Jag tycker at det är ganska coolt hur han "bryter" med filmen och kollar in i kameran. SOm man inte får göra, så gör Spike Lee.
Jag såg klart Spike Lees "Miracle at St.Anna" idag. Efter tre etapper (33 % om dagen) var den slut. Och shit, ändå fett dålig. Men det gjorde faktiskt inget. Jag ska utveckla det snart.
Den börjar rätt spännande. En bitter svart gammelgubbe sitter hemma och kollar på John Wayne i (titel) och muttrar "It was our war too pilgrim". Sen skjuter han ijhäl en snubbe med en luger vilket blir startskottet (höhö) för en tillbakablick till andra världskrigets lilla utflykt i Italien. Afroamerikanska soldater, ett gäng s.k. "Buffalo Soldiers" kommer bort från konflikten och hamnar hos en italiensk familj där klyshorna kring urbefolkningens tro på religiöst hokuspokus är lika tätt duggande som flosklerna om rasism. Lees filmer handlar ju alltid om rasism mer eller mindre, och det finns några fina scener på temat. Som när en av soldaterna förklarar hur inte ens fascisterna lärt sig förtrycka svarta än, och att han därför känner sig mer hemma i Florens än i USA. Men i övrigt alltså...
Den svettige överbefälhavaren (direktrekryterad från KKK?) Är värst. När de svarta soldaterna ger kordinater över radio från en trängd zon omringad av kulsprute eld får befälet för sig att de "ljuger". När han senare kommer för att hämta dem i en utsatt situation är han skitförbannad och säger att "good white men came to help you!"
Whaa? Really? Really? Det finns förstås fler och djupare bottnar men blandat med hjärnskadade barnskådespelare och allmän förvirring känns det som emancipation proklamation-overkill.
Spike Lee har enorma pretantioner. Jämt. Han ska alltid ha världens mest utdragna sista akt, som alltid är liiite för lång. Det blir alltid liiite för jobbigt. Men jag gillar honom ändå liiite för mycket för att bli särskilt irriterad. Jag gillade Miracle at St Anna. Faktiskt! Även om det var en väldigt dålig film. Spike Lee förtjänar att bli förlåten. Så mycket han ändå har gjort som varit fantastiskt bra.
Hans nästa kommer nog bli rätt ball också.
Jag tycker att det är roligt att följa honom, när jag vet att det finns en chans att han misslyckas. Det är inte av skadeglädje. Det vill jag understryka.
Top-5 Spike Lee Joints
1. He got game
2. Summer of Sam
3. 25th Hour
4. Inside man
5. Do the right thing
(Har dock inte sett Katrina-dokumentärerna)
4 comments:
Låter lite som Lees Bamboozled - suggestiv, välspelad och intressant till en början, sedan så spårar den ut. den är ett vanligt fenomen bland någorlunda experimentella filmskapare känns det som. men rekommenderar den ändå.
Ja, inte ska Jungle Fever vara med på nån topp 5-lista i alla fall. Det är en sak som är klar.
When the Levees broke är asbra. Lite kort bara, sina fyra timmar till trots
har läst boken. Den var fruktansvärt mjäkig. Förvånar mig stort att man valde att filmatisera den. Men å andra sidan kändes det som att man läste ett manus ur en hollywoodfilm.
Post a Comment