Modeblogg: Fashionable Manspring - 08

Nu är ni hungriga, det kan jag nästan lukta och känna mig till. Hur det nästan kryper i kläderna på er och hur ni, i brist på någon annan bredvid, kramar om er själva i ren uppspelthet.
Ännu ett modeblogginlägg! De är orden ni skäms för att gallskrika, men ni gör det ändå. Ni skriker som en 11-årig flicka på en konsert med nickelodeonvampyrerna i tokio hotel. Och jag förstår er.

Jag har tidigare hintat att mansslöjan kommer stort i år vilket endast en galning skulle tvivla på. Nu har jag använt en 60 000 kronors kamera för att som alltid försöka få er att förstå verkligheten och samtiden lite bättre. Att den är en slöja. I väst. För män.

Presentation (in english):

For a piece of clothing to be cool, it has to be called retarded by someone other than the wearer. Such an item is the veil, which has been called retarded by a lot of westerners and looked cool on a lot of women to balance shit out. In order to make things confusing again, we set out to create a man-veil look. Because the first thing that entered my mind pretty much was “what a fucking retarded look, sort of like a man wearing a skirt”. But, after a couple of seconds gazing I thought “Wait, it’s more like a guy at an post-apocalyptic fashionshow displaying the cool necessity of a veil when acid rain is a little bit to common.” And “This is like the Keffiyeh, except with your own choice of sexy cause”.
It crept up on me like that a few times until I went “Yeah, this kinda works”.

klicka på bilderna för, du vet, större.











Copyright KV, NW, KLL 2008

Mad Macks

Jag står där på subway och ska beställa min macka, jag glider med blicken över lokalen. Tittar på menymanualen för ”så här beställer du”, jag betraktar tjejen bakom disken som slevar på grönsaker på min kycklingsub. Jag tänker att ”snart är allt det här borta” och visualiserar mig en inte så distant framtid där antingen klimathotet, atombomben eller den bibliskt blodiga zombieinvasionen tagit ut sin rätt. Neonskylten utanför lyser bara till hälften och dörren har lämnats öppen, fast det är efter stängningsdags. Där inne hänger ett lysrör från taket och på borden ligger gammal mat och ruttnar. Mat som lämnats i panikartat tumult. ”Så här beställer du” rutan är krossad av en tung tegelsten som sitter kvar i hålet den skapat.
Här står ingen tjej som slänger på ”bara färska?” grönsaker, istället ligger skärmmössan hon haft på sig i det lilla avspärrade område där kön brukade vara strukturerad. Dörren till kylskåpet står på glänt och där inne kan jag skymta hur larver kryper omkring och kalasar på gamla råvaror. Allt är borta, för att stanna borta, det är uppenbart. Ingen har brytt sig om att städa upp för att, hey, det finns knappt någon kvar, i alla fall ingen som bryr sig om saker som renhållning. Men jag är fortfarande kvar, ”jag ska komma tillbaka hit” tänker jag där jag står 2008 och beställer. Jag kommer att stå här igen och betrakta scenen med ny manglad och uppfuckad rekvisita. Jag ska överleva apokalypsen, så mycket bestämmer jag mig för.