Bergtunneln vid en av hamnarna i Göteborg är packad med fulla människor. Minst två timmar försenad går Simon Ohlsson från bandet Silverbullit ensam upp på en liten scen djupt inne i grottan. Han har på sig tights, nätbrynja och har målat hela sin kropp, inklusive sitt långa hår, i silver. Han ser ut som en blandning mellan en rockstjärna och en androgyn trollpacka.
En vägg av antimelodiöst oljud och grötig distortion strömmar ut från högtalarna. Simon Ohlsson skriker, hoppar omkring och badar i ljuset från stroboskopet. Performancenumret avslutas med en cover på Lynyrd Skynyrds ”Free Bird” samtidigt som videos med fåglar projiceras på en skärm bakom honom. Framför honom står jag, tillsammans med ett par hundra andra personer som kommit för fenomenet utan stängningstider, alkoholreglering eller danstillstånd. Det som i folkmun kallas ”svartklubb”.
Det är en av många spontana klubbkvällar i Göteborg. Bärsen kostar 20 spänn, vinet dricks ur plastmugg och folk tänker dansa till klockan sju på morgonen. Myten om Göteborg som ett Mecka för svartklubbar har förstärkts på senare år. Både av hemkära Göteborgstidningar och yrvakna Stockholmsmedier. Till och med New York Times skrev artikeln ”Sweden unzipped” (2007) – en reseskildring där några amerikanska reportrar, misstänkt mysbakis, skrev hem om att ”Ingenting i Göteborg känns äkta om det inte är officiellt olagligt”.
Det mesta är exotiserande, men samtidigt ligger en del i det subkulturella vurmandet som inte kan ignoreras.
– ”Underground” och ”svart klubb” är mer uttjänta fraser än vad ”rejv” någonsin var, menar Thomas, som DJ:at och anordnat mer, perifera fester i Göteborg under flera års tid.
Likt andra arrangörer av spontana House- och Technofester är han dels för fattig för att starta klubb på laglig väg, det kostar en förmögenhet, men han är också trött på alla regler.
– Alkoholtillstånd, danstillstånd, reglerade öppettider, alkoholskatt, nolltollerans mot narkotika och en generellt oavslappnad miljö har gjort att kreativa och festintresserade människor i Sverige, och kanske då framförallt Göteborg, sökt sig utanför de etablerade ramarna.
Göteborg är litet och de flesta i klubbsvängen känner varandra. Evelina är del av ett kollektiv som bland annat specialiserat sig på utomhusfester. Hon menar, precis som Thomas, att det finns ett behov hos både arrangörer och klubbkids att bli fria från den schemalagda upplevelsen som en vanlig krogkväll innehåller.– Dansmusik och danskultur är inte ut-och-supa-och-ragga, det handlar mer om att gå ut för att dansa.
– Det går att spela vilken musik man vill utan att ägaren blir nojjig och säger ”det här är inte kommersiellt nog, jag kommer gå i konkurs!”. Eller balla ur med inredning och ha en vision om att kombinera ljud, ljus, konst och mode.
Vi behöver inte stänga klockan fem när hela dansgolvet bara bubblar och du kan lätt fortsätta tre timmar till.
– Man knallar ut i något industriområde och blir serverad öl från ett badkar fullt med is. När alla måsten med en vanlig fredagkväll är borta blir folk friare. De kanske inte får nåt ragg, men det kanske blir lika bra ändå, fortsätter hon.
De spontana utomhusfesterna som poppar upp på sommaren beror knappast på att det är brist på lagliga krogar.
– Bara i Göteborgs citykärna har vi 400 serveringstillstånd, berättar Göran Stenström. Han jobbar med krogrelaterade frågor vid Göteborgspolisen och förklarar begreppet ”svartklubb” som tvetydigt. Ordet kan syfta på allt från en lokal med illegala spelmaskiner till en förening som har fest utan serveringstillstånd. Oftast kompromissar festfixaren med lagen genom att låta gästerna föranmäla sig på en lista så att hela grejen blir en fest för ett slutet sällskap. Men det kräver ändå att man har respekt för brandsäkerhet och alkohollagen, som kräver att alkohol säljs till självkostnadspris.
Polisen använder Facebook och flashback forum för festtips precis som oss andra, men gäller det en enstaka fest ute i skogen är de inte särskilt intresserade.
– Det är bara att slösa resurser. Det är i så fall om någon ringer in. Ofta är det krögare som känner av konkurrensen. Vilket kan vara en anledning till att de tjallar på svartklubbarna.
Så vad händer om ni hör om en spontan fest där folk dansar och dricker billig öl ute i skogen?
– Det tror jag inte att man lägger ner så värst mycket tid på, om de inte stör någon. I så fall åker vi dit och tittar. Men det tror jag inte är någon större prioritet.
Även om risken att åka fast är ganska liten finns den. Problemet med de fria spontanfesterna är, förutom att de ibland balanserar på lagens ytterkant, att när en plats blivit för populär går det inte längre att ordna fester där.
– Alla ställen är bra, tills de stängs, förklarar Thomas.
– Coolaste och mest vågade hittills var under valvbågarna till Göteborgs konstmuseum. Den festen lockade cirka 50 personer och höll på till klockan fyra innan två trevliga poliser uppmanade alla att flytta sig. Vilket de också gjorde – till Näckrosdammen där festen fick fortsätta ostört till långt efter soluppgången.
För de arrangörer jag varit i kontakt med handlar festerna heller inte om någon ekonomisk vinst.
– Vi gör det absolut inte för pengarna. Vi har aldrig tagit ut lön till oss själva, säger Philip, som är DJ och del av samma kollektiv som Evelina.
– De gånger vi fått pengar över har vi sparat allt till kommande fester. Vi har även gått minus några gånger. Det handlar om andra saker.
I år har Philip och Evelinas klubb erbjudit ett midsommarfirande långt utanför Göteborgs öde centrum. Klockan är sent när jag vandrar genom en becksvart skog tillsammans med lösa kluster festsugna människor. En kille några meter framför mig tänder en fackla som lyser upp vägen. Efter många minuters promenad kan vi höra basen mullra och vi kan följa vibrationerna. Housebasens puls gör att promenaden känns som att virra omkring i en kropps blodomlopp på väg mot hjärtat. När vi kommer fram till den lilla sjön möts vi av ett myller av dansande människor. Några halvligger i klungor på marken och alla dricker öl och kedjeröker.– LAJVARE! vrålar en packad snubbe efter fackelbäraren, som ignorerar kommentaren, men markerar att han kommit rätt och slänger ut pinnen i sjön. Tältet bredvid dansgolvet lyser i kräkgrönt, där går det att köpa öl, vin och förvånande nog Zeunerts trocadero.
Bredvid DJ-båset hänger festskapelsens krona. Ett alternativ till den traditionella midsommarstången; en midsommarvagina, komplett med klitoris.
När solen börjar gå upp är festen fortfarande på uppgång. Några modiga tar av sig kläderna och hoppar från bryggan för att svalka sig.
– Jag frågar ju mig samma sak varje
gång jag står där klockan tio på morgonen och fortfarande inte har städat klart, säger Evelina. ”Varför gör jag det här? Är det här kul?”. Och det är det någonstans ändå. Jag har själv gått på så många svartklubbar att det känns som paybacktime för alla som stått där och slavat genom åren.
Fotnot: Thomas, Philip och Evelina heter egentligen något annat.
KV.
No comments:
Post a Comment