Med anledning av att jag nyss hälsade på i Stockholm på en kort SSIB (supaskallenibitar)-helg, valde DN påstan att intervjua mig om mina konsumtionsvanor. Av någon märklig anledning finns inte artikeln på nätet än. Och eh, inte heller på papper, så jag klistrar in den här:
Bästa promenad: Den som tar mig dit jag är på väg.
Favoritgata: Andra långgatan i Göteborg. Eller kanske är haga nygata roligare? Problemet med haga är dock att deras spårvagnshållsplats är så sjukt tråkig.
Äter lyxmiddag på: Cantonhouse. *lyx*
Bästa mikromaten: ooh att de ens behöver fråga? Dr motherfucking Oetker såklart. En läkare utan gränser. Hans mozzarellapizzor är den bästa remisserade medicinen för ett bakfullt sjukdomstillstånd. Jag säger det igen: Dr Oetker prescribes.
Favoritförort: Hisingen. Är det en förort?
Fikar gärna på: Marken. Om det är varmt ute. Annars hemma.
Bästa bar: Det skulle kanske vara hagabions konstiga pytterum till alkoholservering. Men det betyget ger jag endast eftersom jag hade väldigt roligt där en gång. Jag lurade två random tjejer att jag hade en vän som jobbar som socionom men lider av grava alkoholproblem och att hon kommer in bakis till jobbet nästan varje morgon. Jag förklarade förstås att jag skämtade.
Bästa drink: Mojito.
Bästa brunchen: American Pancakes och bacon/ägg osv. Men det är också hemma, på stan är det antingen för dyrt eller för lite mat (egg and milk).
Bästa kaffet: Eldorado snabbkaffe. Och det har med tradition och lojalitet att göra.
Här bjuder jag på middag: Burger King.
Senaste Stockholmsupptäckt: Tunnelbanan gör mig åksjuk och söder är precis som i stan.
Senaste teaterföreställning: öh. NEXT question!
En bra gå bort-present: En present till någon som gått bort? Näe, det verkar ju inte så värst festligt. Äh, skoja! någonting dumt som aldrig används. Jag har gett bort en kapsylöppnare som satt fast på en riktigt uppstoppad kängrutass som jag hittade hos min mormor. En riktig babykängru.
Favoritlyxartikel: Oreo-shake på SNS i STHLM.
Läser just nu: "Postdigitala manifestet" av Rasmus Fleisher och "Det händer här" av Henrik Bromander.
Läser helst: DN, gawker och bloggar.
Favoritråvara: Paprika.
Favoritskor: desert boots. För en "apokalyptisk känsla" som min vän Petter "Park Hotell" Granberg sade.
Favoritmärke: American Apparel
Favoritfärg: röd?
Klädkonto per månad: ibland inget. Ibland tar jag av matkontot så det är svårt att veta.
Dricksprocent: 0% om jag är ensam. kanske 10% i sällskap med andra.
Mest överskattade affär: Ragtime och beyond retro. Second hand liksom, det blir väl kläder av sig själva?
Sämsta köp: Booring! next.
Det dyraste jag har köpt: Den här datorn kostade väl tio tusen, det är typ det dyraste, haha.
Favoritprodukt på Systemet: Gin.
Motionerar: mm.
Favoritprodukt på Apoteket: SB12
Lyssnar på: Rap.
Senast gnolade: Ey shuno.
Senaste fyndet: Att gå på fest istället för ut.
I dvd:n/datorn: Mad men, Curb your enthusiasm, Bored to death och South Park. För just nu.
Användbar pryl: Skohorn.
Mode jag aldrig vill se igen: De flesta jag vill ha bort finns ju därute nu. Ta hellre tillbaka något göttigt. Förslagsvis från aztekerna.
Bästa huvudbonaden: Huva.
Favoritaccessoar: INgen.
Bästa transportmedel: Cykel, men min har blivit stulen.
Återvinner: Gamla blogginlägg.
Så får jag tiden att gå i kollektivtrafiken: Hatar.
5 comments:
Jag är en helt anonym läsare på internet och känner dig inte alltså inte, så förlåt mig för min personliga fråga - Men vad tycker du om "Det postdigitala manifestet"? Jag tycker det är rätt bajsigt!
Hej skinntobbe. Jag gillar faktiskt manifestet, även om just ordet "manifest" inte ligger så bra i munnen just nu. Det hade varit intressant att veta vad det är du inte gillar, så skulle vi kunna diskutera just det.
Jag har inte läst färdigt det, det är ju jävla torrt skrivet, men jag tyckte att hela grejen med att vårt sätt att tänka kring tillgången och behovet av musik förändrats totalt. Och att idén om att all utveckling går framåt är rätt falsk. Alltså att tillgången ökar men ljudkvalitén blir sämre och sättet man förhåller sig till musik blir, i dubstep exemplet, enbart som en teaser i väntan på den feta basen som vi börjat sukta efter på ett sätt som inte kan upplevas genom en ipod.
Dr whoooo. Dr Who. Dr whoooooo. Dr O!
Angående bästa huvudbonad, vad hände egentligen med mansslöjan?
Den hade varit självklar 2009. Men Att ha saker på huvudet är inte helt "Man 2010".
Post a Comment