Helena von Zweibergh hälsade honom välkommen tillbaka till hans eget program. För det kändes direkt att det var Fredrik som ägde både Helena och gästen Kjell Bergquist. Helena ställde frågor, Fredrik svarade som om han frågat sig själv. Så avslappnat och coolt som bara Fredrik kan. Don't get me wrong, Göran Everdahl är kunnig och duktig, och Andrea Reuter är sexig. Men de saknar båda den där totala bekvämligheten i TV som Sahlin är expert på. GE och AR sitter ofta på helspänn, AR är mycket duktig på att hårt gestikulera med sina armar som tillsammans med hennes brutala finländska dialekt ger ett väldigt konfrontativt intryck, inget fel i det alls. det är bara inte Fredrik. Fredrik behöver inte blåsa upp sig, han är så cool så cool att han bara sitter och softar och fixar att helt ogenerat ge sig själv komplimanger, och det funkar. Han ÄR ju snygg och smart, så han får säga det.
Kjell Bergquist visar sig vara ett dåligt val av gäst då han inte verkar veta hur man pratar om film trots att han jobbat med det hela livet. På de flesta frågor säger han eftertänksamt "Ja..." och smackar lite i luften som om han tänker efter extra hårt. Då får Fredrik rädda scenen, han lägger lugnt upp argumenten som Kjell inte ens vågar närma sig på annat än "jaha ja det är ju klart att det var NÅT fel haha" nivå. Fredrik ler och är bekväm, jag känner likadant. Det här var så välkommet så.
No comments:
Post a Comment