Hej då, Dolores (Från ETC 27/8)

- Jag brukade ju ha ett hajfoster här förut.
Vad hände med det?
- Ja, det finns här någonstans...

Jag gör ett av mina sista besök på Dolores på Södra Allégatan. Den 4:september stänger de för gott. Men än så länge är allt som vanligt. T-Shirts hänger i taket bredvid ett avhugget dockhuvud och en darth vader-mask. Bakom en bokhylla med ninjabadankor och den satanistiska bibeln står Lasse ”Dolores” Otterström.
I 34 år har han sålt punkskivor, nya och begagnade serier, samlarfigurer, GAIS-souvenirer, erotisk och ockult litteratur. Ett underjordiskt popkulturarv som snart går i graven.

- Har du sett de här programmen om samlare på tv? Jag känner mig jävligt lik dem. Jag har ju inte så hemma, men på mina lager ser det ut ungefär som det gör här. Jag slänger ingenting.

Vad är det konstigaste du hittat?

- Det är nog en uppstoppad räv som jag köpte på en auktion, och den blev förstås såld.

Lasse och hans kompisar öppnade det första Dolores 1976 i Almedal. Då en renodlad skivaffär som var först att importera punk til Göteborg. Lasse spelade bas punkbandet i The Perverts, tillsammans med bland andra Fredde Wadling. 1980 började punkvågen mattas av. Samtidigt flyttade Dolores till Heden där Lasse tillsammans med fler kompisar började sälja serier och musik, den här gången hårdrock. Kring 89 öppnade Dolores på Drottninggatan, men splittrades upp två år senare och blev renodlad skivaffär och grund till skivbolaget Dolores recordings (som senare skulle släppa Broder Daniel, Håkan Hellström och Bad Cash Quartet).
91 var Lasse själv igen och öppnade upp det som skulle bli Göteborgs enda riktiga undergroundantikvariat.

- Då var det nästan tomt i affären, jag fick spärra av hälften med ett rep. Det var någon som sa till mig att ”den här lokalen kan du aldrig fylla ut”.

Att fylla upp lokalen var inga problem. En snäll beskrivning av butikens stökiga innehåll är ett välordnat kaos.
Förutom Amerikanska serier och massmördarböcker finns massor av ockult litteratur som blev stort under tidigt 90-tal. Lasse har inte läst särskilt mycket själv utan mest varit intresserad av själva fenomenet.

- Känner du till "Malleus Maleficarum" ("Häxhammaren" red anm)? Det var den boken de skickade ut som lärobok under häxförföljelserna där det stod hur man skulle hitta häxorna och behandla dem. Vi har sålt allt från den boken till Anton LaVey (Satanistbibeln).

- Jag har alltid tagit in det som är på gränsen till vad folk tycker att man ska sälja, men aldrig fått några direkt allvarliga reaktioner. Jag har bara blivit hotad en gång och då var det några avvikande satanister som tillhörde motståndare till LaVey. Men det hände inget, de var bara inne och gapade lite.
Vi har Jehovas Vittnen tvärs över gatan och de har aldrig varit här, hehe.

Att hitta urgamla serier har alltid varit en stor charm med att besöka Dolores. Medan vi står och pratar kommer en man förbi och köper tre ”Barnen från Söderhavsön” från 1944. Varje ex för 400 kr. Och alla sjuka plotterprodukter. Bredvid kassan står olika obskyra mintaskar och Lasse guidar:

- Zombiemintsen lär ska vara äckliga. Death Mints är goda, de där (communist mints) har currysmak och är väl lite sådär. Vitlöksmintsen har alldeles för svag vitlökssmak. De där (”grog flavoured”) Pirate mints har jag aldrig smakat faktiskt.

Dolores logga föreställer en söt flicka med rött läppstift och ritades av en tjej Lasse kände för 30 år sedan. Han tyckte dock att den var för gullig och gav flickan en flintskalle. Sen dess har i princip varenda svensk serietecknare, från Johan Wanlo till Åsa Grenvall, ritat in flickan i hyllningsteckningar som står i en monter vid Dolores ingång. Ett kvitto på hur omtyckt verksamheten varit. Något som också förstärkts av att fans på internet gjort sitt bästa för att hålla affären på fötter.
När näthandeln kom igång försvann suget efter ockultism och Lasse fick istället satsa på Amerikanska serier och Manga. Så fort en sak blev omodern lyckades Lasse hitta nästa grej. Men försäljningen har tyvärr gått stadigt nedåt de senaste åren.

- Vi säljer inga mängder av något längre. Förut när det kom ett nytt album sålde vi några hundra ex, men nu säljer vi kanske tio-tjugo. Resten köper väl på nätet. Men det är många olika grejer som spelar in.

I framtiden hoppas Lasse kunna starta en webbutik i mindre utsträckning. Först ska allt sorteras och säljas via tradera.

Hur känns det att stänga för gott?

- Det känns lite både och. Jag ser fram emot att pröva något nytt men det klart att jag kommer sakna affären. Det känns ändå skönt att stänga nu och inte hålla på så länge att folk känner att ”den har blivit så dålig att det är lika bra de stänger”.
Jag vill sluta på topp.

Kristoffer Viita

fotnot: Dolores stänger igen portarna den 4:e september, se till att gå dit innan dess.

Publicerad i ETC 27/8