"Moder jord är knullad och det är hennes flämtningar vi upplever".
//Karl Linus L - om stormen i Göteborg.
Showing posts with label the end is nigh. Show all posts
Showing posts with label the end is nigh. Show all posts
Saturday, February 23, 2008
Tuesday, February 19, 2008
Mad Macks
Jag står där på subway och ska beställa min macka, jag glider med blicken över lokalen. Tittar på menymanualen för ”så här beställer du”, jag betraktar tjejen bakom disken som slevar på grönsaker på min kycklingsub. Jag tänker att ”snart är allt det här borta” och visualiserar mig en inte så distant framtid där antingen klimathotet, atombomben eller den bibliskt blodiga zombieinvasionen tagit ut sin rätt. Neonskylten utanför lyser bara till hälften och dörren har lämnats öppen, fast det är efter stängningsdags. Där inne hänger ett lysrör från taket och på borden ligger gammal mat och ruttnar. Mat som lämnats i panikartat tumult. ”Så här beställer du” rutan är krossad av en tung tegelsten som sitter kvar i hålet den skapat.
Här står ingen tjej som slänger på ”bara färska?” grönsaker, istället ligger skärmmössan hon haft på sig i det lilla avspärrade område där kön brukade vara strukturerad. Dörren till kylskåpet står på glänt och där inne kan jag skymta hur larver kryper omkring och kalasar på gamla råvaror. Allt är borta, för att stanna borta, det är uppenbart. Ingen har brytt sig om att städa upp för att, hey, det finns knappt någon kvar, i alla fall ingen som bryr sig om saker som renhållning. Men jag är fortfarande kvar, ”jag ska komma tillbaka hit” tänker jag där jag står 2008 och beställer. Jag kommer att stå här igen och betrakta scenen med ny manglad och uppfuckad rekvisita. Jag ska överleva apokalypsen, så mycket bestämmer jag mig för.
Här står ingen tjej som slänger på ”bara färska?” grönsaker, istället ligger skärmmössan hon haft på sig i det lilla avspärrade område där kön brukade vara strukturerad. Dörren till kylskåpet står på glänt och där inne kan jag skymta hur larver kryper omkring och kalasar på gamla råvaror. Allt är borta, för att stanna borta, det är uppenbart. Ingen har brytt sig om att städa upp för att, hey, det finns knappt någon kvar, i alla fall ingen som bryr sig om saker som renhållning. Men jag är fortfarande kvar, ”jag ska komma tillbaka hit” tänker jag där jag står 2008 och beställer. Jag kommer att stå här igen och betrakta scenen med ny manglad och uppfuckad rekvisita. Jag ska överleva apokalypsen, så mycket bestämmer jag mig för.
Subscribe to:
Posts (Atom)
