Jag låg på Norrlandståget och kollade på ”Wendy and Lucy” (efter att ha läst Jakob Lundströms text i Aftonbladet blev jag sugen på det där med neo-neorealism, så en ”Chop shop”-recension är att vänta). Den var helt som väntat: svinigt avskalad.
En genomresande tjej (Michelle Williams) med smått trög privatekonomi får motorproblem och måste stanna upp i en liten anytown USA. Sen tappar hon bort sin hund och måste gå och leta efter den. Hon snattar lite och motarbetas rätt mycket av hela det lilla samhället, förutom av en gammal polis sm är snäll med henne. Och det är hela filmen! Och, det är smått fantastiskt.
Wendy har en av alla de där pissiga dagarna när man missar tre spårvagnar på tom mage. gånger 35. Och hon bara tar skiten, precis som man gör. Handle it.
Nu måste jag bara få tag på "Ballast". Någon som vet var?
No comments:
Post a Comment