Dead-Dagbok från ett motorhome

Uff. Lite synd, men George A Romeros Diary of the dead var ganska dålig. Inte direkt vad jag förväntat mig.

Zombiemanglaren Romeros femte film i Dead-serien utspelar sig samtidigt som hans första (mycket bättre) Night of the living dead, men handlar om ett gäng collageungar som går på en filmskola vars crazy ambition verkar vara att återuppliva den oåterupplivbara Mumiefilmsgenren. Patetiskt är alltså både för, mellan och efternamnetnamnet redan när ungdomarna spelar in sin B-film ute i skogen och Zombie-epedimin bryter ut.
Allt filmas därefter med handkameror (nu räcker det med den trenden tycker jag) hur gänget, tillsammans med sin försupne, krigsärrade och skrattretande dåligt spelande professor, åker på en högst ospännande roadtrip i sin stora husbil. Ute på vägarna dödar de lite zombies och blir rånade av Armén. filmens enda ljuspunkt är en döv Amishgubbe som plöjer odöda med handgranter.

Romero försöker också förmedla någon diffus mediekritik genom att låta huvudfilmarens outhärdliga flickvän pipa om hur okänsligt det är att "filma allt det här".

Jag säger att ett skott i huvudet på den här filmserien vore på sin plats nu. Det är det enda som fungerar som ni ju förstår.

07 Year of the dead

Min essä om de kommande Zombiefilmerna in i NSD. Här är en länk. Men jag klistrar in den här i bloggen också.

Zombiefilmerna är återuppväckta från de dödas rike. Just nu går uppföljarna till filmer som "28 dagar senare" och "Resident evil" (inte fören i oktober - min anmärkn.) för fulla hus i USA, medan genrens mästare George A Romero är tillbaka med nya filmen "Diary of the dead".Det ska blir ett dött 2007, konstaterar NSDs filmskribent Kristoffer Viita.

När Paul W.S. Anderssons film efter datorspelsförlagan Resident Evil kom 2002 var det början på något nytt. Genom denna halvdana start på en actiontrilogi fick en genre som legat död och begraven länge nytt liv. Zombiefilmen hade fått nytt blod och matades redan samma år med Danny Boyles (senast Sunshine) 28 dagar senare, där det visserligen diskuterats huruvida människorna var regelrätta zombies eftersom de aldrig dött utan blivit galna människoätare av ett virus med "ilska". Oavsett vilket så blev det tydligt att filmkonsumenterna var intresserade av de odöda igen. Zack Znyders remake av Dawn of the dead (2004) fick zombiefilmens popularitet att explodera. 2007 verkar den vara här för att stanna, efter två helger ligger nu uppföljaren 28 veckor senare på tredje plats hos amerikanska boxoffice. (Obs! detta stämmer inte. Den har gått i tre helger och halkat ner från top 5, däremot så stämde det när jag skickade in artikeln)

Den tredje delen i Resident Evil, kallad Extinction, dyker upp i Sverige i oktober och utspelar sig i ett post-apokalyptiskt Las Vegas, Nevada. Även en remake på del tre av George A. Romeros Dead-filmer, Day of the dead, är satt att åtminstone få USA-premiär i år.



Men den stora nyheten gällande odöda köttätande kannibaler är att George A. Romero själv arbetar igen. Mannen som skapade hela genren och som byggde en karriär på titlar som slutar med ordet "Dead". Efter debuten Night of the living dead (1968) följde Dawn of the dead (1978), Day of the dead (1985) och senast Land of the dead (2005).

Nya Diary of the dead utspelar sig parallellt med hans första, Night of the... och handlar om ett gäng studenter som gör en skräckfilm för skolans räkning men som stöter på riktiga monster. Info om Diary är det fattigt med, så att den skulle få premiär redan 2007 känns tyvärr lite optimistiskt.

George verkar, precis som Cannesaktuelle Gus van Sant och David Lynch, ha förälskat sig i möjligheterna till spänning en handhållen kamera erbjuder. Hela Diary är filmad med handkamera, Shoot the dead är taglinen.


Romero har aldrig tillhört A-listan med regissörer i Hollywood och visst utsöndrar vissa av hans filmer ibland en svag arom av b-film. Zombiefilmen åldras tyvärr inte som ett fint vin, utan snarare som systergenren science fiction, det viull säga dåligt och ibland en smula ovärdigt. Därför blev jag glad över nyheten att Romero har en ny Dead-film i produktion.



Iden om att zombiefilmen ställer sig kritisk till konsumtionssamhället och gör satir över makten i Amerika, är diskutabel. "We don't negotiate with terrorists", säger Dennis Hoppers Bush-karikatyr i Land of the dead. Det handlar snarare om kritik ur ren underhållningssynpunkt än seriös politisk debatt. Inte många som ser Dead-filmerna kommer att bli politiska aktivister. Men med detta inte sagt att greppet skulle vara något negativt, snarare finns det ett stort berättartekniskt värde i att få en publik att känna sig smart. Oavsett om man hoppar i tid och låter tittaren fylla i luckorna á la Babel, eller låter zombies representera människans girighet och korruption så tvingar detta publiken att tänka. Något som Romero har på sin agenda och är väldigt duktig på.

Frågan är varför zombien som monster behövs just nu? På 90-talet var vampyren ett populärt odjur i och med Francis Ford Coppolas Dracula (1992) och Neil Jordans En Vampyrs bekännelse (1994). Vampyren är ju också odöd, men intelligent, ofta aristokrat och har tydliga erotiska och konstnärliga behov. Vampyren är överklass, inte ett monster någon vill identifiera sig med utan skall snarare avundas och fruktas.

Zombien är lättare att förstå när människorna (ofta soldater) är lika olycksbringande som monstren själva.

Och eftersom zombien är ett tomt skal kan vi lättare projicera våra egna problem på dem. Och att de ser värre ut än en hemlös narkoman gör att vi kan känna oss nöjda över att "jag är i alla fall ingen zombie".

2000-talets zombie är en hjärndöd slav och har bara ett behov, det av att konsumera föda. Från zombiefilm till den senaste debatten om skamlös konsumtion av dyra handväskor är kanske inte steget är så långt ändå.



Publicerad i NSD: 2007-05-29 00:00
Kristoffer Viita