Krazy-eyes Killah

Jag träffade nån tjej i helgen som brukade jobba på min närmaste thairesto, där jag är stammis. Hon berättade iaf en saga om sin chef som jag inte riktigt visste om.

Hon: Åssåeeeh.... sägente det här till min chefellerså men när vi pratar om dig brukar hon kalla dig: "han med crazy eyes".

jag: Va? vafan!

Hon: Jaaaasssåå hon bruka typ säga att "hans ögon ser ut som att de är på väg ut ur huvudet".

Det här hade förstås varit en svidande kritik mot mina flirtatious skills, om det nu vore så att jag någonsin flirtat med henne. Ja se chefen i sammanhanget är en ständigt hyperventilerande (möjligen methamfetaminmissbrukande) 40+are vars spattiga sätt inte riktigt går hem hos mig.
Men okej, det är inte hennes fel att hennes arbetskollegor bedrar hennes förtroende. Även om hon förstås förlorat en kund för alltid. Det är ju ändå inte så roligt att höra.

Crazy eyes liksom, vadå?

Studentvimmel vi skulle vilja se

Såg lite examensvimmel på NSDs hemsida. I sann MAD-anda bjuder jag på mitt egna solskensreportage från studenten kallat Studentvimmel vi skulle vilja se

Lokalreporter:

- Kommer ni att sakna alla klasskamrater nudå?

Grundig Bullebaksdottir, Hotel och restaurangprogrammet:
- I helvete! Jag har gått och blivit måndagsmobbad i tre år och fått höra hur mycket alla haft sex på helgerna medans jag själv bara tittat på porr.

Kenny Compact, Estetiska programmet:
- Jaa, jag kommer att sakna Jojje, Rolle, Jossan, Freddy, Monster, Korven, Mr Fist. Shit, hela gänget liksom. De ska alla flytta, vad fan ska jag göra nu?

Lokalreporter:
- Så, vad har ni för drömmar inför framtiden?

Frida Frestelsesson, Husdjursprogrammet:
- I Höst tänker jag fortsätta min bana inom försvaret och bli yrkesmilitär. Där tänker jag se till att ligga med så många snygga karlar jag hinner med *skratt*.

Urban Nosvält, naturveteskapliga programmet:
- Min högsta önskan är att resa. Helst av allt utomlands. Min pappa har köpt en fru i Öst och en dag hoppas jag kunna göra detsamma.

Linnea von Apfelgrehn, barn och omsorg:
- Jag tänker stanna i Pajala och jobba på dagiset här, jag har ju redan fått fast. Och min kille Fredrik och jag är ju redan gravida och förlovade. Så snart väntar smekmånad tillsammans med vår gode vän Peyote.
Lokalreporter:
- Peytote?
Linnea:
- Jaa, meskalin. Lite roligt ska vi väl ändå få ha?

Billy Gristrynsson, samhällsvetenskapliga programmet:
- Jag tänker jobba hårt och skaffa mig allt det som andra bara drömmer om. Fet bil (med rims), en hund som heter Buster, En fru med najjsa siliconpattar och ett skitstort hus utanför Visby. Så en kväll när alla somnat har jag apterat sprängladdningar överallt och spränger hela skiten i luften!

Lokalreporter:
- There you have it alltså, spränga skiten i luften.


Två grejjer till:

Ostindiefararen:

Ooookej, det var säkert svinkul att bygga på en båt i hundra år och sedan se den skvalpa iland. För mig var det något av en axelryckning. fast det var en fin båt, så fin.

Ettikettsregler för att bära mp3-spelare/ipods och dylikt:
Såvida du inte har ett linne på dig måste du ha sladden till hörlurarna innanför kläderna. At t ex ha en jacka på sig och låta sladden studsa fritt från jackfickan upp till dina öron är inte OK. Det ser dumt ut. Men nu när det är sommar och folk börjar ha Linne så är det faktiskt okej att låta sladden hänga fritt. Det ser helt enkelt för fånigt ut när sladdens konturer ligger direkt mot kroppen.

Peace!

PS. Hyr lonely hearts killers på dvd om ni är ute efter ganska lättsmält deckare (dvs för den som inte rynkar på näsen för lite light-Se7en brutalitet) Det var väldigt svårt för mig att ta James Gandolfini på allvar som (om än ganska bufflig) snut. Gandolfini är Tony Soprano, och han har gjort ett så sjukt bra jobb där att det är omöjligt att tvätta bort.
Men, fuck it. Jared Leto är flintis också, och han får ändå ihop det med Salma Hayek. Bara en sån sak liksom.

Studentkritik

Ja, jag såg ut som Max Payne på min student, fuck you too.

Nu börjar det vaknas student för en massa barn. Eftersom min egen student ligger i ganska färskt minne (2004 var det väl?). Och eftersom jag medverkade som farsa på stan när mitt ex tog studenten förra året så började jag nu reflektera över hela grejen. Jag minns snacket, särskilt det efteråt. "Fan, världens grymmaste fest" och "jag kommer aldrig ha så roligt igen" var några (oexakta) citat jag minns. Men när jag tänker efter, vad fan var the big deal? Alltså, många pratar om studenten som om den är oantastlig, något perfekt som inte går att kritisera. Well, here we go.

Sista tiden med gänget spenderas som den brukar göra. Vi åkte omkring ett tag och brölande på lastbilsflaken. Jag minns att min polare Prins tröttnade och hoppade av i farten. Själv slängde jag iväg min champagneflarra och krossade den mot trottoaren. Vi spelade Refused - New noise och allt skulle liksom kännas perfekt.

Veckorna innan studentdagarna satt vi på en smaklöst inredd indisk restaurang och drack öl, förmodligen smuggelöl, för 20 kr. Det uppstod en norm som hämtad från firmafesttragiken, att man helt plötsligt var vän med alla. Att man skulle låtsas ha något gemensamt med dessa människor, bara för att de snart skulle ha en likadan mössa som en själv på sig.

- Hej på dig du, ser att du har en fin vit mössa.
- Jajjemen, Jag ser att du också har en.
- Japp, visst betyder det att vi är vänner?
- You betcha, BÄSTA vänner!
-
Jag kunde ändå bortse från det där, jag tyckte att det var ganska trevligt med mina egna polare, vår egna klick.
Men det är ju helt omöjligt att till fullo njuta av en fest när man inte har en aning om vad som väntar dagen efter. Studenten hade en viss pre-apocalyps känsla, "låt oss festa för sista gången, imorrn är livet slut" var attityden både under och efter studenten. Som om det roliga var slut sen. Usch vilket självbedrägeri.
I jämförelse med de fester jag hängt på sedan dess där folk varit trevligare, gjort galnare, roligare upptåg (än att fulhångla med sina klasskamrater) och spelat MYCKET bättre musik. Ja i jämförelse med att dansa ogenerat till brutal house eller se Pete Doherty kasta en gitarr i ansiktet på sitt eget fan. I jämförelse framstår studenten nästan som kompisens storebror man alltid var rädd för som liten. Han som man tyckte var så jävla cool. Sedan insåg man att han bara var en osäker och korkad tönt.

De följande veckorna kommer unga killar och tjejer att dricka kopiösa mängder sprit, säkert lyssna på "dunka mig gul och blå" och skrika åt mig på stan. Jag kommer reflexmässigt att titta på tjejerna, men hoppas lite att de inte tror att studenten är max på lyckoskalan. Det är det inte.

Vapnet sjöng:

Det krävs hat
för att orka med allt,
som att vara kär i dig
så jag hatar vita mössor
framför rådhuset ikväll

Åh, så sorgligt det nu känns
i kostym och nya clarks
på ett äckligt lastbilsflak
där hjärtat klirrar i mig
du är allt jag inte har.

The Touch sjöng: "We all live in the maximization nation!"

Peace out.