- Mamma, vad är en fitta?
- Hmmm.... var har du hört det ordet Jimmie?
- Det stod på ett av videofodralen som ligger på teven.
- ”Fitta” är en riktigt stor lampa. Man använder det till exempel såhär: ”Den stora fittan lyste starkt upp rummet och gjorde att kvällens mörker stannade utomhus”.
Pappa Fredriks oro stillades något. Han ville inte att barnen skulle rota i hans och Blubbys porrkollektion. Nu hade det nästan hänt och någon måste bannas.
Det enda barnen fick titta på var familjens egna hemvideos som Pappa Fredrik spelat in med sin gamla VHS-kamera och som, med lite meck kunde kopplas direkt till den nya fina platt-teven. En liten present han gett sig själv efter lönelyftet för fyra år sedan.
Ibland sjöng och dansade syskonen framför kameran. Ibland spelade Pappa Fredrik in när de tävlade simning i poolen.
Detta var lejonparten av deras små liv.
Middagen hade gått snabbt och barnen hade ätit ordentligt. Köttfärslimpa till huvudrätt, Äppelkompott till efterrätt. Och kanske var det sockret som skruvat upp Jimmie. Han hade en massa energi att ställa frågor. Mamma Lena svarade tålmodigt, om än med en irriterad kyla i rösten.
- Kan jag få telefonen mamma?
- Javisst.
Lena sträckte över saltkaret till Maud. Jimmie fortsatte fråga.
- Vad är en zombie?
- Var har du hört det ordet?
- Jag minns inte...
- Nåväl, en zombie är en liten gul blomma.
Lena hällde upp en nytt glas vin och vände sig tillbaka till sin efterrätt.
Pappa Fredrik torkade av flinten som blivit glansig av värmen från de tända ljusen. Han backade upp sin hustru.
- Tsk tsk tsk, Jimmie Jimmie Jimmie. Varför ställer du så dumma frågor? Lyssna på vad Blubby säger bara.
Pappa Fredrik hann precis rufsa om Jimmie i håret när han märkte vad lille Jan, som satt tvärs över bordet höll på med.
- Lek INTE med maten Janne! Vad har jag sagt om det där?
Lille Janne tittade upp från sin tallrik. Han hade byggt ett berg av mos med hjälp av äppelkompotten och använt sin kniv och gaffel som spade och bulldozer. Pappa Fredrik blev rasande.
- Vad ska det här föreställa!?
- Det ä-är en vulkan...
Lille Janne gnydde och kurade upp sig mot sin storasyster Maud. Men hon lutade sig bort från honom som om han luktade illa. Hon hade ätit upp allt på tallriken och ville inte bli indragen i Jannes problem. Hon hade varit duktig och skulle slippa få skäll.
Lille Janne blev vit som en magnecyl i ansiktet och sjönk ihop mer för varje sekund. Då såg Jimmie sitt tillfälle.
- Det var Janne som sa att jag skulle fråga om filmen!
Jimmie hade känt pappa Fredriks hårda fingrar i sitt hårfäste. Det var en omrufsning som sade ”frågar du en dum fråga till rycker jag av dig håret”. Nu blev Pappa Fredriks ögon svarta.
- Stämmer det här Janne?
- J-j-j-ag...
- Göran!
Pappa Fredrik vrålade ursinnigt på Göran, som var äldst. Pojken hajade till, rätade på ryggen och rättade upp sina tjocka glasögon som hamnat på nästippen.
- Hämta Pappas video och min eltejp!
Göran pep snabbt iväg och kom tillbaka med en VHS-kasett och en rulle eltejp. Pappa Fredrik plockade ut kasettbandet från det enfärgade fodralet. På ryggen hade han själv skrivit ut titeln: ”Underhållning”. Han höll upp kasetten framför ögonen på lille Janne.
- Vad ska jag göra med den här nu då? När du är så nyfiken?
Lille Janne vågade inte svara.
Pappa Fredrik petade fram en öppning på tejprullen och tejpade sedan fast kasetten i sin egen hand.
- Var det något mer du undrade Janne? Va?
Janne fortsatte sitta tyst med en förvånad blick smälld över ansiktet. Han tittade sin pappa i ögonen.
- Titta ner! Du tittar inte mig i ögonen!
Pappa Fredrik måttade en slag. Det gick i en rak båge och landade perfekt för att smasha kassetten i Jannes ansikte. Jannes nacke knöck snabbt bakåt och kraften i slaget gjorde att han balanserade en kort stund på köksstolens bakben.
Pappa Fredrik väntade en liten stund.
Janne satt omtöcknad och andades tungt medan resten av familjen stirrade ned i sina efterrätter.
Sedan kom nästa slag. Det var hårdare.
Ljudet av den ihåliga plasten som träffade Jannes framtänder ekade runt det tysta middagsbordet. Janne slog bakhuvudet i väggen och rasade sedan framlänges över bordet. Blodet rann över hans haveri till äppelkompott.
Det hördes ett klirr mot porslinet. Lille Janne tittade ner och försökte se vars ljudet kommit ifrån. Han plockade upp en liten bit av sin egen framtand från tallriken.
Pappa Fredrik gjorde ett sista konstaterande.
- Det är inte hela tanden. Men du kommer att få en glugg, så är det.
***
Nästa dag åkte Pappa Fredrik som vanligt till jobbet. Göran, Maud, Janne och Jimmie stannade hemma med mamman Blubby som övervakade varje steg de tog. De hade aldrig varit utanför de höga staketen som omgärdade husets vackra trädgård. De hade dock förstått att det var extremt farligt där ute och att endast tillräckligt vuxna kunde lämna huset.
På gården älskade de att leka.
Den här dagen var väldigt solig. Himlen var klar. Maud och Göran lekte en slags stafett medan Janne och Jimmie tittade på.
När alla andra gått in i huset för att dricka lemonad med Blubby stannade Jimmie kvar på gräsmattan och njöt av solen. Han hade på sig sin nya randiga skjorta som Pappa Fredrik gett honom i present. Korta ärmar. ”Dressman” hette skjortan, det hade pappa berättat. Jimmie kände sig glad.
Plötsligt såg han något i ögonvrån. Någonting svart och hårigt. Det stack i Jimmies ögon i kontrast mot allt det gröna vackra.
Han tittade närmare. Det var ett monster.
Jimmie satt som fastfrusen och stirrade in i det ludna varelsens smala ögon. Han märkte inte ens att han kissat på sig. Kisset i kalsongerna hann snabbt bli kallt och gav Jimmie en obehaglig känsla.
Han hade aldrig sett den svarta varelsen förut, men han förstod att det var något mycket farligt. Långsamt, som i slow-motion, rörde han sig tillbaka mot huset. Han hämtade häcksaxen från verktygsförrådet och sprang ut på gården igen.
Monstret var kvar. Det låg i skuggan och sträckte på sig. Långsamt, långsamt närmade sig Jimmie med häcksaxen. Böjda knän och varje steg med hälen försiktigt ned i gräsmattan så att han inte skrämde besten.
Ungefär en halvmeter därifrån satsade Jimmie allt och kastade sig fram. Saxens vassa knivar skar genom djurets kropp lika lätt som om den vore gjord av smör.
När Pappa Fredrik kom hem och fick höra om monstret blev han mycket upprörd och samlade familjen för ett möte ute vid poolen.
- Den här varelsen är en av de farligaste som finns i världen. Den kallas ”katt” och är det största hotet mot vår familj. Jimmie gjorde rätt som dödade den, men det han gjorde var inte säkert.
- Partär!
Pappa Fredrik beordrade, barnen löd och ställde sig på alla fyra framför honom.
- Vi måste förbereda oss ordentligt om vi inte vill bli kattmat. Katter är naturligt rädda för människor som låter så här.
Pappa Fredrik började skälla som en hund
- Gör som mig nu! Låt som mig!
Maud började försiktigt.
- V-vuff? Vuff.
- Högre! Allesammans nu!
Alla tog i från tårna, särskilt Jimmie
- VOFF! VOFF! VOFF! VOFF! VOFF!!!
- VOFF!
- VOFF VOFF VOFF!
- VUF! VOF VUF VOFF!! VOFF VUFF!!!
- Bra! Ni måste alltid vara beredda att försvara er om det skulle komma en ny svart katt till vår gård.
- Så, kom hit Göran. Kom och slicka mina fingrar.
Göran satte sig bredvid Pappa Fredrik och slickade hans fingertoppar. ibland fick han små hår från händerna i munnen. Men det låtsades han inte om.
- Snart kommer mamma att föda två syskon och en hund åt oss. Om ni sköter er ordentligt med omställningen kommer ni bli rejält belönade.
***
Pappa Fredrik ringde otåligt på ringklockan vid disken. Den trötte kennelskötaren släpade sig fram och dunsade ner i en kontorsstol framför disken. Han tittade upp på Pappa Fredriks bestämda ögon och såg att han hade att göra med en bestämd man.
Läpparna under hans bruna mustasch började prata.
- Vad kan jag hjälpa till med?
- Jag skulle vilja hämta min hund.
- Jag är ledsen...
Kennelskötaren lade ansiktet i sin högra hand och sneglade runt om i rummet. Kontoret var dekorerat med hundratals priser från hundtävlingar.
När han började förklara lät det som om han haft samtalet åtskilliga gånger.
- Din hund är bara i fas två av sin träning. Han har fortfarande kvar tredje, fjärde och femte fasen kvar.
- Låt mig förklara: En hund är som en bit lera. Vårt jobb här är att forma den leran. En hund kan vara dynamisk, aggressiv. Den kan vara en fighter eller en fegis. Men det krävs jobb, tålmodighet och uppmärksamhet från oss. Din hund, precis som alla andra hundar, behöver lära sig från oss hur man beter sig. Vi är här för att fastställa vilket beteende din hund ska ha. Vill du ha ett husdjur, en vän, eller vill du en hund som respekterar sin herre och lyder dina order?
Förstår du?
Pappa Fredrik nickade.
- Jag förstår.
***
En viktig text jag tycker at alla borde läsa inför valet är den här.
No comments:
Post a Comment