Uppdatering: Jag glömde bort att erbjuda någon slags aktualitetsvinkling på det här blogginlägget, vilket jag brukar kunna göra. Så här är en krönika som Lokko skrivit om att grammisgalan är dålig.
Jag såg ett gammalt avsnitt av den smärtsamt nog (för er) aldrig repriserade ungdomsserien Spung 2.0 igår natt.
Avsnittet hade en subplot då Pelle går på samma klubb som Andres Lokko och Jan Gradvall. "Svensk rockjournalistiks ohotade giganter!" skriker spelevinken Kim. I nästa scen vinkar Lokko och Gradvall till sig det lilla knubbiga nöjesguidenalstret Pelle, 20 jordsnurr. I det nästa sitter gänget där och snackar om jävligt svår blandbandsmusik. Pelles flickvän gapar med tandställningfylld mun om bandet Kent och Pelle skruvar på sig och säger försiktigt att "det är inte riktigt samma nivå". Sedan gör naturligtvis Kim bort Pelle ännu mer genom att upplysa Jan Gradvall om att Pelle brukar hålla upp dennes porträtt och säga "det här är Gud.". Lokko och Gradvall ser sjukt obekväma ut och går därifrån. Great fucking scene!
Men hur som helst så började jag tänka på Andres Lokko. Som ni säkert känner till så förkortar en gode Andres sitt namn "A-Lo". (Låter ju coolt på engelska, Ej-Low, typ). Och jag funderade på att om jag ska kunna tas på allvar som recensent borde jag skaffa mig en liknande förkorting av namnet. Det logiska är K-Vii (uttalat som Kay-Wii), problemet är att det låter som finska och inte som engelska. "Kejvi! elda upp bastun och provhugg skinkorna med kniven nu, här har vi ingen fish n chips eller ministry of sound!"
Fan. Backfire.
