Nästa: Vasaplatsen

Det är inte lätt med en sprucken ändtarm. Särskilt inte när skälet till denna smärta är handikappet vida känt som väldigt liten penis. Men även om din fru är så trött på din patetiska lilla kuk och dennes oförmåga att penetrera så mycket som en strut sockervadd, så trött att hon måste ta över, bli dominant som mannen i förhållandet och knulla dig med en strap-on samtidigt som du gråtande måste bita ner i din bettskena för att inte väcka grannarna med dina skrik när det gör så jävla ont. Ja trots din ursäkt till ett pulvriserat privatliv så borde du inte låta såna saker gå ut över ditt yrkesval. Ja, jag pratar med dig min käre biljettkontrollant.

Men förmodligen är det just därför du valt det här yrket, inte sant? Du slipper ju sitta ner på den ömma stjärten, och för en gång skull får du bossa runt folk som inte står i läglig position att vända över dig på alla fyra och och åter igen låta dig smaka på en familjär och väl förtjänt underkastelse. Nej, det är helt enkelt för mycket folk och för trångt för din feta chipsröv ändå. Så här i spårvagnen är det du som härskar.

Alltså en apa skulle förvisso klara av ditt jobb, och du är hur gammal? 52? Du är en vuxen fucking karl. Och här står du, och bötfäller tjuvåkare. Mm måste kännas som att du gjort precis vad du drömde om i livet. Att bli en sån där kontrollant. Bära jackan och emblemet på armen med stolthet. Att du åter igen skulle få smaka den där makten som berövats dig så många gånger.

Ja jävlar, här är du nu. Live the dream. You fuck.

fotnot: Gäller inte alla biljettkontrollanter (vissa är snälla) utan svinet som bötfällde mig idag.