Vad ska vi titta på efter Jersey Shore? Subkulturer som behöver en realityshow.

”Jag spenderade 30 år med att förstöra min kropp för att bygga det där huset. Nu bor en 19-åring där”.
Orden är Hulk Hogans, som krossad av en skilsmässa deppar i den socialrealistiska serien Brooke knows best på MTV.
Viljan att dansa på dokusåpans grav har varit lika stark och återkommande som alla dödsförklaringar av genren. Men den som påstod att reality TVn är död hade förstås fel. Istället har den gått från sleaze till klarhet och hittat sin form som sant sociologiskt experiment. i Sverige med sexans Paradise Hotel och TV4s Mammas pojkar. I USA har The Hills länge varit den mest psykologiskt utmanande i både verklighet och drama.

Den bästa lågkonjunktursteven föddes dock i början av det nya årtiondet med MTVs Jersey Shore. En subkultur av ”Guidos”: Ed Hardy-bärande, steroidgymmade italienamerikaner fixerade vid hårprodukter som super, slåss och knullar sig igenom en sommar i New Jersey. Guidosen och guidetterna har sin egen dans (”The fist pump”) där de ”slår hål på beatet”, de ger sina magmuskler namn som ”The situation” och de har inte ett kryddmått skam i kroppen.

Guidodokusåpan är en återgång till ”peka och skratta åt”-teve, och den kommande andra säsongen lär bli svår att gilla på samma sätt som den första. Men serien visar på vår fascination för bisarra subkulturer. Frågan är: vad ska ska vi titta på efter ”Jersey Shore”? Goodbye Zebras har tre programförslag till salu för valfri kanal:


Yo Homo!

Efter succéprogram som ”Miss rap supreme” (en tävling för kvinnliga rappare) och ”White rapper show” (dess vita manliga dito) borde dagens TV-producenter belysa den allra mest marginaliserade gruppen inom hiphop: homosarna. Tävlingsformatet är givet. Vem vill inte se en svettig battle mellan medlemmarna i ”Deep dick collective”? Världens mest homofoba musikgenre skulle säkert må bra av lite rejäl stock.
Kanske kan Busta Rhymes agera programledare, rapporterandes från en portabel garderob?

Furry hunters


Om det här inte är ett ämne för TVs verklighetsfetish vet jag inte vad. Furries är människor som tycker om att klä ut sig till antropomorfa djur med mänskliga drag. Men de olika riktningarna inom subkulturen går isär. Vissa tycker bara att det är skojigt att dra på Snurre Sprätt-dräkten, medan andra ser sin ”furrydom” som definitionen på sin sexualitet och har sex i rollen som mjuka fantasidjur. Att ”komma i kontakt med sitt inre djur” sägs vara en av anledningarna (du kan googla ”Furotica” för mer). Räkna med kultursidebråk om ”det nya femte könet” och newsmill-artiklar där ”KD fördömer Furries”.

Two and a half Juggalo


De galet hängivna fansen av musiken ”horrorcore” (en ohelig mix av gangstarap, goth, death metal, rave och nu-metal) vet att de är för evigt dömda till livet i den amerikanska servicesektorn. Därför sminkar de sig som ninjaclowner, lyssnar på psykopatmusik och tittar på gyttjebrottning och dvärgwrestling.
Idé: Ett filmteam hittar rätt karaktärer och täcker varje tum av Juggalo och Juggaletternas årliga sammankomst ”The Gathering” i Illinois. En enorm festival av dålig smak som de inbäddade beskriver som en andlig motsvargihet till muslimernas resa mot Mekka. Marknadsför som Amerikas ”Ullared”.