Tack vare Sfs biografmonopol är filmutbudet 2008, inte minst i Norrbotten, tunt som oblatbröd. Som bonus på den paranoida bingobrickan har det ljugits om en biografkris som inte existerar (biobesöken har inte gått nedåt på elva år). Fildelare har blivit kallade tjuvar trots att det är dem som konsumerar och betalar mest för film i världen.
Men, de progressiva krafterna har visat sig vara starkare och en hel del film har nått ut till folket, på ett eller annat sätt.
Det här är de bästa:
1. Paranoid Park
Ingen kan göra ungdomar trovärdiga som Gus van Sant.
Skatearen Alex drar och slummar bland freaksen i Portlands underjordiska skatepark. Inget fel med det, men lite tjuvåk med godståget och panik över att åka fast leder till att en väktare klyvs mitt på spåret. Erkänna eller hålla munnen? Taskigt läge.
Alex är på flera plan en typisk tonåring som känner sig ambivalent i sin sexualitet, och han går mest i sin egen värld. Vi bjuds in via ett brev han skriver, hans minnen hoppar i tiden och därför gör också filmen det. Sant stjäl musik från Nino Rotas Fellini-soundtracks och blandar upp det med Elliot Smiths bästa mjukakustiska pop. Det finns en slags flyktig atmosfär kring allt Alex gör tack vare hela ljudkulissen. Med arty-estetiska skatemontage som drömsk grädde i kaffet kan inte "Paranoid Park" bli annat än årets konstverk.
1.5 I'm Not There
Konstexperimentet om Bob Dylan är en av årets bästa filmer och innehåller¨en av Heath Ledgers bättre rollprestationer (Dark Knight är ändå överhypad). Men det mesta har redan sagts, så jag nöjer mig med att konstatera detta och låter bli att infektera den vidare.
2. Margot at the Wedding
Noah Baumbach har åter igen gjort en film om dysfunktionella New York-intellektuella. Hans förra film "The Squid and the Wale" använde en skilsmässa som startskott, i Margot ligger (obviously) bröllopet i fokus. Nicole Kidman spelar morsan, som med en rent vidrig narcissism åker ut och hälsar på sin syster innan dennes "stora dag". Många neuroser skall trasslas upp genom familjegräl, ofta på bekostnad av Margots sons stackars psyke som blir tvungen att jobba deltid som mammas psykolog.
Jack Black spelar en vuxen roll och Jennifer Jason Leigh är rätt makalös.
3. Wall-E
Jag tror att 2009 blir post-apokalypsens år. Det säger jag kanske varje år, men Cormac McCarthys brutala "The Road" ska bli den film som banar väg för flera andra, mindre intressanta, efter undergången-filmer.
Den gulligaste dystopin från i år stod pixar för. I framtiden har Jorden blivit ett sopberg. Människan har i ett stort skepp emmigrerat till platt-teven och fetman ute i rymden. Robotarna är mer förmögna till kärlek än människorna själva, ett smart grepp och ett välkommet break från klyshan om "teknologins monster".
4. There Will Be Blood
Daniel Day Lewis gör sin livs roll i alla kritikers favoritkrönika över allt som är dåligt med världen: Girighet. På bekostnad av släkt, land och medmänniskor tänker Daniel Plainview utrota allt motstånd inom oljebranschen i 1900-talets nybyggaramerika.
5. La Zona
Några kids från supersegregerade Mexico City klättrar över muren till överklassens hårdmurade fristad för lite klassiskt Robin Hood. Tyvärr ser inte borgarna särskilt milt på den typen av beteende och avrättar en tjuv, en annan bli kvar i zonen. Bra studie över hur makt och målet av "trygghet" lätt kan låta övervakning och paranoia bli de starkaste drivkrafterna för ett uppskrämt samhälle.
6. No Country for old men
Ovan nämde Cormac McCarthy författade även manus till vad som blev Bröderna Coens bästa film sen "Fargo" (1996).
7. Stop-Loss
USAs lagar är inte så lite sämst. Även om du får frisedel kan armén när som helst kalla in dig för krig igen. Kimberly Pierce som gjorde "Boys Don't Cry" för nio år sedan, återvänder med en slags ultrarealistisk version av "Jagad".
8. It's a free world
Kall film för alla som haft pissiga jobb och behandlats som boskap. Det är en fri värld att globalisera och exploatera tack vare rasism och post-koloniala hierakier. Ken Loach visar hur bemanningsbranschen i England använder papperslösa flyktingar som slavarbete. Trots att hon är knäpp får vi sympatier för huvudpersonen Angie som håller i oxpiskan.
9. The wackness
Unge Luke Shapiro är emo i hjärnan och betalar sin psykolog (Ben Kingsley) i gräs för att få prata av sig. tillsammans med "Paranoid Park" är den för ovanlighetens skull inte patroniserande eller uppfostrande mot filmens unge huvudperson.
9.5 Inside
Fransk geggsplatter där en gravid kvinna blir offer för en psykotisk dåre som bestämt sig för att olovligen utföra ett kejsarsnitt och sno hennes barn. Årets blodigaste och bästa skräck.
10. Expired
Samatha Morton gjorde en bra roll som Marilyn Monroe-imitatör tidigare i år i Harmony Korines "Mister Lonely". I den blev hon hunsad av en Charlie Chaplin som liknade Hitler (tyvärr var Morton ensam om att bära upp filmen). Expired är en helt rom-com som mest bara är deppig där hon som parkeringsvakt träffar ett annat mustachprytt svin i skepnad av Jason Patrick.
Sämst var: Into the wild, Juno och Be Kind Rewind.
Top-3 Svenska filmer:
1. De Ofrivilliga
2. Låt den rätte komma in
3. En enastående studie i mänsklig förnedring
Sämst var: Patrik 1,5
Publicerad i NSD 19/12
11 comments:
Platsade inte De Ofrivilliga bland top-10 eller räknade du inte med svenska filmer? Jag hade haft med den. Sen har jag svårt att tro att Baumbach gjort en fantastisk film, iaf om den inte är klart bättre än Squid and the Wale. Slutligen ett tips: Börja med de sämsta när du listar. Annars förloras spänningen så fort.
Jo Ofrivilliga skulle nog ligga top-5 om listan haft både svenska och utländska filmer. Men nu har jag redan skrivit om den så många gånger att jag tyckte att ytterligare en hyllningstext var överflödig. Både den och Låt den rätte har fått press två gånger vardera av mig, så nog är väl nog.
Du måste se Margot, den är mycket bättre än Squid. Eller så tycker du inte det, men berätta gärna vad du tycker efter att du sett den.
Jag läste den här listan i gårdagens NSD och jag blev minst sagt förvirrad. Av dem totalt 16 filmerna som är listade är 7 från 2008.
Och utan att kritisera din smak så undrar jag uppriktigt om du faktiskt tycker att Into the wild, Juno och Be Kind Rewind var de allra sämsta filmerna under 2008 (och 2007)? Jag gillade filmerna i olika grad, men om du känner att det var det sämsta som filmindustrin har hostat upp de två senaste åren så har du antingen sett väldigt lite film eller lyckats parera en hel massa skit.
Anonym: Uhm, vilka är inte från 2008? Alltså visst är ett par filmer från 2007 ursprungligen, men har i så fall inte funnits tillgängliga i Sverige fören i början av 2008, t ex There will be blood, No country, paranoid Park.
Angående mina anmärkningar på vad som var sämst är nog en förklaring på sin plats: Nej Into the wild, Juno och Be kind Rewind var inte årets sämsta filmer om man jämför dem bredvid de senaste årens Eddie Murphy-komedier. Däremot är de sämst i sin kontext, de medverkar t ex på andra årsbästalistor vilket jag tycker är helt absurt.
De är alla väldigt stora filmer som blivit hyllade, enligt mig på väldigt dåligt motiverade grunder. jag har kritiserat varenda en av dem här på bloggen så du kan söka på filmtitlarna uppe i fältet till vänster om du vill läsa mina invändningar.
Be Kind Rewind var ju fantastisk! Jag skrattade tills jag grät, tror jag. La Zona, däremot, blev jag besviken på. Skitsnyggt omslag, bra handling och om ett viktigt ämne, duktiga skådespelare, snygga miljöer - men så rörig film! För många bortklippta scener, eller förvirrad regissör, jag vet inte. Gör om, gör rätt!
jag tyckte batman och den där nån jävla padda eller vad det var mosar manhattan.
är det den här du menar Chops? http://www.imdb.com/title/tt0087755/
Hohoho. Jag kommer allvarligt inte på den vad den heter den där handkamerafilmen. Du vet. Typ en padda eller dinosaurie förstör födelsedagsfesten. Och allt annat med.
Klöverfält på svenska, vad nu det har med stora monster att göra I'll never know.
Den är nog typ nr 12
Så var det. Precis den jag menar. Fast jag hatar ju film. Gillade iofs Stepbrothers och Trädälskaren med.
Post a Comment