Modeblogg: Man 2011

Du vaknar upp och det är nåt som är konstigt.
Du har sovit för länge igen, tittar på klockan och en kall känsla av skuld isar till i magen. Det brukar kännas så här när du varit vaken halva natten och spelat Grand theft auto IV. Det är precis vad du har gjort.
Vad ska du göra nu? En seghet i hjärnans synapser gör att strömmen mellan tanke och handling flyter klumpigt som ärtsoppa.
Klädhögen på golvet luktar unket, men du har inget jobb att gå till och behöver inte klä på dig. Du tar frottémorgonrocken från landstinget och sveper den runt dina håriga axlar.
Klockan är redan halv tolv. Limbo mellan frukost och lunch. Och du har rätt, du förtjänar verkligen inte frukost, så du väntar en hel timme tills du äter. Magen skriker, men ciggen du röker i fönstret mättar falskt.
När du väl käkar är maten översaltad, den växer i munnen och är tung att svälja.
Efter ”lunchen” tar du ett djupt andetag, tvingar klumpen i halsen och ringer försäkringkassan.
Känner du igen dig? I så fall har du gjort något rätt. Du är Man 2011.

Mode är ett underligt koncept. En del diskuterar det utifrån fysiska produkter. Tyger, nål och tråd. Andra diskuterar det i förhållande till skönhet och yta. Det finns faktiskt också de som tror att mode har med vetenskap att göra. Ludacristmas!
Mode handlar, precis som all annan kultur, om berättelser. Anekdoter från en livsstil - om man vill låta lite kultursida.
2011 är inget undantag. Och nu handlar den förhärskande berättelsen om en entreprenör som gillar Family Guy, tar för sig och tjänar fantasisummor för Sveriges tillväxt. Modet som skapas från denna livsstilsberättelse ser ut exakt som det låter: självmordsbenäget.
Tänk efter hur du vill leva och vad som betyder något. Vill du se ut som en innesäljare eller Lindsay Lohan?

Svaret är klart som det renaste färskvatten Man 2011: Sjukskriven.



Obs!
lästips.