Entourage säsong fyra (tre första avsnitten)

Säsong fyra har efter tre avsnitt svajjat ganska rejält. Första avsnittet, gjord som en behind the scenes dokumentär var ett av de bästa någonsin (jag ska snart förklara varför). Avsnitt nummer två var pinsamt uselt. Visst var väl jakten på Walsh och den enda filmkopian av "Medeiin" lite småkul. Men framför allt är det bara ett billigt knep att skjuta upp saker och ting utan att bjuda på något nytt. Detsamma gäller Dramas inflyttningsfest där han som värd får spela sur pedant. Historien om att Aris dotter blir utsparkad från den fina privatskolan för att han som pappa är, för ful i munnen? Kom igen eller? Så löjligt uppenbar utfyllnad, så tomt. Och rocktjejen i rosa trosor som de filmar baken på i typ en minut medan hon bråkar med någon ? Well...

Avsnitt nr tre som gick i söndags landar någonstans i mitten. Vince träffar coole Dennis Hopper, Eric bråkar lite med Walsh som i sitt vanliga manér har den grymmaste stilen i hela serien och skriker okänsligt åt Eric att "fuck off". E säljer "Medeiin" till tjockisen Harvey Weinstein som gör sig bra på ett buffligt sätt bakom ett skrivbord.
Den obligatoriska grabbigheten är seriens sämsta sida och bristen på den testosteronstinna atmosfären är delvis vad som gjorde avsnitt 1 så bra. Delvis.
I tredje epen är den här machopesten förlagd till Turtle och Dramas äventyr (som så många gånger tidigare). Drama vill ligga med en gammal flamma och tycker att Turtle ska "Take one for the team" genom att ha sex med den feta vänninan. "There's no way I'm fucking that old lady!" - Snacka om tung, hård, dramatik. Drama får ett ofrivilligt rimjob håhåh! Skitkul, INT.

Entourage balanserar ofta på en farlig liten pianotråd. När det övergrabbiga blir så påtagligt att det inte går att ignorera för alla metareferenser i världen, då har serien problem. Lösningen kallas utveckling. Ingen vill höra AC/DCs gubbrockriff hela livet, såvida de inte är retarded. precis som ingen vill titta på en serie vars humor ständigt återkommer till omoderna "No fat chicks"-skämt.

Seriens skapare med the Funky Bunch i falnande minne borde ge Turtle och Drama mer att göra med sina karriärer istället för att driva omkring i sina bubblor av grisighet. Vad som gjort Entourage intressant är känslan av att vara i händelsernas centrum. Att det finns hemliga dörrar till framgång på de mest oväntade ställen. Det som gjort serien dålig är att den måste leva upp till ryktet "Sex and the city för män". Sex and the city var en skitserie, men gav åtminstone en analys och lite djup till allt runtsexande. Entourage får för sig att alla män vill ha promiskuöst sex utan intelektuellt utbyte för att sedan fortsätta brottas och luncha med sina killpolare i sann neograbb-anda.

AJ Soprano och poolen.

Följande text innehåller spoilers.
Nu får Oz, Lost, Carnivale, The Wire, Big love och alla andra ursäkta. Sopranos är så överlägset bäst att allt annat känns lika överflödigt som ytterligare en spruta i Pete Dohertys armveck.
Det senaste avsnittet (s06e19) var ett av de starkaste jag sett och ett sånt jag kommer minnas länge. Ungefär som det med Chris och Paulie och mordet på ryssen ute i skogen.
AJ försöker ta självmord genom att knyta fast ett cementblock runt foten och hoppa ner i poolen men misslyckas.
Familjens Pool har förresten en konstig vibe över sig. Det var där Tony plaskade runt och förälskade sig i de ditflyttade ankorna i första säsongen. De som (om jag minns rätt) hjälpte till att utlösa en panikattack. Det var också där han hade sex med Carmela under deras separation, vilket ledde till att de flyttade ihop igen. Och nu AJ, som överlevde sitt självmordsförsök eftersom Tony hann hem. Jag har alltid tyckt dåligt om sonen AJ. Han skyller alltid ifrån sig och dräller bara omkring utan mål eller ambitioner. Aftonbladets NY korre Per Bjurman har förutspått AJs död innan säsongens slut, och menade att det var good riddance. Jag var beredd att hålla med tills jag såg den där scenen med den misslyckade drunkningen. Den här gången brydde jag mig. Jag satt med gråten i halsen och ville skrika "Drunka inte nu dumjävel!".

Efteråt frågar Tony sina gangsterpolare "vad gjorde jag för fel som pappa?" och jag vill bara svara "Vad sägs om ALLT din dumma jävla gorilla!". Han vänner menar dock att det inte är Tonys fel utan "All the toxins the kids eat today".

Senare i avsnittet när Tonys dotter Meadow äter middag med sin date kommer en Maffiagubbe kallad Coco förbi deras bord, han hälsar henne på ett rätt hotfullt sätt. Lutar sig in mot henne och petar henne osmakligt i ansiktet, säger att hon har "vispgrädde i mungipan" och antyder att han kan ordna fler fläckar inom hennes munarea.

När Tony får reda på detta så vill jag se hämnden lika mycket som han själv. Även om jag vet att det är fel och att det är den här sortens beteende som gör honom till en så värdelös farsa så njuter jag av varje liten sekund när han spöar skiten ur Coco och avslutar med att stampa ut hans tänder. Aset förtjänar det liksom, vad kan jag säga? När sedan den illegala arbetskraften på mexikanska okänsligt säger "hämta en mopp" har jag det trevligt.

David Chase, James Gandolfini, Edie Falco och Robert Ller, Fan vad jag kommer sakna all er talang när det här är över.

Kommer du ihåg när... (joelbitarmelodi)

I senaste episoden av världens bästa serie från HBO, Sopranos (s06e15, nr 80 i den totala räkningen)slog Tony huvudet på spiken.
Låt mig börja från början. Det visar sig att Tonys första mord någonsin har blivit nuheter ¨för snuten. FBI gräver under nåt gammalt hus i hopp om att hitta skellettbitar, de har dock ingen aning om vem som varit iblandnad i mordet. Men Tony och Paulie (som var med som coach när det hände för alla år sedan), flyr Jersey för att ligga lågt ett tag. Kruxet är att Paulie är en notorisk historieberättare och babblar om det mesta till alla omkring sig. Ibland ligger snacket lite för nära otrevliga historier om "a bunch of gangsta shit" så att säga. På en finmiddag med ett gäng horor i 20-årsåldern (30 års åldersskillnad minst, det blir en ganska äcklig scen tack vare detta) så går Paulie ett snäpp över gränsen och berättar en massa "remember when..." historier. Tony blir förbannad.
- Something wrong Tone, you're being kinda quiet?
- No nothing's wrong, it's just that "remember when" is the lowest form of conversation.
Säger Tony, ställer sig upp, tar sin Lilja-4-ever i handen och lämnar bordet.

Lägsta formen... abso-fucking-lutely.
Detta fick mig att inse ytterligare ett fel med den annars rätt roliga serien Entourage som nu är inne på sin andra halva av tredje säsongen.
Ett återkommande skämt som kanske var kul första gången, men som inte är roligt längre är just precis "remember when".
Exempel:
- We said to meet at coffee bean Ari
- No we said Starbucks Eric. I distictly remember because I fucked the countergirl here.
okej, so far so good.
- Johnny Drama: So what, I got paid. plus I got a blowjob from the makeupgirl.

samma skämt två gånger är att pusha lite.

Vince: Plus you guys don't need to spend a lot of money for my birthday, remember ninth grade when you surprised me a friendlys? That was awesome.
Drama: Yeah it was, plus I got jerked off by the girl who made the fribbles.

Move on with Laughter, please?


Dagens lilla chat:
nils wallin: det är prison break på tv, hur jävla långt har dom tänkt ta den här serien?
Kristoffer: Tills hela världen är ett fängelse (som i Judge dredd) och de måste bryta sig ut från jorden genom att tatuera konstruktionsritningar till ett rymdskepp över allas kroppar.
nils wallin: säsong 79
Kristoffer: mm och fortfarande en fistad cliffhanger i varje avsnitt, med betoning på "fistad"
nils wallin: okej, dom är tydligen i mexiko, när är skiten över!??!
Kristoffer: de ska ju först resa jorden runt, sen universum, och universum är oändligt.
nils wallin: i en tävling på 80 dagar, första som hinner runt, få tatueringsborttagning för 200 000 dollar, "no! you ALMOST got away..." *cliffhanger*

Lite senare:

nils wallin: haha dina chattinlägg är så genomskinliga, du vill verkliga berätta för oss hur rolig du är, fast iofs....det är ju meningen med hela din blogg.
Kristoffer: Ja det är väl klart, bloggen har två syften: att underhålla, och att hypa mig själv
Kristoffer: och även att utveckla min skrivförmåga, så tre grejer.
nils wallin: vafan!!!! nu är dom fria män i USA, men är jagade för mord i maxiko!!!