Det praktiska modet. Man kan skratta åt det men det kommer nog aldrig att försvinna. Det är dock ett mysterium hur människan kan bygga stora städer som underlättar för alla som vill klä sig obekvämt och snyggt men att storstadsmänniskor ändå väljer att klä sig som om de väntar på The day after tomorrow. Idag vid spårvagnen såg jag ett par. Tjejen hade regnstövlar och vattenavstötande anorak (trots att det varit soligt hela dan) och killen hade detsamma. Okej, det kanske hade varit ute i skogen eller vafan, men av någon anledning hade mannnens fritidsjacka små blixtlåsstyrda lufthål på baksidan av jackans ärmar. Och han hade dem öppna. Mitt i stan. Da fuck?
Enligt psykologerna känns tonårstiden som att kliva ut på en scen. Man är liksom hela tiden rädd för att inte klä sig rätt och göra bort sig. Kanske ska man inte köra med en jargong som antyder att den här typen av oro är berättigad. Staden är inte en scen. Du behöver inte gå och skämmas om du inte är up to date med Elin Klings senaste inkontinensskydd. Men staden är heller ingen never-ending friluftsdag. Dra upp dina jävla blixtlås.
2 comments:
är det av rädsla för att inte hänga med som du kallar det blodge nu?
äh, jag ska inte vara spydig nu. flabbade skallen av mig. bra du är.
Haha tack. Och det där med Blodge har jag snott från Emil Arvidsson. Jag använde det mkt i sommar när jag modeblodgade från norrbottens olika stadsfestivaler för NSDs räkning.
Post a Comment