Retardia (ordvits haha)

Coming this friday:

Varför göra en remake av en film när man kan stjäla en hel plot? Alfred Hitchcock gjorde 1954 den jävligt jättebra Fönstret åt gården.
Nu 2007, bestämmer sig nån DJ Caruso, en snubbe till Smallville och The Shieldregissör att han tänker göra en lite yngre, hippare variant av Hitchcocks klassiker. Han tänker döpa filmen till den i särklass mest irriterande filmtitel sedan Flubber, nämligen: Disturbia.
BUUU! för den idén. Shia LaBeouf (krullbarnet från Transformers) spelar Kale, en barely legal tonårskille som får husarrest efter att ha slagit ner sin spanskalärare. Kale måste således spendera sin tid spionerandes på grannarna. Istället för ett fett kameraobjektiv använder Kale en digitalkamera med mörkerseende, good update. Gäsp. Kale har precis som James Stewart i originalet en het granntjej som gillar att göra diverse stretchövningar med väldigt lite kläder på sig, tvärs över gatan. Granntjejen Ashley visar sig vara en arrogant liten tjej (Sarah Roemer) som joinar Kale och hans polare Ronnie på deras spiondumheter.
Snorungarna bevittnar så småningom ett mord tvärs över gatan. De snokar vidare och kontaktar Polisen. Men självklart är det ingen som tror ett skit på vad ett gäng 18-åringar påstår. De har ju så vild fantasi ungdomarna nuförtin'. Ehh Eller hur?

Boven i den här, vad som iaf ska föreställa thrillern, spelas av den mycket träiga David Morse. Kanske mest känd som "den stora" av fångvaktarna i Den gröna Milen. Här ankommer ett massivt moln av bajs för Disturbia: Morse känns ungefär lika harmlös som en tellytubby med sin fjärde valium för dagen i kroppen. Alltså visst har Morse den där fulheten som en next-door-killer ska föra sig med, men varje gång han försöker se sådär farlig ut, när han rynkar på ögonbrynen i sin fula backslick. Då vill jag bara kittla honom under armarna och prata bebisspråk med honom: LA-LAAA! David, LA-LAAA!.

Men David Morse är inte ensamt ansvarig för Retardi... Disturbias mesta crappighet. Det finns mycket som inte stämmer. Bland annat är musiken riktigt lam och bidrar med zero till spänningen, fotot är okreativt och går på tomgång. Det som gör mest ont är att det försöks pressas in nån slags romantisk high schoolkomedi mitt i ett thrillerplagiat. Kale crashar Ashleys fest genom att hemifrån, på Ipod-decket blasta på med "Loving you is easy cause you're beutiful..." Sedan förklarar han för Ashley hur han stalkat henne sedan hon flyttat in på området. Hon blir så kåt av detta att hon kastar sig över honom. "Only in Disturbia..."

Det här är vad som händer när man försöker göra en PG-13-film otäck, den får allt att kännas lika tamt som en skräckfilm från 50-talet. Eller snarare: Som en dålig kopia av en thriller från 50-talet.
Du som tänkte "Fuck this shit" någonstans under läsningens gång är inne på rätt spår.