Recension: Pink Friday

OK. Nicki Minaj debut Pink Friday har alltså läckt idag. Den här händelsen har sparkat på mig och väckt mig från en mycket skön och tillfredställande bloggvila.
Så hur blev skivan?
Vi tar det låt för låt i sann blogganda.

I'm the best.
Whoa maxat. En logisk introlåt på "rags to riches"-temat som upprepas i olika variationer. Nicki rappar lite om att hennes pappa gick på crack och om hur hon hamnat på toppen av allt. Jag gillar kombinationen av att Nicki jobbar för "the girls that never thought they could win" och samtidigt mördar haters med "Tell these bitches get a stick, I'm done leading the blind".
Beatet är mer dansgolv än gathörn, låter som...bra eurodisco? Fedt.

Bäst line: "To all of my bad bitches, I can see your halo".

Romans Revenge (feat Eminem)
Den här hade vi ju hört sen tidigare. Men shiiit vad hård den är. Ett monotont mörkt beat som bara klättrar uppåt i nervositet tills "hooken", ett kort fill med "Ruh! Ruh! - Like a dungeon dragon" frustas fram. Nicki och Em staplar diss på diss på diss till töntar och has-beens på tyngsta sätt önskvärt.
Eminem är också bäst på att rappa när han inte predikar om nykterhet utan flippar ut i aggressivitet och hat. Tyvärr även böghat i det här fallet, vilket känns mindre kul, men ingen direkt en chock för att komma från honom.

Did it on'em
Fattar inte vad den här låten handlar om. Typ att pissa och skita på sina fiender? Fine. Men det är dålig rap här, beatet (som iofs är rätt ball) är för segt för Nickis ettrighet så att hon låter off-beat som en liten färsking.

Right thru me
Ytterligare en gammal låt som alla redan hört. Den peakar skivan lite innan den långa vägen nedåt. Nicki har träffat ett loveinterest och rappar om att försöka hålla på sina känslor, vilket alla vet är lättare sagt än gjort ("Nigga got the peephole to my soul").
En klassisk rak poppig radiohit. Snacka inte om att hon inte kan sjunga. i alla fall inte när ni snackar om den här låten.

Fly (feat Rihanna)
Usch. Vad hände? Rihanna öppnar med en riktig pekoralrefräng som skär i mina öron. Rappen emellan känns som kinesisk vattentortyr i väntan på att hooken oundvikligen kommer tillbaka.

Save me
Hörde jag drum n Bass i de första sekunderna? Jo, tydligen. Och det kommer tillbaka på konstiga ställen.
Nicki kanaliserar här sin inre Marie Antoinette och rappar om att hon är ensam på tronen med alla rikedomar och behöver någon som räddar henne. Det finns potential i beatet som påminner om ett EKG-ljud, men nä, det här låter för bedrövligt.

Moment 4 Life (feat Drake)
Boooooring! Och för att tala med George Costanza in affekt: "Hate the Drake!".

Check it out (Feat Will.I.Am)
Detta säger allt som behöver sägas om denna låt.

Blazin (Feat Kanye West)
Ah, okej. Nu är vi tillbaka ovanför ytan för en kort andningspaus. Nicki är tight, rolig och slaktar metaforerna på löpande band. Beatet är rätt mäktigt och Kanye kanske inte kommer med så mycket men drar iaf ett kul skämt: "We got two white russians but we still need some drinks".
Skulle kanske passat bättre på Kanyes nya skiva.

Here I am
Nicki snackar om att poppa steroider? Kul! Men någonting gnager i mig när jag hör alla sakrala körer och bakom refrängen "I'm a woman hear me roar" (asså?).
Jag kommer inte återvända till den här låten.

Dear old Nicki
Som en sämre variant av Here I am och Right thru me. En slå-tillbaka-ballad som Nicki gjorde bättre två gånger på sitt första mixtape ("Go hard" och "Can anybody hear me"). Men här i någon slags tredje-personstrassel. Beatet är shiet så orka bry sig, right?

Your Love
Epicness förstås. Men om man lyssnat på den här låten i typ ett halvår känns det ändå rätt frestande att trycka next.

Last Chance (Feat Natasha Bedingfield).
NEXT!

Oj, var det redan slut där? Fuck.

Med tanke på att Pink Friday haft mer än tre bra låtar (mycket ovanligt för rapskivor) kan den knappast beskyllas för att vara ett totalt magplask. Men den där mästerliga debuten som alla väntat på var en ganska obekväm chimär. Nicki Minaj visar också rätt osofta tendenser till att vilja bli en fjäskare för radiovågorna istället för klubbgolvet.

Betyget blir lite ovilligt godkänt, tre barbietrekanter av fem möjliga: