Högsta betyg. Ni kan läsa texten här.
Showing posts with label Ruben Östlund. Show all posts
Showing posts with label Ruben Östlund. Show all posts
Friday, November 28, 2008
Wednesday, November 26, 2008
Ruben Östlund (NSD 26/11)
Ruben Östlund fick kritikernas välsignande ryggdunkning efter Gitarrmongot (2004) . I hans Cannes-applåderade film De ofrivilliga som har premiär på fredag skildras fem fristående delar där individen ställs mot gruppen. Episoden med grabbgänget visar en hård och homoerotisk jargong som sen unga år är cementerad i gruppens dynamik. Den gällande normen leder till en ganska obehaglig övergreppssituation när en av killarna inte längre vill vara med i leken.
Det är ofta den som kritiserar eller gör motstånd mot gruppen som blir betraktad som lite jobbig. En lärarinna i filmen kritiserar en kollega som misshandlat en stökig elev får sedan höra att hon har ”samarbetssvårigheter”.
Samtidigt får de personer som aldrig väljer att gå emot gruppens förväntningar uppleva skuld på ett mycket mer påtagligt sätt.
Varför är gruppbeteende så destruktivt?
- Det finns både positiva och negativa aspekter av att vi människor är flockdjur.
Jag har blivit intresserad av de negativa aspekterna på det sätt som den begränsar oss i att agera så som vi kanske vill. Att den nästan förlamar. Vi är så otroligt rädda för att tappa ansiktet för vår grupp.
När jag hade sett din film ville jag ändra på mig själv. Men jag fick ingen lösning direkt.
- Det finns ingen enkel lösning på det. Om man tittar på skolfröken i filmen så har ju hon en teoretisk bild av detta. Hon kan göra ett etiskt experiment av hur gruppen fungerar, men sedan kanske hon inte lyckas leva efter det i praktiken. När pojken blir slagen i korridoren så reagerar hon inte direkt. Sedan gör hon ju det och då är det möjligt att det får konsekvenser som gör att hon inte kan delta i gruppen efteråt.
Scenen när hon säger åt en annan lärare att ”titta på mig när du pratar”, Är den vuxenmobbningen en effekt av hennes avståndstagande från gruppen? Eller är allt i hennes huvud?
- Någon som vågar opponera sig mot gruppen är en person som litar väldigt mycket på sina egna känslor.
Det kan vara både på gott och ont. Ibland reagerar man utifrån något som inte är konkret. Hon kanske skulle kanske kunna delta genom att själv börja prata? Men det där får gärna vara öppet.
Din filmiska stil är väldigt speciell.
-
Ett datorspel jag var väldigt inspirerad var Sim city. Man såg en stad från fågelperspektiv och det fanns vissa knappar för jordbävning eller härdsmälta. Jag kunde titta på det ganska faschinerat, som att titta på en mystack.
Känslorna i sig kan ofta göra att man mindre intellektuellt deltar i ett skede.
Jag vill inte åt de där känslorna av sorg eller glädje på det sättet. Det finns något voyeristiskt i att betrakta tillvaron kallt som jag tycker är intressant.
Publicerad i NSD 26/11
Det är ofta den som kritiserar eller gör motstånd mot gruppen som blir betraktad som lite jobbig. En lärarinna i filmen kritiserar en kollega som misshandlat en stökig elev får sedan höra att hon har ”samarbetssvårigheter”.
Samtidigt får de personer som aldrig väljer att gå emot gruppens förväntningar uppleva skuld på ett mycket mer påtagligt sätt.
Varför är gruppbeteende så destruktivt?
- Det finns både positiva och negativa aspekter av att vi människor är flockdjur.
Jag har blivit intresserad av de negativa aspekterna på det sätt som den begränsar oss i att agera så som vi kanske vill. Att den nästan förlamar. Vi är så otroligt rädda för att tappa ansiktet för vår grupp.
När jag hade sett din film ville jag ändra på mig själv. Men jag fick ingen lösning direkt.
- Det finns ingen enkel lösning på det. Om man tittar på skolfröken i filmen så har ju hon en teoretisk bild av detta. Hon kan göra ett etiskt experiment av hur gruppen fungerar, men sedan kanske hon inte lyckas leva efter det i praktiken. När pojken blir slagen i korridoren så reagerar hon inte direkt. Sedan gör hon ju det och då är det möjligt att det får konsekvenser som gör att hon inte kan delta i gruppen efteråt.
Scenen när hon säger åt en annan lärare att ”titta på mig när du pratar”, Är den vuxenmobbningen en effekt av hennes avståndstagande från gruppen? Eller är allt i hennes huvud?
- Någon som vågar opponera sig mot gruppen är en person som litar väldigt mycket på sina egna känslor.
Det kan vara både på gott och ont. Ibland reagerar man utifrån något som inte är konkret. Hon kanske skulle kanske kunna delta genom att själv börja prata? Men det där får gärna vara öppet.
Din filmiska stil är väldigt speciell.
-
Ett datorspel jag var väldigt inspirerad var Sim city. Man såg en stad från fågelperspektiv och det fanns vissa knappar för jordbävning eller härdsmälta. Jag kunde titta på det ganska faschinerat, som att titta på en mystack.
Känslorna i sig kan ofta göra att man mindre intellektuellt deltar i ett skede.
Jag vill inte åt de där känslorna av sorg eller glädje på det sättet. Det finns något voyeristiskt i att betrakta tillvaron kallt som jag tycker är intressant.
Publicerad i NSD 26/11
Sunday, November 23, 2008
Jag är på Stockholm filmfestival
Det är ju trevligt och ball och allt, men det är också en upplevelse hårt förpackad i besvikelsens presentpapper. Jag Intervjuade t ex Ruben Östlund (hans film De Ofrivilliga har premiär på fredag) och kände att vi hade ett moment där. Han slet fram anekdoter om "en svensk tiger" och någon äventyrare i en luftballong. han verkligen överträffade sig själv i referenser till problematiska gruppmekanismer.
Sen går jag och ser Rubens film på kvällen. Där berättar han exakt samma anekdoter för publiken.
Och jag som alltid fått höra att jag är speciell...
Såg the Brothers Bloom, vilket var plågsamt bortom räddningens gräns. Varför skulle jag gilla en film om två con-artist? Blåsningen med Paul Newman kanske?
Jag såg också Kim Ki-Duks nya film Dream. Den handlade om en kille som drömmer saker, en tjej som går i sömnen och agerar ut vad killen har drömt. Ja, det är tyvärr precis så dumt som det låter. Synd. Jag gillar ju Kim sen tidigare han verkar helt ha gett upp att åtminstone göra snygga filmer och bilderna har blivit mindre intressanta. Bara boring-ass medelklassmiljöer, typ ikeahem och lattefik i de senaste tre filmerna. Vad är det?
Top-5 Kim Ki-Duk
1. Binjip (Järntrean)
2. Spring, Summer, Autumn, Winter... and Spring
3. Shi Gan (Time)
4. Hwal (the bow)
5. Soom (Breath)
Bubblare: Samaritan Girl
Här är den bästa filmen på världens största all-year-around-international-film-festival: Youtube.
Ett klipp helt utan besvikelser:
Sen går jag och ser Rubens film på kvällen. Där berättar han exakt samma anekdoter för publiken.
Och jag som alltid fått höra att jag är speciell...
Såg the Brothers Bloom, vilket var plågsamt bortom räddningens gräns. Varför skulle jag gilla en film om två con-artist? Blåsningen med Paul Newman kanske?
Jag såg också Kim Ki-Duks nya film Dream. Den handlade om en kille som drömmer saker, en tjej som går i sömnen och agerar ut vad killen har drömt. Ja, det är tyvärr precis så dumt som det låter. Synd. Jag gillar ju Kim sen tidigare han verkar helt ha gett upp att åtminstone göra snygga filmer och bilderna har blivit mindre intressanta. Bara boring-ass medelklassmiljöer, typ ikeahem och lattefik i de senaste tre filmerna. Vad är det?
Top-5 Kim Ki-Duk
1. Binjip (Järntrean)
2. Spring, Summer, Autumn, Winter... and Spring
3. Shi Gan (Time)
4. Hwal (the bow)
5. Soom (Breath)
Bubblare: Samaritan Girl
Här är den bästa filmen på världens största all-year-around-international-film-festival: Youtube.
Ett klipp helt utan besvikelser:
Subscribe to:
Posts (Atom)
