Tuesday, July 10, 2007

Harsh times at Ridgemont High



Training Day-regissören David Ayer (och även SWAT, förträng!) använder sina rätta element igen. Dvs två svajiga män, cruisandes L.A.s lite mörkare områden i en bil. Två onyktra, stenade polare. Båda är busfrön sen gammalt, men äntligen med lite potential till drägliga, anständiga liv. Hindret på vägen för Mike (Freddy Rodriguez) och Jim (vår gode Cristian Bale) är varandras sällskap. Något som håller dem fastgjutna i gamla roller och beteendemönster de borde brutit sig loss ur, eller åtminstone vuxit ifrån vid det här laget. Så vad händer? Det är ju klart som Cristal att de råkar in i diverse välbekant sticky situationer. Knark och vapenhandel och allmänt jävla tramt, typ. Samt bonusnöjet att få se en man bli mördad av en sönderslagen ölflaska. I halsen.

Det är moget av Ayer att göra en sån här anti-buddypicture. Det är väl liksom det vi snackar om här? Jag tror inte att jag sett denna intressanta psykologiska profilering tidigare. Eller visst, uppfuckad krigsveteran med humörsvängningar, ett offer för USAs meningslösa krigshets, post-traumatisk stress. Visst liksom, we've seen that. Men vi har aldrig fått bekanta oss med dennes bäste vän, vilket vi får i Harsh Times. Mike är snubben som borde kastat psykfallet Jims nummer för lääänge sedan. Men det klart att det inte känns lätt att svika bäste polaren och be honom dra fuckhimself.
Ironiskt nog får Mike till och med ett visitkort av en poliskompis som vill festa med killarna senare på kvällen. Mike frågar Jim om "You wanna party with him?", får svaret "Fuck that dick"(typ) och sprättar kortet. Om Mike sparat nummret och ringt DEN killen, hade det hållit honom borta från en jävla skitstorm.
Istället måste han barnvakta Jims diverse panikattacker. Vad kunde vara roligare i en bil full med vapen och alkohol?

2 comments:

Mattias said...

Intressant! Training day är för min del en sådan film som smugit sig på och tillhör favoriterna i DVD-hyllan. Så detta låter mycket lovande :)

Kristoffer Viita said...

ja om du gillade Training day är det inte helt omoöjligt att du diggar Harsh times . Det känns lite sorgligt att jag inte sett Simon Stahos andra film med persbrandt i en bil. Då hade jag kanske kunnat stajla med nån liknelse som "Om Traning day var Stahos Dag och Natt så är Harsh times som Bang bang orangutang" Men nu har jag inte sett den sistnämnda, fan också. Poängen är väl att Training day är en mer lätttinggänglig film än Harsh times, men det gör den inte bättre.