Monday, July 2, 2007

Entourage säsong fyra (tre första avsnitten)



Säsong fyra har efter tre avsnitt svajjat ganska rejält. Första avsnittet, gjord som en behind the scenes dokumentär var ett av de bästa någonsin (jag ska snart förklara varför). Avsnitt nummer två var pinsamt uselt. Visst var väl jakten på Walsh och den enda filmkopian av "Medeiin" lite småkul. Men framför allt är det bara ett billigt knep att skjuta upp saker och ting utan att bjuda på något nytt. Detsamma gäller Dramas inflyttningsfest där han som värd får spela sur pedant. Historien om att Aris dotter blir utsparkad från den fina privatskolan för att han som pappa är, för ful i munnen? Kom igen eller? Så löjligt uppenbar utfyllnad, så tomt. Och rocktjejen i rosa trosor som de filmar baken på i typ en minut medan hon bråkar med någon ? Well...

Avsnitt nr tre som gick i söndags landar någonstans i mitten. Vince träffar coole Dennis Hopper, Eric bråkar lite med Walsh som i sitt vanliga manér har den grymmaste stilen i hela serien och skriker okänsligt åt Eric att "fuck off". E säljer "Medeiin" till tjockisen Harvey Weinstein som gör sig bra på ett buffligt sätt bakom ett skrivbord.
Den obligatoriska grabbigheten är seriens sämsta sida och bristen på den testosteronstinna atmosfären är delvis vad som gjorde avsnitt 1 så bra. Delvis.
I tredje epen är den här machopesten förlagd till Turtle och Dramas äventyr (som så många gånger tidigare). Drama vill ligga med en gammal flamma och tycker att Turtle ska "Take one for the team" genom att ha sex med den feta vänninan. "There's no way I'm fucking that old lady!" - Snacka om tung, hård, dramatik. Drama får ett ofrivilligt rimjob håhåh! Skitkul, INT.

Entourage balanserar ofta på en farlig liten pianotråd. När det övergrabbiga blir så påtagligt att det inte går att ignorera för alla metareferenser i världen, då har serien problem. Lösningen kallas utveckling. Ingen vill höra AC/DCs gubbrockriff hela livet, såvida de inte är retarded. precis som ingen vill titta på en serie vars humor ständigt återkommer till omoderna "No fat chicks"-skämt.

Seriens skapare med the Funky Bunch i falnande minne borde ge Turtle och Drama mer att göra med sina karriärer istället för att driva omkring i sina bubblor av grisighet. Vad som gjort Entourage intressant är känslan av att vara i händelsernas centrum. Att det finns hemliga dörrar till framgång på de mest oväntade ställen. Det som gjort serien dålig är att den måste leva upp till ryktet "Sex and the city för män". Sex and the city var en skitserie, men gav åtminstone en analys och lite djup till allt runtsexande. Entourage får för sig att alla män vill ha promiskuöst sex utan intelektuellt utbyte för att sedan fortsätta brottas och luncha med sina killpolare i sann neograbb-anda.

9 comments:

Anonymous said...

Bra text , kul läsning!

Anonymous said...

Läste här igen och kan bara hålla med dina synpunkter på entourage. Jag (vi) gav upp hoppet om serien då hybrisen lade sig inom oss och kvar var bara en medioker serie som tror sig visa alla grabbars dröm.

Kristoffer Viita said...

Åh tack! Roligt att ni läser. Två frågor dock: Vad menar ni med "då hybrisen lade sig inom oss" ? Kan Entourage ge hybris? I så fall hur? Och varför länkar ni till en friidrotts-site? Det måste ju vara nån slags ironi eller? ;)

beta said...

Jag håller med dig om att dom tre första avsnitten varit smått ojämna, och att serien ständigt måste leva upp till sin så kallade "grabbighet".

Tydligen blev Doug Ellin radiointervjuad nyligen och en lyssnare ringer in och frågar om han någonsin får förfrågningar från "feminist groups requesting like, a corny love story line in the show or something like that?"
Så det är väl en fråga om att behålla målgruppen också, där målgruppen nog tyvärr i stort är rätt grisig.

Men fan, det stämmer liksom, det är samma upplägg i nästan samtliga avsnitt: Drama och Turtle drar iväg på nån smått misslyckad date som alltid urartar, E åker runt i bilen och jagar någon producent/regissör, Ari står på sitt kontor och skäller på någon eller kutar runt med mobilen klistrad mot örat och skäller på någon, Vince softar mest, gärna med någon snygg tjej som är har lånat en kändis hus.

Ändå älskar jag det. Och jag tycker det var progressivt nog att Drama sa "She gives the best rimjobs in L.A" istället för "She gives the best blowjobs in L.A", vilket man hade väntat sig.

Kristoffer Viita said...

Mmm, den där färdigstöpta dildon till upplägg är tyvärr mer regel än undantag numera. Du måste ju hålla med om att det är något som blivit vanligt på senare tid? Ideérna verkar liksom vara slut och "mellanavsnitten" blir fler ju fler tittare serien verkar få och det har säkert med det du berättade om att göra. Alltså att målgruppen breddas och vänjer sig vid en viss "feel".

Serien hade ju i säsong 2 en "corny love story" i och med Mandy Moore och Vince. Som jag ändå gillade i kontrast till tomma ströknull enligt förbestämd formel.

Jag vill veta vad som hände med tjejen Turtle blev förälskad i, jag vill att Eric gör slut med sin tjej och blir ett vrak som inte kan jobba ordentligt. Jag vill att Drama ska sluta vara så jävla ful och jobbig som han blivit. Kanske har jag bara blivit mätt, för hans minspel och olika tonlägen i rösten har blivit synonymt med utnötta catch-phrases.
Förhoppningsvis får jag något jag vill ha, troligast är väl Turtles romans.

Vad borde Vince göra måntro?

Kristoffer Viita said...

Men fan, det Entourage behöver är ju egentligen mer film. Mer "on set" grejjer som när James Cameron svor "fucking actors" i säsong 2. Mer filmfestivaler, så det är ju najjs att se fram emot Cannes nu. Det var vad som gjorde första avsnittet så bra, och som saknats i de två senaste.

Men du har helt rätt i rimjob remarken, jag förväntade mig helt klart att höra "blowjob". hah, vem fan har koll på rimjobs liksom, jo Johnny Drama.

M said...

Kul inlägg! Och,

"Vad som gjort Entourage intressant är känslan av att vara i händelsernas centrum. Att det finns hemliga dörrar till framgång på de mest oväntade ställen."

måste vara den mest klockrena beskrivning av seriens premiss som jag någonsin hört!

Kristoffer Viita said...

Tack så mycket Mattias. Fina komplimanger betyder mycket när de levereras av folk jag respekterar. Ditt smicker belönas därför med en länk här på min lilla blogg.

M said...

En länk säger mer än tusen ord, sägs det väl, så nu är det jag som är smickrad :)

(Och respekten är givetvis ömsesidig, så naturligtvis har jag en länk hit också på min lilla sida!)