Raekwon (Nöjesguiden 31/3)

Ni minns kanske att jag nyligen skrev en krönika om rappare som blir arresterade på lösa grunder för småbrott? Well, det hände med Raekwon när han spelade i Stockholm i torsdags. Jag träffade honom innan för en intervju. Man kan ju säga att jag varnade honom...

***


Raekwon The Chef har på sig solglasögon när jag träffar honom. Wu-Tang Clans tyngste medlem tar inte av dem under hela intervjun, eller under konserten samma kväll. Som kollektiv gjorde Wu-Tang Clan ett nedslag i hiphophistorien på nittiotalet för att sedan splittras ut i flera nischade soloprojekt. Raekwon, som många anser är Wu-Tangs störste talang, blev upphovsmannen till genren cocaine- och mafioso-rap. En hedersfixerad och drogindränkt rapstil där berättelser, snarare än poetiska formuleringar, står i fokus. En bana han har hållit sig på sedan hyllade debuten Only Built 4 Cuban Linx, som fick en nästan lika hyllad uppföljare förra året.
Hans nya album, Shaolin vs. Wu-Tang, är en återgång till klanens flirtande med gammal Hongkong-filmsestetik. Trots att han nyligen har konverterat till islam verkar Raekwon rätt flexibel med hela ”haram”-konceptet.

Hey Rae. Läget?
– Uuh, mina ögon brinner...

Dina ögon brinner?
– Jag har rökt det där goda gräset, druckit den goda spriten...

Du vet att gräs är ”frowned upon” i Sverige?
– Säljer de inte gräs här?

Jo, de säljer det men...
– Men det är svårt att få tag på den bra skiten?

Well, de kan vara lite arga bara. Jag tänkte börja fråga om din nya skiva, den känns som ett nytt kapitel i Wu-Tang-mytologin...
– Ah, exakt, great words, great words. Ett nytt kapitel, japp.

... så vad fick dig att gå tillbaka till världen med Shaolin och ninjor?
– Vi ville återvända till Wu-Tang-soundet igen. Den här gången för 36 Chambers-fansen, de som har varit med från början. Det här är dedikerat till... (rapar), ursäkta, dedikerat till de äkta Wu-Tang-fansen. Shaolin är det mentala, samtidigt som det är vårt hemland. När du tänker på Wu-Tang Clan tänker du att vi representerade Shaolin. Det är där vi kommer ifrån. Wu-Tang-sidan är den egoistiska, rebelliska samurajen och Shaolin är den militanta sidan som är disciplinerad. De utmanar varandra och slåss, men i slutändan inser de att de representerar samma sak. Jag vill bara säga att Wu-Tang-arvet alltid kommer att vara en del av min musik samtidigt som Shaolin-sidan i mig måste växa.

Raekwon är en av få gamla rappare (han är 41) som inte har blivit bitter över yngre talangers stora framgångar. I ett klassiskt YouTube-klipp hyllar han alla från Rick Ross till Lil Wayne. För inte så länge sedan samarbetade han med Justin Bieber.
– Många var oroliga när jag, Kanye West och Justin Bieber skulle samarbeta. De trodde väl att det skulle urholka den jag är som artist. Men... det gjorde det inte. Jag vill alltid göra prylar som får folk att säga ”shit, det här låter ju bra”. Jag fick äldre att respektera Justin Bieber och han fick yngre att respektera mig. Och jag tror att det är vad hiphop handlar om, att respektera varandras generationer.

Varför tror du att den här ninja/shaolin/karate-grejen blandar sig så bra med gangstarap fortfarande?
– Jag tror att folk älskar allt det som Wu-Tang uppfann. Det är så autentiskt att säga ”your tongue is the sword” – att allt som kommer ur din mun är som att svinga ett svärd, och hur du håller ditt huvud högt. Jag tror att folk kan respektera den logiken. Wu-Tang har alltid varit en grupp som har tagit fram trender. Det kan handla om sneakers eller om en rad som ”swinging through your town like the neighbourhood Spider-Man” – plötsligt kommer Spider-Man-filmen och tjänar in 300 miljoner dollar den första veckan. Så du vet, Wu-Tang har gjort så mycket för underhållningsvärlden att folk älskar oss för det. Det är därför ingen skulle kunna säga något dåligt om oss. Vi öppnade inte bara dörren för artister musikaliskt utan också för kids från urbana områden som inte har någonting. Vi hade ingenting heller, men vi gjorde det till något stort. Och vi visade många andra gäng hur de kunde följa samma väg. Se på Young Money idag, det är Wu-Tang all over again. De kom samman som en grupp och nu har de olika soloprojekt men representerar som en familj. Vi lärde folk att vara som en familj i den här industrin.

(Raekwons manager, som har rakad skalle, imamskägg och säckig hoodie informerar mig om att jag bara har en fråga kvar)

Minns du när du var i Sverige 96, 98?
– Uh, shit det var typ tolv år sedan...

Det finns en gammal skröna om när ni spelade på Hultsfredsfestivalen.
– Okej.

Ni skrek att alla tjejer skulle komma till backstageområdet efteråt.
– Oh shit...

Och sedan hade ni sex med halva festivalen.
– En grej som jag tror att folk behöver förstå med Wu-Tang Clan är att vi är sociala. Vi älskar att komma till en stad och ha kul i den stan. Nio gånger av tio vill snubbarna vara med tjejerna. Kanske knullar de eller whatever. Men det handlar om att vi är sociala. Vi har aldrig varit en grupp som har kunnat spela och sedan inte gå ut och skaka hand med fansen. Och du vet snubbar är snubbar, de vill träffa kvinnor. Men samtidigt är det inte bara det det handlar om.

Men jag känner en tjej som säger att du kan vara pappan till hennes barn.
– Oooh... jag vet inte man, du kommer förmodligen att höra den skiten överallt. Det är galet. Haha shit, hur fan kan du slänga ut en sådan grej? Ta inte med det i intervjun, snälla. Du försöker starta någon skit. Du ljuger, va?

Haha, Ja, jag ljög.
– Hahaha! You're funny man!

KV.

Publicerad på Nöjesguidens Webb 31/3