Framtiden.

Tja, förlåt om jag inte skrivit på ett tag. Eller förresten, vadå förlåt? Jag är inte ledsen. Om något är det ert fel, för att ni kommenterar för dåligt. Nädå, I kid b'cus I love, det vet ni.

Jag har flyttat till Stockholm. Det är därför det blivit dåligt uppdaterat om aktuell popkultur. Separationsångesten med Göteborg gjorde till en början att jag bara klarade av fjärdelätta filmupplevelser, varför jag såg om härliga "Upp". För ett par dagar sedan såg jag även folkpartiets skojfriska valfilm, bättre känd som "Sex and the city 2" och blev åter igen lite nedstämd av att behöva tänka på valet. I ett försök till självterapi har jag därför börjat bunkra upp med kultur som bättre ska få mig att hantera den politiska situationen just nu. Jag såg t ex dokumentären "Chockdoktrinen" igår, baserad på Naomi Kleins bok om "katastrofkapitalismens" struktur. Den var väl hyfat intressant. Men också gammal skåpmat om man redan är insatt i neo-liberalismens förtryckande mekanismer. Det var heller ingen särskilt visuell dokumentär, utan rätt skolboksmässigt presenterad.
Det bästa var väl att få en större historisk inblick i bakgrunden till Reagan och Thatchers ekonomiska politik.
Milton Friedman, som fick nobelpriset i ekonomi på 70-talet, lyckades konstruera en närmast medicinsk formel för att "bota" länder som blivit sjuka i kommunism, eller var på väg ditåt. Milton menade att botemedlet var politisk chockterapi, t ex en större katastrof, varefter det gick lättare att driva igenom privatiseringar av statliga institutioner och lägga ut dem på en fri marknad.
Formeln prövades för första gången av Nixon via Pinochet i Chile och överträffade Friedmans förväntningar efter hans död när USA privatiserade Armén under Irak-kriget (den enda institution Friedman själv inte ville privatisera).

Inte så mycket nytt kanske, en rätt tillspetsad "En obekväm sanning" över global ekonomi. Andra filmer i samma genre är "Zeitgeist" (dock väldigt konspiratorisk) och de två dokumentärerna om skojarna "Yes men". Två snubbar som crashar World trade-konferenser världen över och gör pranks förklädda till affärsmän.

För att komplettera min självterapi har jag införskaffat "Det stundande upproret" som jag inte orkat läsa ännu. Samt "Threads", som tydligen ska vara den bästa filmen någonsin om en post-apokalyptisk framtid.