig perverst”, säger han i en intervju med magasinet The Fader.

Det här sättet att marknadsföra sig är inte helt nytt. Lil Wayne, en av världens största rappare, lade grunden för några år sedan då han släppte flera tusen låtar gratis under bara ett par år. Men han var, och är, fortfarande beroende av en typisk gangstaidentitet.
Nu verkar nätet göra gränserna mellan klass och etnicitet mer flytande inom hiphopkulturen, och gör det svårare för rappare att marknadsföra exotiska och farliga bilder av sig själva. Istället säljer de yngre rapparna bilden av sig själva som uppkopplade.
Soulja Boy, en av de största och yngsta rapparna just nu, listar sina intressen på twitter som gräs, räkna pengar och snabbt internet. Han retweetar också alla gånger någon av hans cirka tre miljoner följare skriver att han är snygg.

Gemensamt för musiken är att den faktiskt börjat låta som internet. Korta oneliners som skulle kunna vara tweets på 140 tecken. Lil B:s dummaste låtar består bara av ett tuggande beat, en namedroppad kändis och så slutklämmen SWAG. Exempelvis: ”Bieber, Bieber, Bitch I’m Justin Bieber – SWAG”.
Ordet swag (som betyder stil, eller attityd) används ungefär som en så kallad ”hashtagg” på twitter, ett avslut som kategoriserar orden. Som i raden ”Bitches suck my dick cus I lok like J K Rowling #SWAG”.

För ett par veckor sedan annonserade Lil B att hans nästa album ska heta I’m Gay. Dagens Nyheters Fredrik Strage skrev en krönika (29 april) där han hoppades att den flummige rapparens ambivalens skulle bidra till ökad tolerans inom hiphopen.
Men det bör poängteras att Lil B inte är bög, och frågan är vilket som provocerar de gamla bokstavstroende hiphopskallarna mest. Hans homovänlighet, eller att han motiverar albumtiteln med nihilismen ”Words don’t mean shit”.

KV.

Publicerad i Aftonbladet Kultur 3/5