Jag Cannes inte med.

Bild från SubDVD.
Eftersom detta är en filmblogg så borde jag ju skriva något om Cannes filmfestival som pågår just nu. Tyvärr har inte min pojkdröm att få åka dit och svettas bland branchfolket och frysa av ACn på biograferna slagit in (ännu). En dag kommer jag stå där på en strand med så mycket stress att magen kommer blöda medan jag samtidigt känner enorm tillfredställelse över att jag closat James Camerons telefonnummer ("Call me to chat anytime Chris!"). De stora kontrasterna gör att jag skrattar högt för mig själv. Skrattar lite psykotiskt medan förbipasserande tittar snett och någon alpha male i billabongshorts visar fuck och tar sig på kuken för att statea hur lite han gillar mitt skratt.

Nej men helt allvarligt så är det en riktigt intressant festival. Michael Moores, Gus van Sants, Kim Ki-Duks, Roy Anderssons nya. Det är för stort för att börja kommentera, men för den som är intresserad går det att läsa DNs bloggar här, och filmkrönikan här.

Däremot lite skvaller:
Filmkrönikans Fd recensent Emma Gray munthe och DNs filmredaktör Helena Lindblad som ju haft en beef angående att Gray reciterat en liten diskus de två haft under en pressvisning (Mer om Lindblads svar här). Detta har bidragit till debatten som filmkrönikans Göran Everdahl menade, i och med bloggbevakning, kameramobiler etc, handlar om att "Lillebror ser dig". Så vitt jag vet var uttalandet helt orelaterat till Gray vs Lindblad-händelsen. Nu har dock kulturnyheternas Fredrik Sahlin kommenterat detta i sin Cannes-blogg, vilket Gray uppmärksammat här. Jag väljer att inte ta någons sida eftersom jag gillar alla de inblandade. Intressant nonetheless.

Älskade kritiker

Jag hade inte ens reflekterat över hur mycket jag saknade honom, tills han kom tillbaka. Fredrik Sahlin satte sig i soffan hos programmet filmkrönikan i tisdags igen. Göran Everdahl har tatt semester, hoppas att det håller i två veckor till.

Helena von Zweibergh hälsade honom välkommen tillbaka till hans eget program. För det kändes direkt att det var Fredrik som ägde både Helena och gästen Kjell Bergquist. Helena ställde frågor, Fredrik svarade som om han frågat sig själv. Så avslappnat och coolt som bara Fredrik kan. Don't get me wrong, Göran Everdahl är kunnig och duktig, och Andrea Reuter är sexig. Men de saknar båda den där totala bekvämligheten i TV som Sahlin är expert på. GE och AR sitter ofta på helspänn, AR är mycket duktig på att hårt gestikulera med sina armar som tillsammans med hennes brutala finländska dialekt ger ett väldigt konfrontativt intryck, inget fel i det alls. det är bara inte Fredrik. Fredrik behöver inte blåsa upp sig, han är så cool så cool att han bara sitter och softar och fixar att helt ogenerat ge sig själv komplimanger, och det funkar. Han ÄR ju snygg och smart, så han får säga det.

Kjell Bergquist visar sig vara ett dåligt val av gäst då han inte verkar veta hur man pratar om film trots att han jobbat med det hela livet. På de flesta frågor säger han eftertänksamt "Ja..." och smackar lite i luften som om han tänker efter extra hårt. Då får Fredrik rädda scenen, han lägger lugnt upp argumenten som Kjell inte ens vågar närma sig på annat än "jaha ja det är ju klart att det var NÅT fel haha" nivå. Fredrik ler och är bekväm, jag känner likadant. Det här var så välkommet så.