Tuesday, December 22, 2009

TV:s bögigaste MC-gäng



Alla bra teveserier har uppehåll vid den här tiden på året, så jag bestämde mig för att försöka med Sons of Anarchy igen. Ni vet den där serien om ett MC-gäng som låtsas vara smart för att den samplar Hamlet? Förra gången gav jag upp efter lite mer av första halva säsongen. Nu fuskade jag lite och började direkt på andra.
En sak som slog mig, vilket jag inte märkte förra gången, är vilken oreflekterat och repressed gayness som utgör större delen av handlingen. Första avsnittets premiss verkar kretsa kring en vit hats-organisation som får fäste i staden, kombinerat med en konflikt där en av de skäggigare killarna i gänget söker hämnd för sin döda fru (alla montage tonsatta av riktigt rock-kuks-metal). Men all dramatik får stå tillbaka för ett konstant flöde av "I love you bro", ryggdunkar, axelklappar och lädervästar som slår samman i manligt hårdhänta kramar. Allt medan kvinnorna sköter om ett spädbarn i periferin.

Avsnittet rundas av med en stor röjarskiva för en fet medlem i MC-klubben som precis kommit ut från någon typ av fängelsevistelse. I firarglädjen står den långhårige nymuckade knutten på knä med ansiktet begravet mellan två kvinnolår, med en andra kvinna bredvid, förmodligen redo för en liknande behandling. Men när Bobby, som han heter, får syn på sin bästa killkompis Jaxx (en snygg skateare med långt blont hår) vänder Bobby sig om och kastar sig i armarna på Jaxx med en sån entusiasm som endast en älskare kan frammana. "I missed you so much man!" sluddrar han fram och ser Jaxx djupt i ögonen.
Som grädde på det redan ni-vet-vad spritsade moset blir det sista som händer att klubbens ledares fru blir våldtagen av ett gäng nazister. Klassiskt exempel på heteroförvirrad maktutövning som grundas i homofobi nivå 1000. Så onödigt att en kvinna skulle behöva råka illa ut bara för att ingen av grabbarna vågade erkänna vad de egentligen ville: dunka på varandra i garaget till tonerna av Monster Magnet.

5 comments:

Magnus said...

Hej!

Jag vet inte riktigt vart jag skall börja..din artikel är så fylld av stereotypiska antaganden som serien är(vilken är om jag får påminna om en Hollywood produktion och inte att missförstås med verkligheten), men alvarligt..har du aldrig varit så nära vän med någon MAN att du rent sporadiskt fallit i hans famn och kramat om honom så är det faktiskt DU som lider av homofobi av den högsta graden...och andra sidan så är det ju kanske bristen i insikt i MC världen som präglar denna serie och inte du som tar den för verklighet...eller?!

Kristoffer said...

Jag älskar homosex av hela mitt hjärta. Ledsen om du tolkar blogginlägget som att JAG är homofob. Försökte mest visa på hur Sons of Anarchy är homofoba machomän som egentligen drömmer om en manlig närhet de inte vågar bejaka.

I övrigt: Vadå verkligheten?

KV said...

Texten berör alltså en teve-serie och bör tolkas som kritik mot denna. Inte mot någon reell person eller verklig kultur.

Internet Hataren said...

Jag gillar serien. I början finns det en del orealistiska saker som stör, typ att Jaxx är tvålfager, att gämget är motståndare till drogförsäljning och att de har en egen hacker - men sväljer man sånt och låter sig slukas blir det bättre och bättre. De har gett Jaxx lite skrovligare hy och lite skägg i säsong 2 så han ser inte riktigt lika tvålfager ut. Dessutom sägs serien vara populär bland den typ av kriminella MC-gäng den handlar om. Fast om det stämmer eller ej vet jag inte. Det har jag hört ryktesvägen.

Kristoffer said...

Kan ju erkänna att jag fastnat i säsong två helt och hållet.